Diskriminerad på grund av din graviditet?

Diskriminerad på grund av din graviditet?

Publicerad 15 september 2011 15:16 25 Kommentarer

Kvinna erbjöds chefsjobb och fick nobben när hon berättade att hon var gravid! Har du blivit diskriminerad på grund av din graviditet?

En kvinna erbjöds ett chefsjobb - när hon sen berättade att hon var gravid drogs tjänsten tillbaka. Enligt DO, Diskrimineringsombudsmannen, är det ett klart fall av könsdiskriminering och missgynnande i samband med föräldraledighet och kvinnan får nu 100 000 kronor i förlikning, skriver Svenska Dagbladet på nätet.

Känner du att du har blivit diskriminerad på grund av att du är gravid? Är detta fall något som du är orolig skulle hända dig? Tyck till nedan!

 

Stina Sandström
stina@minbebis.com

Sätt betyg:
(2.78) 898 Röster


Läsarkommentarer (25)


  • mammasiri Tor 15 sep 19:38

    Hade ett vik och fick höra att dom gärna ville ha mig kvar (sök inga andra jobb fick jag höra) eftersom den ja vikade för inte skulle komma tillbaka än... Några v senare berättade jag att jag va gravid (lite tidigt men ville inte bli sjukskriven p.ga illamåendet i början av min grav så jag tänkte de va bättre att vara ärlig så kunde ja jobba endå men dom skulle fatta varför ja sprang och kräktes emellanåt) Då ändrades allt och ja skulle inte längre räkna med att få vara kvar... jag hade ju själv ändrat på förhållandena fick jag höra när jag ifrågasatte varför jag inte längre skulle få fortsätta, att chefen faktiskt sagt att hon ville ha mig kvar innan. Dock nämnde jag också att jag pratat med facket och sa att så får man inte säga! Då fick jag efter många om och men endå vara kvar september ut....

  • M Fre 16 sep 10:33

    Nej, tvärtom! Min arbetsgivare sliter sitt hår i förtvivlan över att jag ska försvinna ett år, och har bönat och bett att jag ska jobba på timmar hemifrån under ledigheten. ;) Vi får väl se hur jag gör...

  • Klara F Fre 16 sep 12:58

    Jobbade på ett utländskt företag ett tag på projektanställning. Företaget skulle sedan öppna en svensk avdelning och jag var självklar kandidat till att börja jobba där fast. Skulle hjälpa dem med att upprätta den svenska avdelningen då jag hade specialkunskaper. Kallades till intervju och berättade då att jag var gravid då jag tyckte det var det mest justa.

    Samma kväll fick jag ett sent missfall vilket krävde operation. Informerade intervjuaren om detta då jag ville slippa "grattis till babyn" när jag precis fått missfall. Dagen efter fick jag ett mail från den utländska avdelningen "Grattis till bebin" tyvärr kan vi inte anställa dig för vi har inte råd att anställa i nuläget.... Kontaktade den svenska sidan och frågade varför den utländska avdelningen mailade mig, det var ju inte där jag sökte jobb och frågade hur det kunde komma sig att de var så vänliga och empatiska. Den svenska avdelningen skyllde så klart helt ifrån sig. De behövde inte alls någon med min kompetens och det där med missfallet var ju trist men inte deras problem.

    Ett halvår senare gick både den svenska och utländska avdelnigen i konkurs. Jag brukar inte vara skadeglad men vad ska jag säga...... ;) Högmod går före fall.

  • Elinor Fre 16 sep 13:00

    Jag känner mig diskriminerad även om det inte kommer direkt mot mig på samma sätt. På mitt jobb arbetar vi i projektform och jag har jättelite att göra ständigt eftersom ingen vågar ta in i mig i projekten. Man måste vara redo att jobba kvällar och mycket övertid, och de tycker att jag borde ha fullt upp med dagis, som de själva sagt. Nu har vi lönesamtal på min arbetsplats och min gammalmodiga chef har absolut inget engagemang i mig eftersom min fokus ligger på familjen. Man satsar istället på alla killar. Känns förjävligt helt klart.

