Gravid och plötsligt är du allas egendom!

Att min man och min närmsta familj klappade mig på magen utan lov tyckte jag var ok, men sedan tycker jag att man ska visa samma respekt mot en gravid som mot andra människor. Man går ju inte runt och pillar på folk utan gravidmagar utan lov så varför skulle det vara ok när man har en mage.

Kommentarer om magen har jag haft delade meningar om. I början när allt var nytt och magen var liten så var det bara roligt när folk kommenterade den eller lade märke till den. Men när man sedan var stor och klumpig så var de inte alls uppskattade. I sjätte månade fick jag kommentaren att "bebisen ska väl ploppa ut vilken dag som helst nu" (jag växte fort i början) och att berätta att jag hade 3 månader kvar var inte så roligt för någon av oss.

Jag hatar det, folk som tar sig friheten att slänga ur sig vad som helst bara för att man har en bula mitt på kroppen. Tex så är det inte så kul att få höra hur liten mage man har när man är orolig för att bebisen inte växer som den ska. Jag ogillar folk som gör så.

Jag avskyr det! Min sambo får lov till det, ingen annan. Jag klarar inte ens av att min mamma klappar mig på magen! Jag backar bara någon lyfter handen.. Tycker man ska fråga om lov och inte bara hoppa på någon!

Jag avskydde verkligen när folk skulle ta på mej och klappa på mej. Dels att det blev en sån nära kontakt med folk jag annars inte skulle vara så nära med och dels för att man helt enkelt inte "tar" på människor hursomhelst. Värst när någon dessutom lyckades känna bebisen, kändes abslout inte okej medans den som kände glatt kvittrade att oj där var det en kroppsdel.

Sen till kommenaterna, tydligen är det lagligt att säga vad som helst till en gravid? Usch så trött jag var på alla kommentarer. Är väldigt glad över att slippa höra hur tjock jag är nu längre!! ;)
Borde finnas kurser i bemötande av gravid kvinna och vett&etikett!

När jag gick med magen i vädret så var det min mage. Jag bestämde över den o ingen annan. När jag väntade barn så var det inga främlingar som klappade magen och hade jag tröja över så spelade mig ingen roll.

vet inte riktig det är väl ok till en viss del men när främlingar kommenterar magen och vill känna tycker jag det är äckligt.. famlij och mina vänner är helt ok...

Endast min sambo fick lov till det. Jag vet inte om jag kände mig kränkt, men det var fruktansvärt obehagligt när någon annan rörde vid mig. Jag kände mig lite dum när jag sa ifrån till min mamma, jag tror inte hon hade tänkt på hur jag kände det men när jag förklarade för henne hur oerhört obehagligt jag tyckte att de var så förtod hon. Ingen som var total främling rörde vid min mage men hade dem gjort det hade dem fått en ordentlig avhyvling. Man tar inte på andra människor, gravid eller inte. Det är inte okay.

Nej jag tycker att det är mysigt att någon klappar på min mage. Delar gärna med mig, och låter folk känna på bebis olika kroppsdelar om han ligger så att man kan känna en fot eller huvudet. Det är häftigt för en utomstående!

Har inte alls något problem med detta utan tycker bara det är roligt och något jag uppskattar.
Har också fått höra att jag redan har stor magen, men inger jag tar illa vid mig av utan ser bara att det som allt annat är roligt att prata om :)

Jag hatar verkligen när folk ska fram med sina jävla händer o pilla! Hur vore de om ja börja göra samma sak på dem?! Vet att folk menar väl men jag tycker det är fruktansvärt obehagligt. Och kommentaren men Gud va liten du är. ( väntar tvillingar) men är ni efterblivna ja är ju för tusan hur stor som helst! Nä jag tycker man frågar först eller så kan ja säga till nu sparkar dom känn här. Istället för svärmor som nästan jaga mig o magen sparkar dom? Sparkar dom? Neeej!! Jag säger till i sånna fall, rör mig inte tack.

