Annons:
 
Föda barn - så känns det!

Föda barn - så känns det!

Att föreställa sig smärtan vid förlossningen är nästintill omöjlig. Min bebis frågade därför sina medlemmar hur det känns att föda barn - så här svarar de!

Alla har vi olika kroppar och alla har inte samma förutsättningar när det kommer till att föda barn vaginalt. För en del är det fysiskt omöjligt och för andra blir förlossningen inte som planerat. Men funderingen finns där hos de flesta, "hur känns det att föda barn?". Så här säger våra medlemmmar!

 

"Jag tyckte att det var riktigt grymt!"

hannispannis: Det gjorde inte så ont som jag trott och krystvärkarna var ju mest bara en enorm kraft och jag tyckte att det var riktigt grymt! Det kändes som att någon tagit över min kropp med en så otrolig kraft, förstår inte hur man kan hålla emot och VÄNTA med att krysta när känslan väl kommer.
Det som jag var mest rädd för var "den brännande känslan i utdrivningsskedet som jag hört om" men för mig brändes det till mot urinröret och sedan brändes det inte mer (kan bero på att jag fick en bristning på labia/klitoris) och det jag minns mest är att jag nästan tyckte att det var skönt, som att gå på toa när man VERKLIGEN VERKLIGEN behöver det!

"Tryckande känsla"

Afasi: Det gjorde ont men inte så ont som jag hade trott att det skulle göra. Jag tycker det var en tryckande känsla, det spände, drog och ibland var det som mensvärk. När han skulle ut så tänkte jag att jag aldrig kommer få ut ungen eftersom han gled in efter varje krystning. Värkarna var en aning för korta och svaga och det irriterade mig. När barnmorskan sa att han nääästan stannade så blev jag bestämd och tog i allt vad jag orkade och lite till.Jag hade epiduralen och lustgas, jag var dock så hög på lustgasen att jag inte tyckte att epiduralen gjorde någon skillnad, trycket nedåt var ju det jobbiga eftersom jag inte fick hjälpa till att trycka på!

Det är riktigt häftigt och under förlossningen sa jag ett flertal gånger att jag vill göra det igen!

"Rena urgrundsvrålen"

naellie: Det gjorde så vansinnigt ont så jag bara skrek, och skrek och skrek. Rena urgrundsvrålen. Ett slags skrik jag inte trodde att jag hade. Det gick rundgång och susade, pep och tjöt i hela huvudet. Lustgas och Eda. Men fick värkstimulerande så Eda:n funkade inte. Sista cm, kanten och nerträngningen var vidriga.

"Det brände väldigt mycket i underlivet"

Danem: Det brände väldigt mycket i underlivet när huvudet stod i öppningen, det kändes som att jag hade en stor boll där. Vilket det ju nästan var. Jag tänkte, och skrek det även, att bebisen satt fast och skulle aldrig komma ut. Jag var så arg för att det kändes som om ingenting hände men två krystvärkar senare var bebisen ute! Jag är dock verkligen inte avskräckt utan ser fram emot en tredje (och fjärde) förlossning!

Disktuera!

Vill du veta mer om känslan att föda barn? Läs hela tråden fylld med massor av svar och tyck till du också i: Hur ont gör det att föda barn?

Hur kändes det för dig att föda barn? Har du inte fött barn ännu? Har du några tankar kring förlossningen? Diskutera i forumet! 

 

Uppdaterad: 2015-08-03

Kommentarer

Jag hade en smärtfri förlossning! Hade värkar 2 dygn före, men dom var inte så värst starka o. det hände inte så mycket.. Men när förlossningen väl kom igång var jag väl bedövad med EDA o. kände endast när det var dags att krysta ingen smärta över huvudtaget!! Jag gjorde bara som barnmorskan sa att jag skulle göra.

Hade ingen smärtlindring alls och tyckte smärtan var fruktansvärd. Jag hade komplikationer på slutet med preklampsi (kramp) så min förlossning var ingen rolig upplevelse alls. Efter all smärta fick jag inte ens upp min lilla dotter på bröstet då jag var borta i över en timme efter krampen. Nu är det bara sju veckor sedan och minnet har inte bleknat än så just nu ser jag inte fram emot fler förlossningar :) Men det är skithäftigt hur kroppen orkar!

