Färre barn ammas i Sverige

Jag hel ammar eftersom jag tycker det är det bästa för mitt barn.

Nop! Never have, never will. Det var inget för mig!

Jag planerar att amma, men just nu är det inget jag ser fram emot direkt. Är lite rädd för att det ska kännas konstigt. Tycker det är märkligt att det pratas så lite om hur ont det faktiskt (tydligen) gör i början.

Jag hoppas att jag skall tycka att det känns som den mest naturliga saken i världen att amma då det ska vara det bästa för bebben. Wish me luck!

Jag begriper inte hur man inte kan vilja ge sitt barn det bästa - dvs bröstmjölk - man har möjlighet. Tycker det är höjden av egoism att inte göra det.

Jag helammade tills Alina var ca 5 månader, sen började hon äta mer och mer mat. Jag valde att amma för att jag kände att det var det som var lättast och bäst för Alina.
Dock hade jag mycket problem med amningen, jag fick antibiotika och svampdödande när Alina var 3 månader på grund av infektioner i bröstvårtorna. Bvc tog mig inte på allvar så det slutade med mjölkstockning(pga allt tjat om att lufta i februari/mars) innan det hände nått.

Vår son gick inte upp i vikt, så det var inte så att jag valde att INTE amma. Tyvärr. Jag hade hellre ammat än behövt gå upp och fixa med ersättning mitt i natten...

Kalla mig gärna egoist! Men vad är det som gör att det bara är ok när en kvinna fysiskt inte kan amma men inte när man psykiskt inte kan amma?
Jag testade amma, det var obehagligt, gjorde ont, jag fick ont i magen och ångest!
Varför skulle jag då tvinga mig till det?
Movits mår hur bra som helst, och jag med!
Jag är gärna ego i stenåldersmänniskors ögon, fine by me :)

Kan man och vill man så är det väl jättebra men jag är så förbannat trött på alla som skall ge stackars mammor som inte vill eller kan amma dåligt samvete och bli kallade egoister!!! Alla gör sina egna val och det är en sak som skall kännas bra för BÅDE moder och barn, inte bara barnet! Varför har så många så svårt för att inte lägga sig i andras val och beslut?! Alla gör precis som dom vill och måste få bli accepterade för de besluten utan att behöva känna sig som en dålig förälder!

Jag skulle aldrig lägga mig i hur någon annan mamma gör, ammande eller inte, skulle inte sluta tycka om mina vänner om de inte ammar (med all säkerhet är det någon som inte kommer vilja om man tittar på samhället idag).

Att det sedan skulle hänga ihop med en dålig förälder är kanske att ta det hela till lite för stora proportioner. Det här med amning hänger ju inte ihop med uppfostran och kärlek, såvida jag inte missuppfattat det hela totalt.

Däremot frågar någon mig hur JAG ställer mig i frågan så tycker jag - stenålders som jag är i just stenåldersfrågor (amning är ju inget nytt påfund) - att man bör amma sitt barn om man kan. Har så oerhört svårt att förstå hur man som mamma inte kan ge sitt barn det allra bästa.

Jag fick min bebis för en vecka sen och ammar för fullt. Man kommer sitt barn nära. Det finns även många andra fördelar med att amma. Risken för övervikt och allergier hos barnet minskar, man går ner i vikt (om man äter bra mat) och risken för bröstcancer minskar. Bröstmjölken är dessutom bakteriedödande och går att använda som salva, t ex till brösten om de blir ömma och såriga. Och den är gratis. Jag upplever amningen behaglig och avslappnande :)

Jag fick min bebis för en vecka sen och ammar för fullt. Man kommer sitt barn nära. Det finns även många andra fördelar med att amma. Risken för övervikt och allergier hos barnet minskar, man går ner i vikt (om man äter bra mat) och risken för bröstcancer minskar. Bröstmjölken är dessutom bakteriedödande och går att använda som salva, t ex till brösten om de blir ömma och såriga. Och den är gratis. Jag upplever amningen behaglig och avslappnande :)