  • Sandra Sön 18 sep 16:56

    Jag jobbar i skola och för 2 veckor sedan så ropade min chef(rektor) och sen vår systerskolas rektor in mig för att prata. Då sa dom att jag skulle få gå hem med 2 veckors varsel på ledighet med lön fram till FL. Varför kunde dom inte svara på.. mest massa luddigt om "att du inte kommer orka" Jag frågade min 200kilos chef om jag skulle jogga ett varv på Gärdet så hon fick se att jag visst orkar. men då var nästa grej att "jag har sett att du inte klarar ditt jobb på ett bra sett just nu" jag jobbar som elevassistent. Min chef är grymt avis att jag är fertil antar jag. Det hela är uppe i DO snart!

  • Lilla jag Sön 18 sep 20:27

    Har efter min examen endast fått olika tidsbegränsade visstidsanställningar under 5 års tid. Då är det mycket lätt för arbetsgivarna att diskriminera mig obemärkt. I mitt yrke finns det alltid andra personer som är mer kvalificerade än jag. Men när jag blev gravid och den visstidsanställningen gick ut lagom i tredje månaden när jag berättade så blev det självklart ingen fortsättning trots att de muntligt erbjudit mig fortsatt tjänst. Men det gick ju inte bevisa. Dessutom hade jag fått ytterligare två jobberbjudanden från andra håll som snabbt drog sig tillbaka. Pga pressen från försäkringskassan blev man lätt lite grinig och jag hotade arbetsgivaren med facket. Detta ledde endast till att jag aldrig någonsin efter det har fått jobb på denna myndighet....

    Så visst känner man sig lite nervös nu när jag är gravid igen och visstidsanställningen går ut i december. Men vad göra? Har inget större hopp om denna statliga arbetsgivare heller....

  • Patricia Mån 19 sep 16:04

    Jag sökte ett jobb för ett par månader sen, de blev väldigt intresserade och ringde upp inom en halvtimme efter att jag skickat min intresseanmälan. Blev kallad till intervju inom ett par dagar vilken gick bra. Gick med hjärtat i halsgropen i ett par dagar i väntan på svar och blev såå glad när jag ser att det är de som ringer.

    Efter de sedvanliga artigheterna säger de att de vill ha mig och erbjuder mig jobbet. Eftersom jag precis (dagen innan samtalet där jag blir erbjuden jobbet) fått plus på stickan ville jag vara ärlig med detta och då helt plötsligt var de tvugna att fundera på det.

    Efter att inte hört av dem på mer än en vecka ringer jag, och då är det helt plötsligt inte en bra idé att jagskulle börja där. Dessutom skulle mina "möjligheter till att få fast tjänst efter provanställningen vara mint sagt begränsade med tanke på situationen". Väldigt underligt med tanke på att de på intervjun försäkrade mig ett flertal gånger om att detta var tänkt långsiktigt, inte bara en eller ett par år.

    Det var förjävligt och det hälsade jag dem, men jag orkar inte ta striden, särskilt inte som jag har ett jobb sedan tidigare och jag vill inte gärna att det kommer fram till dem.

  • Mullemamman Mån 19 sep 17:17

    Elinor och Sandra: HAR ni anmält till DO (Diskrimineringsombudsmannen)? Om ni INTE har det - Gör det per omgående! Elinors fall kan vara lite luddigt och det är inte säkert att DO tar upp det men Sandras fall tycks åtminstone för mig vara tämligen säkert. Det man ska tänka på är att det finns preskriberingstid gällande ärenden så man ska inte vänta för länge. Och anmäler man ska man vara medveten om att det finns lagar som skyddar en för att inte arbetsgivaren utan vidare ska kunna säga upp en..

    Det kommer aldrig någonsin att bli bättre på arbetsfronten om vi inte vågar stå på oss och anmäla.

  • Ensammamamman Mån 19 sep 18:20

    När jag var 10veckor gravid med min dotter för 7år sen så berättade jag för min arbetskollega att jag "nog" var gravid och att jag var SÅ lycklig!
    Jag hade dagarna innan haft ett utvecklingsmöte med min teamleader som berättat hur nöjd han var med mitt arbete och att jag inte behövde oroa mig för dom sista 2veckorna av provanställningen...
    Dagen efter fick jag ett papper av samma teamleader med en skriftlig uppsägning.
    Jag pratade med Diskrimineringsombudsmannen men de kunde inget göra... Ett par år senare pratade jag med en kille som jobbat på samma företag som sa "Det var du som var den där tjejen som fick sparken för att hon blev med barn, va?" Hmm...
    Det var ett transportföretag som transporterade bensin - jag hade förmodligen inte kunnat jobba särskilt länge som gravid eftersom det innebär ganska stora risker att dagligen bli utsatt för cancerframkallande ämnen och det var antagligen detta som gjorde dom nervösa... Jag var den andra kvinnliga lastbilschauffören dom hade haft - någonsin...
    Idag jobbar jag oxå som lastbilschaffis och är just nu i v.26. Inte med bensin idag dock...Det börjar bli lite tungt men det går bra! Jag kör pallar som väger över 1ton styck och så länge jag har min eltruck så går det helt perfekt! Det jobbiga är att komma upp och ner från hytt & flak...;)

  • kata Tis 20 sep 14:56

    Någonting liknande hände mig också. Jobbar som sjuksköterska. Jag ansökte om en tjänst, ledare för grupp av patienter som hjälper med att skriva rutiner och förbättra vården. Jag fick den också, men när min chef fick veta att jag är gravid då har jag förlorat tjänsten. Det kändes inte bra. Jag förstår att jag ska vara ledig men nån gång kommer jag tillbaka.

  • Caroline Andersson Tis 20 sep 15:02

    Jag går på individuella programmet på gymnasiet. Jag har alla betyg från nian och även första året på barn och fritidsprogrammet som jag hoppade av förra sommaren och tanken var att jag skulle börja om andra året efter sommarlovet. Men sedan fick jag veta att jag är gravid (har bf 13 November)

    Eftersom jag har betyg i alla ämnen får jag inte vara i skolan utan ska ha heltidspraktik, men jag har sagt att jag vill börja på en linje och läsa tills att jag blir mamma ledig. Men detta har skolan sagt nej till. Anledningen är att dom tycker att det är onödigt att jag börjar läsa när jag ändå måste sluta och inte hinner få mina betyg.
    Jag ställde frågan att om jag inte var gravid, skulle jag få börja i en klass då? och det skulle jag. När jag sedan sade att jag, på grund av att jag är gravid inte fick börja på en linje höll han inte med mig längre.. Vi stod och diskuterade ett tag och alla bort förklaringar han hade till att jag inte skulle få börja skolan slutade med att jag var gravid.

    Jag har tagit kontakt med barn och utbildningsnämnden och andra personer som sitter över skolan och alla tycker att detta låter jätte konstigt, just att jag inte får gå in på en linje.

    Igår pratade jag med ena rektorn på min skola som sa att det bästa för mig var att vara hemma fram tills att jag blir mamma ledig.
    Detta är antagligen det enklaste alternativet för skolan i dagsläget.
    Då vet dom att jag inte kommer fortsätta "bråka" och att dom slipper krångla för att få in mig på en linje.

    Så nu sitter jag här hemma och är "sjukskriven" trots att jag inte har några problem alls, är hur pigg som helst och har antagligen haft en av de lättaste graviditeter man kan ha hittills.