Jag hade planerad hemförlossning och visste sedan länge att jag inte skulle ha tillgång till smärtlinding i samma utsträckning som om jag fött på BB. Jag var mentalt förberedd på att det skulle göra förbaskat ont och läste på om vad det egentligen var som gjorde så ont. Det gjorde att jag kunde känna mig belåten vid varje värk för att jag visste vad det var som hände, berömma min kropp för att den jobbade duktigt. Jag prövade olika ställningar och ljud för att kunna hantera smärtan som kom i obönhörliga vågor. Jag upptäckte att det gjorde stor skillnad på ljuden jag gav ifrån mig och mot slutet viskade jag bara ja, ja, ja vid värkarna. För det hade bäst resultat för mig. Det var så oerhört häftigt att känna denna smärta under förlossningen. Den var fantastisk och går inte alls att likna vid känslan av att göra illa sig. Vågar man bara ta till sig smärtan, känna in den och arbeta med den så är det de mesta fascinerande naturkrafter som finns och det är otroligt att vi har det inom oss.

Jag fick EDA och så även värkstimulerande, och det värkstimluerande var nog det värsta för mig under hela FL. EDA:n hjälpte inte ett dugg (som även var "sned" så det hjälpte bara på halva sidan av kroppen). Sjävla utdrivningsfasen var rena drömmen jämfört med värkarna innan!

Jag fick EDA och värkstimulerande och det funkade jättebra för mig i flera timmar ända fram till krystvärkarna så det behöver ju absolut inte vara så att det inte funkar på grund av värkstimulerande!

Tack Essan 86 för ditt inlägg! Tycker att det som står i artikeln låter förjävligt. :/ "Men fick värkstimulerande så Eda:n funkade inte" som det står i artikeln känns både onödigt uppskrämmande + felaktigt (att få värkstimulerande motverkar väl inte epiduralens effekt? Så formuleringen känns väldigt fel). / En som ska föda om 3 veckor och är rädd för smärtan

Min första/hittills enda förlossning gick väldigt fort. Dem startade mig med nån salva och att trycka hål på hinnan i v 37+0 (pga barnet fick inte nog med syre) knappt fyra timmar senare så var min lilleman född. Det är sån konstig känsla att beskriva, minns att ett tag försökte skrika men då gjorde det så ont så jag grymtade mest hela tiden. Jag fick ryggmärgsbedövning (7 stick innan dem fick till det) men det var lite sent påtänkt för så fort den var inne var det dags att krysta. I övrigt kände jag inte att det onda gjorde ont i sig, jag ville bara föda och det var de enda jag kunde fokusera på så när krystningarna kom hade jag inte minsta ont, tror mest det var för att min bm var så duktig på att få mig att fokusera på henne. Så egentligen var det mest bara värkarna som var den jobbiga delen av förlossningen. lyckligtvis hade jag dem bara i 3½timme. Sen fick jag äntligen titeln: mamma

Essan86: Å... vad härligt att höra... :) Det är dags för mig nu när som helst och jag vill föda med ryggbedövning, så jag uppskattar dina ord! :)

Vid min första förlossning kände jag ingen smärta alls. Jag var så koncentrerad på mig själv. Gick nästan in i en egen värld. Sa knappt ett ord under hela förlossningen som förvisso bara varade i 6 timmar. Hann heller aldrig få någon smärtlindring men upplevde det inte heller som nödvändigt. Vid andra förlossningen hade jag väldigt ont i ryggen, vilket jag haft under hela den senare delen under graviditeten. Denna gången hann jag testa lustgas men tyckte inte att det var någon större hit. Nu ser jag fram med spänning på hur den tredje förlossningen ska bli i juli! Ingen sägs vara lik den andra :)

Lisa: Jag fick också värkstimulerande dropp samtidigt som EDA:n o. det påverkade inte alls! Nu e ju detta olika från fall till fall men.. Jag hade blivit rejält uppskrämd av väninnor hur sjukt det tar "du tror du ska dö" sa dom! Gissa om det var roligt att säga "detdär gör jag om närsomhelst" Jag tyckte det var ascoolt att föda!:D
Annons: