Debatt - Vad betyder jämställdhet för dig?
Publicerad 13 april 2011 00:00 3 KommentarerJämställdhet, vad är det för dig? I debattprogrammen på tv hör man inte sällan ordet "kvinnofällan". Hur gör ni hemma hos dig? Delar ni på allt eller är det du som sköter hemmet?
Frågan föräldrapanelen har svarat på denna vecka är: Har ni fördelat arbetsuppgifterna i hemmet så att det blir jämställt enligt samhällets debatter? Hur ser du på jämställdhet i hemmet?
Gör mer och prata mindre
Jämställdhet är en mycket komplex fråga. Det jag tror jag lärt mig från min förra relation är att göra mer och prata mindre. Som alla vet finns det en massa hushållssysslor och alla småbarnsföräldrar är trötta. Det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det som måste göras. Naturligtvis är det viktigt att tala med varandra och kanske bestämma att vissa kvällar tar den ena partnern allt ansvar och andra kvällar skiftar man. Allt beroende på vad som passar berört par. Jämställdhet är ingen lät fråga och den kan se olika ut, men jag tror det är mycket viktigt att vara lyhörd inför varandras åsikter.
När båda tar lika mycket ansvar fungerar allt bäst
När båda tar lika mycket ansvar för att hemmet ska fungera som allra bäst. Fungerar det bra och alla är lyckliga är VAD respektive gör inte så intressant.
Våra barn växer inte upp med en pappa som gör typiska manliga saker och en mamma som gör typiskt kvinnliga - och det känns bra.
Jämställdhet hit och dit
Nej vi har inte gjort någon fördelning i vårt hem. Jag gör det mesta med städning, tvätt, matlagning och sambon hjälper sällan till. Han tar disk, damning och dammsugning om han ser disk eller dammråttor/grus. Jag skulle önska lite mer hjälp men samtidigt som så många andra kvinnor tänker jag att det är bättre jag gör det själv så vet jag att det blir ordentligt gjort. ;)
Samhällets debatt om jämställdhet är båda jag och sambon bara trött på. Ordet känns så uttjatat och allt skall drivas till sin spets med jämställdhet hit och dit. För egen del har jag exempelvis ett arbete där lönen verkligen sätts individuellt för vad man kan inte vem man är. Det är så jag vill att samhället ska baseras, på individualism, inte jämlikhet.
Båda ska hjälpa till med alla sysslorna
För mig handlar det om att båda skall hjälpa till med alla sysslor hemma. Detta är inget vi ens diskuterat hemma hos oss utan de känns självklart att båda skall städa osv. Sen lagar jag mer mat exempelvis eftersom jag tycker det är roligt. Vi har väl de lite gammalmodigt med att jag har alla föräldradagar och min man jobbar, men så länge båda är överens så tycker jag det är varje familjs ensak hur man har delat upp allting!
Mannen tar bilen och jag tvätten
Jämställdhet i hemmet för mig är att båda hjälps åt med allting efter sin förmåga.
Och det mesta hjälps vi åt med, den som hinner gör det som behövs, men maken har det mesta ansvaret för bilar och det elektroniska - för att jag kan inget om sånt och är inte ett dugg intresserad av det heller. Jag sköter tvätten helt - vill göra det på mitt vis och därav låter jag inte någon annan sköta den.
Alla ska hjälpa till i en familj
Jag tycker nog vi har det ganska jämt fördelat i det här hemmet. Vi gör båda lika mycket oftast, ibland gör jag mer av något och ibland gör min man mer av något.
Jämställdhet i hemmet är för mig A och O för jag anser att man ska hjälpas åt i ett hem. Alla i ett hem smutsar ner, då ska alla hjälpa till att städa, diska och tvätta med. När barnen blir större kommer jag införa ett schema på vad varje person ska hjälpa till med och samtidigt göra det till en lek så barnen tycker att det blir roligt att hjälpa till.
Städar tillsammans på helgerna
I och med att Lily går på dagis och vi båda jobbar heltid så är det svårt att hinna med hemmet. Vi brukar därför städa på helgerna och under veckodagarna lagar jag mat och Jonas gör resten. Det fungerar bra för oss men vet inte om de följer ”jämställdhets reglerna”. Jag hade gärna haft lite mer tid till hemmet men i nuläget får det helt enkelt komma i andra hand.