Jag blev nästan alltid glad för uppmärksamhet från främlingar eller folk jag inte känner så väl. Däremot upplevde jag det som väldigt jobbigt att nära vänner som aldrig brukade klämma på mig plötsligt skulle vara där och kladda. =)

Jag gillade oftast uppmärksamheten, men då om det var från folk jag känner väl. Skulle nog inte gillat om en vilt främmande människa anföll min mage med klappar på stan eller så. O visst kunde jag reta mig på kommentarer som "o när ska din mage bli stor då?". Jag blev aldrig gigantisk men ungen vägde över 4 kg ändå när han kom ut...
Gjorde kanske bort mig lite när en kollega sa "hej tjockis" till mig lite skämtsamt, "hej på dej själv tjockis" svarade jag utan att tänka för mannen i fråga har ganska stor mage....

Jag är i v 23, och får hittills höra att jag är liten "det syns ingenting alls", speciellt av kollegor. Det är lite jobbigt eftersom jag har en jobbig graviditet, och när jag får såna kommentarer, känns det som att "du är så liten, inte kan du ha några problem". Man blir liksom inte tagen på allvar.
Att folk klappar på magen stör mig inte så väldigt mycket, men ibland blir jag chockad över hur frimodiga en del är. När folk man kanppt känner kommer och gör det, känns det lite obekvämt.

Jag har lyckligtvis varit förskonad från klappar. Men ibland inbillar jag mig att jag hellre hade fått klappar på magen än kommentarer som "hinner du fram till bordet innan lunchen är slut?" eller "snabbare, snabbare!". Jag är delvis sjukskriven pga foglossningar och vissa dagar är inte alls roliga, när kollegorna då fäller kommentarer som egentligen bara är välmenande så känns det som att jag vill skrika. Istället ler jag och svarar med nåt töntigt tillbaka, fortsätter gå trots att höfterna bränner.

Jag tyckte bara att det var kul att folk intresserade sig för min mage och min graviditet. Inga främlingar rörde mig utan att fråga först och när familjemedlemmar klappade och kände tyckte jag bara att det var mysigt. Klart att de ville vara med och känna!
Kommentarer om mitt utseende var inte heller något problem. Jag tyckte bara att det var kul när kollegorna kallade mig för Kulan. Jag hade ju en kula! Däremot hatade jag när kollegorna pratade om hur underbart det var att vara gravid och att de var avundsjuka på mig som ju mådde så bra, när jag bara sov tre-fyra timmar per natt och mådde piss. "Nej, jag mår inte bra, jag har fått en kota ivägsparkad och kan knappt gå och jag sover aldrig på nätterna" "Oh, vad härligt, vad bra du måste må, det gjorde jag!". Hm...

Tycker inte det känns ok! bara min sambo och dotter får "lov" , annars får dom en klapp tillbaka på magen =D

Jag gillar inte alls när folk tar på min mage!! Men de verkar dom inte fatta även fast man backar flera steg när dom närmar sig med handen. Min man sa att om han nån gång står brevid mej när någon vill känna på magen ska han säga att dom får känna på hans oxå. Kommentaren att man är tjock får man jämt, men hallå de är 2 veckor kvar tills min lilla sötis ska komma ut. Då får man faktiskt ha gått upp lite i vikt! Även om folk inte menar att vara elaka så är inte alla kommentarer uppskattade. Ibland känner man sig som en jättefet äcklig valross som svettas i floder... De vill man inte att någon säger till en.. de räcker att man själv vet att de känns så.

Jag längtade efter att folk skulle röra min mage. Folk som såg ut att vilja röra den, hejdade sig och gav ifrån sig ett ursäktandede "Nej.. Man får inte ta på folk hur som helst.."
-Jo! Hälsa på min bebis! Skrek jag.. Som aldrig fick känna stoltheten av att andra spontant rörde vid min graviditet för att andra kvinnor skrek så högt att de inte ville bli rörda.
Jag försökte hitta t-shirtar med tryck som berättade att folk gärna fick hälsa på mitt ofödda barn, men det fanns bara tröjor för de som inte ville det.
:(

Beror på hur väl jag känner personen, kollegor är helt okey, och familjen men när folk man annars knappt pratar med börjar klappa så backar jag lite OM dem inte frågar innan!