  • Klara Tis 20 sep 16:03

    (Kort version)Jag berättade på jobbet (förra sommaren) att jag var gravid precis när min provanställning på 5 månader gått ut. Då var jag i vecka 16. Jag kände att jag ville vänta tills jag var fast anställd, och jag ville ändå inte berätta förrän vi varit på ultraljud. (Hittills hade alla varit super nöjda med min insats och bara fått positiv feedback av både kunder och kolleger.
    Jag blev utskälld av chefen för att jag berättade så sent att jag var gravid, att jag är oproffsig, sätter arbetsgivaren i dålig sits och att jag inte kan kräva omplacering på grund av att jag meddelade så sent. (står och går på jobbet hela dagen, lyfter tunga föremål)
    Blev nekad en extra paus under dagen (för att äta mellanmål, lunch äter man om man hinner, ståendes helst) nekades även en ståpall att kunna luta mig mot och avlasta rygg och ben och var tvungen att fortsätta gå och bära tunga grejer för "det hör till arbetsuppgifterna": Fick havandeskapspenning.
    Fick nu veta av chefen att jag inte är välkommen tillbaka till jobbet efter ledigheten då jag inte passar in i det nya teamet som anställts efter mig och för att jag så tydligt visade att jag var missnöjd under grav. och att jag har en så tuff attityd.
    Jag är fastanställd. Känns ju som nåt de borde ha sagt under provanställningen i så fall. Får de göra så här?

  • Ina+ Tis 20 sep 16:15

    Jag har INTE blivit diskriminerad, tvärtom... Hade jobbat som projektanställd i drygt 1,5 år när jag blev gravid, hade anställning t o m ca 26 graviditetsveckan.

    Jag pratade inte med min chef direkt när jag fick veta att jag var gravid om det, men nämnde däremot att jag gärna stannar kvar nu under hösten då det skulle passa bra med min familjesituation. Finkänslig som min chef är sa han inte något om vad han misstänkte, men tyckte det var jättekul och bra för dem på jobbet om jag stannade. Mina arbetsuppgifter är inte helt enkla att hitta ersättare till.

    Innan jag skrev på anställningspapprena för hösten hade jag berättat att jag är gravid, fullt medveten om att de inte kunde neka mig anställning pga graviditeten, men det blev inte minsta negativ kommentar från varken chef eller kollegor. Chefen har frågat lite när jag kommer gå hem, jag vill jobba till ca 2 v före BF, och har just nu fullt upp med att hitta ersättare för mig.

    Ofta kommer kommentarer som att "åh, du kan väl ha bebisen här så kan vi passa och gå i korridoren medan du har patienter" :) Helt underbara kollegor och riktigt shysst och rättvis chef som ser långsiktigt!

  • Vitlilja Tis 20 sep 21:59

    Klara: Nej! Så får de inte göra! Jag skulle ta kontakt med DO om jag var du! Arbetsgivaren ska känna att dom gjort fel!

  • Bumbibruden Ons 21 sep 11:54

    Måste slå ett slag för de företag/organisationer som faktiskt anställer gravida. Nu gäller detta inte precis mig eftersom jag inte berättade om graviditeten förrän papprena var påskrivna och då var jag bara i vecka 16.

    Men myndigheten, dvs. statligt, där jag jobbar är otroligt duktiga på att anställa gravida kvinnor. Vi har tre nya här i huset som nu i höst/vinter kommer att gå på en mammaledighet. Så det finns väldigt bra arbetsgivare som inte har några problem med en graviditet.

    Man anställs ju för sina kunskaper och ses som en långsiktig investering. Önskar bara alla arbetsgivare kunde se det så...