Dela på arbetet
Nu är ju jag ensamstående. Men i mina tidigare samborelationer så har vi delat upp arbetet som vi tycker passar oss bra. Alla är bra på olika saker.
Och det har fungerat alldeles utmärkt.
Vad är jämställdhet för dig? Har du fastnat i kvinnofällan eller har du kanske valt livet som hemmafru helt själv? Tyck till, anonymt om du vill!
Stina Sandström
stina@minbebis.com
Läsarkommentarer (3)
Kommentera
Innan vi fick barn var vi väldigt jämställda. Jag lagade maten och han diskade. Alla andra gäromål delade vi lika på. Nu är jag föräldraledig med vår bebis och under dagarna när min sambo jobbar tar jag hand om vår bebis och inget annat. Möjligen plockar jag lite om det finns utrymme till det. När min sambo kommer från jobbet så turas vi om att laga mat. Den som inte lagar mat tar hand om bebis. Min sambo sköter disk och städning men när han gör det tar jag hand om vår bebis. Så långt är vi fortfarande jämställda, tycker jag. Dock får min sambo mer fritid än jag på helgerna då jag tar huvudansvar för bebis. Det bara blir så, antagligen för att jag är så van med det eftersom jag är hemma alla vardagar. Vill jag ha fritid får jag be min sambo om att ta hand om bebis. Så helt jämställda är vi inte, trots att jag tror många tycker att jag har det bra som inte har andra krav på mig än att ta hand om vårt barn när jag är hemma om dagarna.
Läste ingressen på frågeställningen och sedan de inlägg som gjorts. Därefter tänkte jag; Är jämställdhet bara hur man sköter hushållet...hur är det med helheten? Vad ÄR jämställdhet egentligen? Om man, liksom jag, kunna följa debatten om jämställdhet under några årtionden, i flera länder desstuom och samtidigt praktiserat olika former så ser jag att många gånger handlar det om det som är "hett i media". Det har allt som oftast reducerats till städningen av det gemensamma hushållet. Om DET är Sveriges definition på jämställdhet så är jag oerhört förtryckt...när vi inte har hushållshjälp. Jag gör nästan allt. HU SÅ HEMSKT! tänker många som inte känner mig.... Om du däremot lägger till att jag har väldigt mycket fysisk energi, blir vansinnig av att bara sitta och hänga, det blir inte min älskade, så framträder en annan bild. Självförsörjande har jag varit i 30 år och även tjänat mer än de män jag haft i mitt liv de flesta gånger. Så för mig är totalt ansvar för hushållet ett sätt att hålla mig balanserad och glad. Och min andra halva klagar inte. Han har också hunnit med några varv runt kvarteret och varit hudvusakligt ansvarig för flera av sina barn sedan tidigare. Nu ger livet en annan variant och det funkar för oss. DÄREMOT om man vidgar vyerna om vad jämställdhet är och inluderar var vi skall bo, hur vi skall resa, större beslut som påverkar ekonomin...ja då är jag den som oftast har den tyngsta rösten. Jämställdhet för mig, när jag nu kommit en bit längre i livet och varit med om mer än en relation med småbarnsår så ser jag jämställdhet mer som en balansakt. För att hålla balansen får man ibland förflytta sig från sina roller en bit, eller t.o.m ibland helt byta plats. I ett fungerande samarbetet med gemensamt mål att fokusera på fungerar jämställdhet äntligen så att vi båda stormtrivs! (Och nej, min man är inte en toffel...snarare väldigt självständig och dominant....som mött sin match! :-)
Jämställdhet för mig är att hitta en balans som
Passar båda. Att ta hänsyn och respektera varandra. Fatta viktiga beslut tillsammans. För oss är det inte så petigt vem som städar mest eller vem som viker mest tvätt. Istället för att tjafsa om småsaker är vi rörande överens om att vi istället lägger den energin på våra två barn. En sak som dock är otroligt viktigt för mig är att vi delar på vab dagarna, trots våra olika inkomster. jag vill inte göra någon skillnad på våra jobb. Vi är viktiga där på olika sätt. Något dock inte sambons chef tycker, men jag börjar nog nå fram, sakta men säkert :)