Självklart ammar jag! Har helammat till sex månader då dottern började äta lite annan mat också. Nu är hon tio månader och jag ammar morgon, kväll och natt plus ibland någon gång mitt på dagen om hon vill det. Har aldrig gjort ont när jag ammat. Men vad fan, om det gör ont i början så kan man väl andå ge det en ordentlig chans!! Klart det gör ont i livmodern till en början, det är ju för att amning hjälper livmodern att dra ihop sig. Amning ger en oslagbar närhet till barnet och är det bästa ur näringssynpunkt. Om man av fysiska skäl inte kan amma, eller om man mår väldigt psykiskt dåligt av att amma ska man såklart inte göra det. Men att inte amma pga att det är kladdigt och besvärligt till en början, det är att inte ge sitt barn det bästa tycker jag! Är så trött på mammor som av bekvämlighetsskäl inte ammar. Ge barnet bröst åtminstone de första 6 månaderna!

Jag har alltid delammat eftersom jag aldrig fått tillräckligt. Hade gärna önskat jag kunnat med det är bara att acceptera och goa barn har jag

Vi går under kategorin delvis. Då min fästmö går på Juristprogrammet i Lund och vi ansåg tillsammans att det är bättre att hon fortsätter istället för att ta studieuppehåll men även för andra orsaker. Vi båda får mer tid till barnet såhär osv..

Hon har oftast korta skoldagar, borta fyra timmar kanske. Då ger jag ersättning när hon är i skolan eller om hon är ute i stallet. Annars ammas hon helt när min fästmö är hemma.

Jag har tidigare varit emot det här med att inte amma sitt barn. Men det har förmodligen berott på att jag inte kunde amma mina flickor och på så vis kände mig som en dålig mamma. När vi fick Viggo var jag stenhård på att jag skulle amma och inget annat. Det gick sådär i början iom han inte gick upp i vikt som han skulle och jag var faktiskt nära på att sluta amma pga det. Men sen vände det och han började gå upp i vikt igen som han skulle. I nu läget ammar jag enbart på morgonen men det är snart slut med det med eftersom han börjar få ganska många tänder nu och jag vill inte riskera att bli biten.

Jag känner som så ang ammning att om man inte är säker på vad man vill så kan man iaf testa och känns det då fel så ska man ju självklart inte amma. En mamma som mår bra är bättre än en mamma som mår dåligt. Mår man dåligt av ammningen så ska man inte göra det!

Jag hoppas snart folk slutar klanka ner på mammor som inte vill amma trots dom kan, för det är inte deras ensak att lägga sig i det!

Jag förstår inte hur man kan kalla någon egoist för att man valt att inte amma. Jag har ammat min son i 3 månader utan några som helst problem. Nu börjar jag känna att det är jobbigt. Han har blivit mer sprallig & "leker" gärna med maten. För mig är det otroligt stressande när vi är ute bland folk. Jag har inte tyckt att det var jobbigt att amma offentligt innan men när man har en liten galen kille som gör att det blir svårare att skyla sig (för jag vill inte visa brösten för halva stan) så är det otroligt stressande. Barnet känner ju av när man är obekväm & stressad.
Jag har dragit mig för att göra saker pga detta. Och det är väl inte meningen att man ska behöva stänga in sig för att man ska må bra när man matar sitt barn??
Idag har jag pratat med min BVC-tant om detta & hon tyckte att det var ok att ge ersättning när man är iväg. Så det ska vi prova nu. Och jag hoppas att det funkar för det kommer få mej att inte känna ångest inför att hitta på saker.

Är jag egoist för det så fine by me! Men min son vill nog att mamma ska må bra oxå!

Tycker det här är en sån sjukt tröttsam diskussion - tyvärr, för amning är fortfarande ett ämne som är viktigt att belysa! Tycker dock det är tråkigt att folk ska vara så himla korrekta och duktiga här i Sverige; alla som inte gör som man "ska" är egoistiska, elaka mammor. Tycker Sarah sa det bra ovan: "vad är det som gör att det bara är ok när en kvinna fysiskt inte kan amma, men inte när man psykiskt inte kan amma?". Sluta sätt er på era höga hästar och låt folk göra som de vill! Att det är nyttigt med bröstmjölk (sålänge mamman äter bra och inte en massa skit, röker, dricker etc) VET vi nog alla vid det här laget. Vad många däremot inte verkar fatta är att ersättning inte på något sätt är onyttigt eller dåligt för barnet; ibland kan det till och med vara mycket, mycket nyttigare än mammans mjölk. Närheten får man vare sig man ammar eller flaskmatar - jag har testat båda och kände absolut ingen magisk skillnad på den punkten bara för att den ena dottern satt fastklistrad vid bröstet istället för vid flaskan...

I ett I-land som Sverige tycker jag det är mycket märkligt med denna inställning om att amning är det enda naturliga. Ärligt, vill ni vara konsekvent "naturliga" så låt då bli att ge ert barn antibiotika och D-vitamindroppar och allt annat som funkar så fint när det passar...

Delammar själv p g a att min 6-veckors-kille inte får tillräckligt med mat i sig från mina bröst och har ändå råkat ut för kritik om att jag gör fel som inte bara ger honom bröstet... Tycker tvärtom att det är egoistiskt av de som inte har tillräckligt med mjölk i brösten att inte ge barnet ersättning. Varför ska ditt barn svälta bara för att du ska få känna dig naturlig?

Det är så olika. Med första sonen så slutade jag amma vid 3 månader. Jag räckte inte till, han fick tänder och jag hade väldigt ont. Allt blev bättre när vi började med ersättning. Sonen var glad, jag var glad och allt flöt på. Nu har han fått en lillebror som är 2½ månad. Jag helammar och det går som hejsan. Lillen är nöjd, jag är nöjd och i och med det så fortsätter vi ett tag till :) Mår man inte bra och ammningen inte funkar alls så finns det ingen anledning att tvinga sig till det. För är inte mamma glad så är inte bebisen glad...

Jag ammar min Dotter 9månader fortfarande då jag KAN amma henne så varför inte.. Sen så anser jag att de är bäst för mitt barn.
Hon äter självklar annan mat också men hon blir trygg och kommer lätt till ro vid läggdags utav att amma och jag tycker det är mysigt! :)

Jag anser som inlägget
http://minbebis.com/blogg/soontobe/jag-maste-bara-saga/

Jag ammade min son tills han var 2 månader då övergick jag till delamning och idag får han endast 1mål bröstmjölk om dagen och resten bebismjölk(som vi kallar det) och jag jobbar på att övergå helt till bebismjölk!

Han är förtidigt född och har aldrig kunnat suga rätt, jag fick inge stöd varken från bb eller amningshjälpen, de tröck in bröstet i munnen då han skrev av hunger eller höll för näsan för att han skulle gapa, detta gav oss en dålig start, han tillmatades på bb och dem gav han även flaska vilket ja tror störde hans sug och root reflex mer! Vi började då med amningsnapp för att kunna amma överhuvudtaget vilket ledde till mjölkstockningar och en son som inte orkade tömma bröstet. Så efter 2 månader av mjölkstockning 1ggr/vecka (feberfrossa, enormt ont, inte kunna bära sitt eget barn för man har så ont, känna agg mot sitt barn för att han snart ska äta mm) så "gav jag upp" Har känt enormt dålig samvete för detta, att jag är en dålig mamma och "egoist" enligt många. Men min BVC sköterska var på min sida, fick mig att må bra igen över mitt beslut, då en bra mamma inte amma, en bra mamma ger sitt barn mat!
Och att folk säger här att det är höjden av närhet håller ja inte med om, det var inte ett dugg mysigt för mig, jag satt och grät varje gång han skulle äta, mådde dåligt varje gång han vakna för då visste jag att han vela ha mat osv. Så vi har det SÅ mycket mysigare nu, min son mår mycket bättre då han har en mamma som ser fram emot att han ska vakna!