  • c-ellen Ons 21 sep 13:32

    Det känns så himla urtidsaktigt, men ack så vanligt. Själv stod jag helt naivt i våras och berättade för min arbetsgivare (där jag går på timme) att jag och sambon försöker göra nr 2 (jobbar inom sjukvården och måste vara försiktig med vissa saker, t ex kan inte hjälpa till att röntga). Då klämmer arbetsgivaren (som är en kvinna utan barn) ur sig att "Ja det är ju så att det är ju inte aktuellt att ge dig eller andra tjejer i barnafödande ålder några fasta jobb. Det är ju kul med barn och så, men blir ju så himla jobbigt för mig som arbetsgivare." Tilläggas kan att i vår bransch är typ 90% tjejer i barnafödande ålder...

  • Mullemamman Ons 21 sep 14:55

    Känns mer och mer som att DO borde ta sig en titt in här på sajten. Och alla ni som blivit illa bemötta - TA KONTAKT MED DO!!! Det ÄR viktigt!!

    Även om jag misstänker att DO inte tar tag i de allra flesta fallen(pga preskriberingstid eller att de inte tror att de kan vinna) så vinner vi definitivt inget på att inte anmäla när vi blir illa bemötta pga att vi är gravida eller pga vårt kön!
    Om DO inte får reda på alla fall tror de ju att problemet inte finns eller inte är så stort som det faktiskt är..

  • Enough is enough Mån 26 sep 18:04

    Löjligt detta. Tro fan att en arbetsgivare inte anställer en tjej som på intervjun eller precis innan hon ska bli erbjuden ett nytt jobb säger att hon är gravid...

    Tror ni att det regnar pengar eller? Någonstans ifrån måste pengarna till era löner och sociala avgifter (dvs nästan lika mycket som bruttolönen) komma - både under ER upplärningsperiod och för den person som ska ERSÄTTA er medan ni är borta.

    Lite realism, om jag får be!

    /Gravid i 5:e månaden och arbetande i privata sektorn

  • mallan Tis 27 sep 19:48

    jag blev av med mitt jobb när mitt jobb när chefen fick reda på att jag var gravid. Det var samtidigt som min 6månaders prövotid var över.. hans kommentar över det hela var att han inte kunde lita på om jag skötte mina arbetstider, Vilket var total skitsnack... och tyvärr så kunde jag inte få någon hjälp :/

  • sanna Ons 28 sep 20:55

    Jag hade precis fått ett nytt jobb, muntligt, men varit på tre möten med självaste vd:n. Hade dock inte skrivit på papper än. jag blev gravid och ville berätta detta innan jag sa upp mig från mitt andra jobb, för säkerhets skull. Vilket var tur det för de ville inte längre anställa mig efter det... Väldigt tråkigt.

  • Ledsen Tor 29 sep 16:54

    Själv har jag missat fast anställning två gånger för att jag har varit schysst och berättat att jag är gravid. Båda gångerna har arbetsgivarna gett mig muntlig bekräftelse på att jag ska bli fast anställd men så fort dom fick reda på att jag var gravid så var det "oj, nej men då kan vi ju inte anställa dig för det kan vi inte försvara inför HR" och " grattis men då är det inte av intresse att anställa dig, då är du ju bara en kostnad"... Och detta är alltså två olika banker.. Suck...

  • Malle Tor 29 sep 22:11

    Fick inte komma på anställningsintervju bara för att jag var föräldraledig. Nu har en obehörig det jobbet jag sökte och jag är behörig för det jobbet. Surt när det blir så :(

  • fiasle2005 Fre 30 sep 22:07

    jag hade et vik, så blev hela tiden för läng för att dom var så nöjda med mig, jag jobbar som undersköterska i kommun sen när jag var gravid så skulle helt plötsligt nån annan ha mitt vik. då pratade jag med bemanningsenheten av att vara vikarie på olika ställen, jag har hel tiden förut varit populär att ha på flera ställen men då fick jag bara som svar att : men du är ju gravid , hu r länge kommer du att kunna jobba .

  • Lalisen Sön 2 okt 23:02

    Jag är butikschef och en av de anställda skulle gå på mammaledighet. En annan är nu anställd som skulle ta hennes vik. Då visar det sig att hon är gravid... då letar vi en ersättare till henne. Vi hittar en jättego tjej som verkligen har massa erfarenhet och allt. Jag ringer och erbjuder henne jobbet. Hon tackar ja och allt känns jättebra. Hon ringer dan' efter och har fått veta samma morgon att..... ja... hon är också gravid. Men jag vill ju ha henne ändå. Det är minst 7 månader innan hon skall ha och hon är perfekt för jobbet. Det är ju löjligt att inte anställa henne på vik tills vi hittar en ersättare för henne. Det är ju inget vi förlorar på i det stora?! :-)

  • Riley Tor 27 sep 04:05

    Mitt jobb var faktiskt otroligt schyssta mot mig. Fick reda på att jag var gravid samma vecka som jag började jobba för företaget var i vecka 8 då. gick på ppiller och var inte alls planerat om än väldigt välkommet. Berättade för min chef veckan innan vårat kub ul så i vecka elva. Var så otroligt trött hela tiden och han hade frågat om det var något på gång som gjorde att jag var så trött jämt hade tänkt vänta lite till med att berätta med det gick helt enkelt inte var dessutom väldigt illamående och när du sitter på ett kontor med öppen planlösning och hatr skrivbordet brevid chefen är det svårt att inte få det att märkas.

    Han var helt okej med det märktes dock att han tyckte det var jobbigt och förstod väl inte riktigt det här med mammaledighet. han tyckte jag skulle vara tillbaka på jobbet en månad efter beräknad födsel som var i oktober. jag bara skrattade och sa ja men jag ska ju amma varpå han frågade hur länge gör man det då? Du är väl tillbaka till jul iaf. >.<

    Slutade med att jag tog med en utav mina äldre kollegor så satt vi och förklarade för honom hur allt det här med barn går till haha. Han var lite för naiv för sitt eget bästa. Jag är den yngsta de någonsin anställt och även den första att ta ut mammledighet så fick sitt och bygga upp deras policy kring sånt vilket kändes lite skumt men var skönt att få vara med och bestämma lite och att de fick en gravids synpunkt på det hela.

    Under sommaren blev min graviditet mer och mer komplicerad och jag bestämde mig för att ta två veckor semester. hade planerat att bli mammaledig första september varpå vdn kallar in mig på möte och frågar om jag inte lika gärna vill ha hela augusti ledigt med betalning så klart så det tackade man ju inte nej till vilket var oerhört uppskattat hade en del arbete som fortfarande behövdes göras i augusti så sa att jag skulle komma in ett par dagar lite då och då vilket var helt okej. Tror det hjälpte att vdns fru faktiskt råkade vara gravid samtidigt och våra bf bara skillde med en vecka. Hann vara på den betalda ledigheten i en vecka innan bebis tittade ut 9 veckor för tidigt. Jobbet var ett otroligt stöld ringde och skickade blommor osv. Så visst finns det företag som sköter sig också de försökte dock slingra sig ur ett par grejjer men då sa jag ifrån och fick stöpd utav kollegor och de gav faktiskt med sig.

    Nu bor ju inte jag i sverige så vet faktiskt inte hur det skulle sett ut om de hade varit diskriminerande. Jag jobbar idag inte kvar på företaget då arbetstimmarna som jag jobbade nästan 12 timmar per dag dels inte funkar med små barn och att min son fortfarande har vissa problem som gör att jag måste vara hemma. Men de måste få credd för att de faktiskt försökte anpassa sig erbjuda mig ny tjänst osv eftersom den förra inte längre fungerade tidsmässigt för oss. Så har man tur kan man ju få det riktigt bra =)

Vill du slippa fylla i texten ovan så registrera dig gratis här.



Support: support@minbebis.com     Press   Priser och info

Annonsering 08 - 20 79 58

Mail: info@minbebis.com     Adress: Min bebis Allt för föräldrar, Malmskillnadsgatan 39, 111 38 Stockholm