Jag kan skriva om detta i evigheter:P Men en snutt av mina tankar och upplevelser!

Fick en liten flicka som är 6 dygn idag och hel ammar, jag tycker att det är det bästa för vår dotter. Visst det gjorde ont i början men nu så är det mycket bättre sen det kom igång.
Jag anser att var och en väljer det som man tycker är bäst för just sitt barn, men jag tycker personligen att det bästa är att amma men respekterar de mammor som väljer att inte göra det av olika skäl dock ej av "skönhets"skäl.

Jag helammar och hoppas jag kommer kunna göra det tills hjärtat är 6 månader. Det är helt klart det bästa för barnet. Och ont gör det inte, har inte gjort. Det ilar lite! Det får det vara värt!

Det är för mig självklart att det ska kännas bra amma och att bebisar ska få tillräckligt med mat. Tror att alla är fullt kapabla att fatta sina egna beslut kring det.

Däremot är det trist att det minskar. Jag tror att bra BB-vård behövs så att alla får en så lugn och bra start som möjligt. Dessutom skulle jag vilja att det var mer okej att amma offentligt. Jag blir så glad när jag ser (andra) mammor som ammar men jag tycker inte att det sker så ofta.

Visst finns det många fördelar med att amma och det är bättre, men sen finns det dom som inte kan amma av olika anledningar t.ex som jag hade verkligen bestämt för att amma,trodde verkligen inte att det skulle vara några problem men när vår lilla tös hade kommit så kom inte mjölken igång, pumpade och höll på till hon var 1,5 månad men inget hjälpte, så försökte gjorde jag allt! Man blir trött på att höra alla säga : du försökte inte tillräckligt, du måste gjort fel och så vidare. MEN jag vet och alla omkring mig vet att jag verkligen försökte men det gick tyvärr inte.

Jag har testat båda nu. Första barnet ammade jag i bara 2 veckor för att jag tyckte inte om att amma och det funkade inte som det skulle och mjölken började sina. Nu har jag ammat mitt andra barn i 9 veckor (och planerar att fortsätta tills 4-6 mån åldern) och tycker att det funkar kanon bra. I början va det lite svårt att få till det, men bad om mycket hjälp på bb och nu flyter det på bra. Dock så känner jag att jag har fått "försvara" mig oavsett vilket, egoist om man inte ammar och präktig om man gör det. Jag tror folk i rent allmänt gillar att lägga sig i och ha en åsikt om allt (specielt barnuppfostran) och att man som mamma tar åt sig.

Jag ammade min dotter i 2 år & 4 månader! Sista tiden var det bara anattammning & om hon var sjuk eller slagit sig!
Hon började äta vanlig mat vid 6 månader , pure.
Känns bra att ha gett henne denna start i livet!
Är gravid igen & var det även när jag ammade sista tiden.
Vår dotter är född 23 Februari.
Vi skall ha barn 2, 13 Oktober. så det går !
Hoppas verkligen det funkar att amma barn 2 med!
Jag kommer sörja annars! För enligt mig är det den närmaste & mest kärleksfulla tiden när dom är så små! Man får sitta ner & ladda om batterierna. Jag hade ett hell i början fick be om hjälp på BB för att kunna få till det med amminigen! Funkade ändå inte. så fick hjälp även hemma från bvc sköterska då först fick jag det att funka! Fick även white spots, små kristall liknande stenar i bägge brösten, fick stå med kanyler & peta bort dom så mjölken kunde komma fram! Blödde & hade ont men gav mig inte! Lyckades få till det & det är jag glad för! Det är min historie. Alla har rätt till sina kännslor det måste man respektera!

Nej, amma var ingenting för mig då jag mådde psykiskt skit under den korta tid jag ammade. När jag slutade blev jag en helt annan, och tusen gånger bättre, mamma till in dotter.
Och hon har hittills inte tagit någon skada av att inte ammas!

Tycker det är bättre att va en lycklig mamma än en olycklig, pga av amning. Det är viktigare att orka ge sitt barn närhet och kärlek! Och jag tror att dagens ersättning e minst lika nyttig. (om inte ännu mer näringsrik) Dock innehåller den ju inte antikropparna. Men det är inget som säger att barnet måste bli sjukt för det. Jag har en 1 & en halv månads bebis, och hon har varit superhungrig sen start (och är fortfarande!) de 2 första veckorna var jag låst i sängen och till slut bara grät jag. Och hon fick aldrig nog! Efter att vi började ge ersättning ammar jag nu bara ca 3-4 gånger om dan och resten ersättning. O nu har jag en mycket mer harmonisk o mätt bebis, som ligger o ler i sömnen :)

Jag kommer självklart amma. Så länge jag kan dock inte längre än till att bebisen är 1½år. Det finns så många fördelar med att amma både för bebis och mamma. Förstår inte hur kvinnor kan tacka ner till att amma bara för att deras bröst blir fula då. Brösten finns där av en anledning - de ska amma och ge liv till friska barn. Dessutom finns det ju bröstpumpar ifall man nu skulle behöva eller vilja vara borta några timmar längre än vad bebis kan vara utan mat.

Och hur hade vi mammor gjort om vi hade bott i ett land där det inte fanns tillgång till ersättning....? Hur många hade då haft problemet att inte kunna amma av en eller annan anledning..? OCh hur hade vi löst det då, eller hade barnet dött av hunger? Att tendensen dessutom i Sverige verkar gå till att allt färre ammar känns faktiskt som ett I-landsproblem...

Undrande_mor: Nu är det ju faktiskt så att det inte är ett problem som är unikt för Sverige; att mammor inte KAN amma sina barn. Och tyvärr resulterar det ju ofta i undernärda barn som inte överlever till slut. Jättehemskt, ledsamt och tråkigt. Problemet med att vissa kvinnor fysiskt inte kan amma försvinner ju inte bara för att man bor i ett U-land. Sedan säger det väl sig nästan självt att mammor i sådana länder inte i första hand tänker "nää, det är bättre att flaskmata eftersom jag ska plugga/jobba och gubben ska vara hemma". Vi _kan_ tänka så i Sverige, därför är det väl självklart att det är ett I-landsproblem/lyx/ynnest/lathet/förunnelse/whatever you want to call it.

Jag måste förövrigt bara säga att jag absolut inte tycker mammor som ammar är präktiga, irriterande eller på något sätt gör något fel. Det är ju kanon om man vill och kan amma sitt barn! Vad jag inte förstår är varför så många väljer att klättra upp på en stege och se ner på alla som inte valt samma väg som en själva?

Becca, jag håller helt med dig, så lustigt det där med att människor tar sig rätten att döma andras val av amning. Får jag tillägga att det är alltid kvinnor som ammar som ser ner på de som inte ammar. Man kan undra varför? När människor gör så i andra situationer brukar man säga att de är osäkra i sig själva. Kanske är ammande översittarmammor egentligen inte så nöjda med sitt ammande? Man kan undra.... Vad gjorde man förr när amningen inte fungerade? Min mormor berättade att de gav kokt komjölk utspädd med socker och vatten...

Jag ammar inte min dotter men hade gjort det om jag kunnat. Hon föddes för tidigt och under sjukhustiden fick jag pumpa en hel del, men mjölken kom aldrig riktigt igång. Så när jag skulle amma henne gick hon inte upp i vikt. Det var en kombination av för lite mjölk och att hon aldrig riktigt fick till tekniken. Det tog mig över en timme varje gång hon skulle äta, stressigt och jobbigt. Hon fick 50-50 bröstmjök/erstättning under sina första 3 mån, därefter bara ersättning. Vilken lättnad det var!

Alla vill väl det bästa för sitt barn? Kan man inte så kan man inte. Och då är det väl tur att det finns ersättning så att våra bebisar kan växa :-) Min dotter hade inte överlevt utan det!

Skillnaden mellan fysiskt inte kunna amma och psykiskt inte kunna amma är enkel. Den som fysiskt inte kan amma, kan inte göra någonting åt det medan den som psykiskt inte kan amma KAN göra något åt det.
Det handlar om att vilja helt enkelt. Sedan behöver man inte lägga barnen vid bröstet om man tycker att det är obehaligt men man kan ju alltid pumpa ut mjölken och ge i flaska.
Men visst då får man inte den "friheten" som de "moderna" mammor vill ha nu för tiden, vilket jag inte riktigt förstår mig på, men men det är min åsikt.

Har egentligen inte så mycket att tillägga, mycket är väl redan sagt. Jag ammar fullt och min flicka är fem månader. Jag har från start varit beredd på att jag inte skulle kunna, att det tar slut, inte räcker osv. Men hittills har det räckt bra vilket jag är oerhört glad för. Inte för att jag känner mig som en bättre mamma än någon annan, eller något sådant obotligt dumt. Utan för att under dessa fem extremt krävande månader är detta en av de få delar som faktiskt funkat problemfritt. Hade det inte funkat hade jag troligtvis brutit ihop totalt, men under amningen har jag och min tjej fått små stunder att koppla av tillsammans. Vill säga det och min mening är att det nog är bra att inte tänka och planera så mycket innan, utan låta det bli som det blir. Man känner vad som är rätt just för sig när man är där. Magkänslan är något av det bästa man har. Det är så mycket man ska oroa sig för och leva upp till, så mycket rätt och fel. Internet är inte bara bra ur det hänseendet. Tycker jag. :)
Noterar också att många skriver att det gör så ont... Och måste säga då att jag inte alls haft problem med smärta vid amning. Så att ni som oroar er vet att det är olika. (som med allt annat)

Jag kunde inte amma min som pga att han tog bröstet fel. Försökte pumpa så länge jag kunde vilket var ca 1,5 månad, men som för dom flesta så får man inte ut lika mycket vid pumpning som vid ammning och måste därför lägga till ersättning. Min som har sin första förkylning nu, utan någon feber och han är lite över 8 månader. Tycker alla andras barn är snuviga titt som tätt trots att dom blir ammade..Stämmer det verkligen att barnen blir friskare av ammning? =S

Onekligen intressant.... dels alla hugg/mothugg om amningens vara eller icke-vara men framförallt de regionella skillnaderna - varför finns dessa? Är amning mer/mindre acceptabelt i olika regioner vs ersättning? Vad är det som gör att allt fler "väljer" att inte amma? Är amning att ses som den moderna kvinnans gissel liksom hemmafruar en gång i tiden? Eller vad?!? Till mig själv då: Jag har ammat alla barnen och kommer att amma även nästkommande. Det ska mycket till innan jag ger upp amningen. Likaväl har jag full förståelse för de som inte kan (det ÄR inte alltid så enkelt som det låter) eller vill heller för den delen men kan ändå inte låta bli att undra över varför denna debatt ens behövt uppstå?

Jag kommer vilja amma mitt barn så länge det bara går. Jag ammade och pummpade ut till mina tvillingar tills mjölken helt enkelt tog slut vid 4månaders ålder, hade jag kunnat hade jag fortsatt. Jag tycker att det är upp till varo en om man ammar eller inte. Vi som står som åskådare till de som inte ammar sitt barn ska inte dömma dessa då vi inte ens vet orsaken till varför.

Min lille kille är snart 15 mån och jag ammar fortfarande. Helammade tills han var 4 mån, då började vi med smakportioner. Idag ammar jag direkt på morgonen innan vi äter frukost, efter mellanmålet samt innan läggning (dvs efter kvällsmaten). Hittills har det fungerat så fint och det är en mysig stund för oss så jag hoppas kunna fortsätta ett tag till.

Jag är så trött på denna debatt..amma eller ej. Jag har försökt med båda mina barn men naturen har sagt att det inte funka som det skulle. Är jag en sämre mamma för att ta beslutet att DET BÄSTA FÖR MINA BARN VAR ERSÄTTNING?!! Jag valde ersättning då mina barn inte gick upp i vikt som dom skulle. Skulle jag kämpa på som BVC så snällt sa att jag skulle göra?! Och å så må dåligt och sova och äta förlite?!! Nej tack. JAG anser att jag är en jäkligt bra mamma som satte mitt BARNS BÄSTA framför alla andras åsikter om vad man skall eller inte skall göra. Vi vill väl alla våra barns bästa....är det atta amma...jättebra....men se inte ner på dom som av olika anledningar väljer ersättning. Vi är inte sämre mammor för det!!

Ammade inte länge, fick ingen bra hjälp alls från början på BB, så jag fick hemska sår, mjölkstockning och 40 graders feber i mer än en vecka! Så jag orkade helt enkelt varken fysiskt eller psykiskt att amma, detta märkte vår dotter som var väldigt gnällig tills vi började med ersättning. Jag blev gladare o hon blev gladare! Är det så fel då att sluta amma?

Jag kämpade med att amma min dotter (som idag är 5mån) i 2 veckor sen åkte min sambo och köpte ersättning för att vi inte orkade mer. Min mjölk räckte inte för våran dotter och det ända jag gjorde var att amma. Jag kände bara att det skulle jag göra för det var det absolut bästa för mitt barn! Men hon mådde jättedåligt för att det knappt kom något, och jag hade variga bröstvårtor. När hon hade fått en flaska ersättning så var hon jättenöjd och jag kunde sova för första gången på 2 veckor.. Jag kände mig så värdelös som inte kunde amma som planerat, men jag är så glad att det finns hjälpmedel idag! Jag ammade henne fortfarande emellanåt och min mjölk kom igång mer och mer när jag lugnade ner mig. Men vi tog aldrig riktigt bort flaskan.

Obs!Min kommentar vänder sig absolut inte till de som inte kan amma av olika skäl!!

Jag ammade ganska länge dryga 2 år så det känns som om jag fick ganska bra kläm på detta med amning och ibland även om det inte är min sak skulle jag vilja ge råd till personer som uttryckligen vill amma men som säger att det inte fungerar så bra som de skulle önska. Om man inte har så bråttom med allt; träna, fika, gå till jobbet, skura golven you name it så går det lite lättare! Jag tror att mycket av problematiken ligger där, för mycket annat och för lite amningstid!!

Gå in här och läs mina tankar kring denna diskussion. http://minbebis.com/blogg/jenn/farre-barn-ammas-i-sverige-mina-tankar/

Jag ammade i 2 månader, sen försvann min mjölk. Jag tyckte aldrig att det var "mysigt" utan mest jobbigt o obehagligt. Dessutom har man hört att alla gifter vi får i oss genom maten går över i bröstmjölken så då kändes det helt ok att ge ersättning. Dessutom fick jag ett nöjdare och mättare barn.

Tycker inte att någon är bättre eller sämre förälder för att de inte ammar.

Jag har tre barn som jag fött vid 18, 20 och 24 års ålder och jag har ammat allihopa ganska länge. Har alltid haft gott om mjölk och jag tycker att det är så behändigt att amma :) Nu är jag 28 och "vuxen", gravid med fjärde barnet och jag tänker absolut amma det med, gärna i upp till 2 års åldern om det går, eftersom det inte blir några fler barn sen ^^