Jag håller med! Tycker det är fruktansvärt jobbigt när folk ska kommentera och spekulera hela tiden. Senast var det att "Åh, du måste vänta en flicka för din hy ser så bra ut?!" när vi har sett på ultraljud att det är en pojke... Sånt tycker jag är jobbigt... Och ingen okänd får klappa på min mage om jag inte säger att dom får. Visst funkar det att vissa i familjen får, och nära vänner. Men skulle aldrig tolerera någon okänd. Det är ju faktiskt min kropp dom rör!

Jag avskyr det också. VERKLIGEN. Bara min sambo och ibland min allra närmaste familj får göra det. Det svåra är bara att säga till folk så att dom fattar, Utan att göra dom arga.. Men herregud, man har ju rätt till det tycker jag, hatar bara att framstå som en bitch som biter ifrån direkt nån ska klappa eller kommentera ens mage/utseende. Näe ush.. Det är skitjobbigt att folk inte kan förstå att dom ska fråga först. Tänk om nån skulle kommentera en överviktig person bara för att den är överviktig. Det skulle ju knappast hända lika ofta som att nån kommenterar ens mage konstant.. Men det blir ändå så himla kroppsfixerat tycker jag, vad det än handlar om. Det gör mig oerhört trött..

Jag tycker bara att det är härligt... Känner mig stolt över min mage och vad som finns däri... Kanske kommer jag tröttna och bli irriterad längre fram ( är nu fem mån gravid)

Min familj, släkt och vänner var det fritt fram klappa på magen. När man åkte t-bana,buss fick man en helt annat persiktiv, många var trevligare, erbjöd plats, log, kommenterade att man hade fin mage. Det var en hel del som ville klappa på magen jag backade snällt.

Jag tyckte att det var okej att folk kände på magen om de frågade. Jag erbjöd till och med en del att känna på den, visade att man kunde känna olika kroppsdelar och så. jag tycker dock att man bör fråga innan man börjar tafsa på folk!

Om jag inte var gravid skulle det enbart vara naturligt att min man var den som klappade och smekte mig, det tycker nog ganska många. Även om jag har en bebis i magen så känns det ändå helt fel att andra helt plötsligt sticker fram handen och tar på min mage. Det är inte så att jag missunnar någon att känna egentligen. Men jag reagerar fysiskt - flyger bakåt en meter och får ökad puls och andhämtning. Jag upplever beröringen som obehaglig...MEN om personen som vill känna frågar innan och jag får chans att förbereda mig så väljer jag alltid att ge tillåtelse, och då känns det helt okej. Det känns respektlöst att bara ta för givet att det är okej att ta på min kropp, spelar ingen roll om det är en nära vän, kollega eller svärmor. Men i stort sett känns det helt okej att "vem som helst" känner om de frågar först.

Jag bryr mig inte så mycket om kommentarerna om själva magen. Alla verkar tycka olika. Från jättestor till minimage. Däremot så stör det mig otroligt när folk ska kommentera viktuppgången. Jag tror att många tycker det är jobbigt att gå upp i vikt, vilket man är gravid eller inte. Jag har en ätstörning i bagaget (som är över sen länge), och kommentarer som "du har verkligen lagt på dig över rumpa och lår" sätter sig direkt i psyket och får mig att vackla kring synen på min kropp. Varför säger folk sånt här? Jag får sån lust att säga något liknande tillbaka, typ "Ja, men jag är ju gravid - hur kommer det sig att du har så fläskiga överarmar?"...men det skulle jag ju aldrig kunna göra.

Jag tyckte att det var fint att få uppskattning för min mage. Gjorde mig inget alls om folk ville känna och klappa. Kände mig så stolt och vi hade kämpat så länge så det vara bara härligt!!!

Det gör mig inte så mycket om folk klappar mig på magen. Däremot kan jag först bli lite chockad för jag själv skulle aldrig göra det utan att fråga först. Men det är smickrande att folk gläds med mig. Har förlorat sju barn i magen så detta är så oerhört stort för mig även fast jag har barn sen tidigare.

När det gäller storleken på magen så blir jag jätteledsen när man får kommentarer som "att nu är det väl dags snart", "är de säkra på att det inte är tvillingar" och "men GUD vad stor du är". Ja, jag känner mig gigantisk. Är ju smal från början och började graviditeten med att lägga på mig fem kilo, totalt har jag gått upp ca 14 kilo och har tre månader kvar. Till saken hör att jag tidigare lidit av en lättare ätstörning så det känns väldigt jobbigt att folk helt plötsligt tycker att det är OK att säga vad som helst bara för att man är gravid.

Jag bokstavligen hatade när någon annan än min sambo klappade min mage när jag va gravid.
Jag kände obehag när någon annan än han rörde magen, jag fixade inte ens att hans dotter rörde mig men det va ingenting jag visade, men i själva verket så avskydde jag det...det gav mig verkeligen känsla av obehag men jag har inte en endaste susning om varför.
Jag va stolt över magen och ville alltid "visa upp" den men som sagt fixade inte när någon annan rörde vid den. och jag blev snabbt irriterad när någon klappade magen.

Låt min mage va!

Min mage började inte bli stor förrän i typ sjunde månaden. Så innan dess jämförde alla mej med mina två kompisar som oxå va gravida då. Fick kommentarer som: "Det syns ju inte alls" och "Gud vad liten du är"...När magen väl började växa blev den enormt stor fort. Då va kommentarerna tvärtom. När man träffade nån man inte träffar så ofta blev reaktionen alltid. "Åh Gud vad stor du börjar bli" eller "Herregud vilken kula!" och den värsta kommentaren av alla "Den ungen kommer ju väga typ 5 kg". Precis som att man kan rå för hur magen växer å kan påverka hur mycket barnet kommer väga!
Å sen alla dessa tafsningar på magen. Mysigt när sambo gör det men ingen annan. Speciellt inte svärmor som är lyrisk och vill känna å smeka magen hela tiden utan å fråga först. Vågar inte säga till att jag tycker det är obehagligt för att jag är rädd att hon ska tycka jag är taskig och orättvis : (

Klappa gör inte så många men att alla tycker sig känna ha rätten till att kommentera magens utseende och storlek tycker jag är jätte jobbigt. Jag hade en del "hudhäng" kvar från första barnet och redan efter några veckor så syntes det att jag var gravid med nr två och kommentarerna flödade. Inte alls roligt. Sen nu när jag har ca 5 veckor kvar tror alla att jag ska föda imorgon. Det känns kränkande. Jag har fått kommentarer om att "snart är det väl dags" sen v 22. Då har jag NU (sen igår) vägt mig och gått upp 10 kg prick sen inskrivningen..

Jag får ofta kommentarer om magen, och jag tycker inte alls om det. Alla kommenterar huruvida den är liten, stor osv...Sedan ska alla klappa på den och det tycker jag inte heller om...sen när blev man allmänt gods? Och hur kan alla andra veta så mycket om min mage...

Om någon kommer försöka klappa på min mage när den syns lite mer kommer de få en fet smäll. Jag ser å andra sidan inte så tillmötesgående ut så förhoppningsvis vågar ingen försöka.

Jag blir tokig på min vän som verkligen springer efter mig för att klappa på min mage medan jag springer och försöker verkligen slingra mig iväg från honom! Väldigt obehagligt och jag vill inte ryta till heller eftersom jag tycker att han borde fatta vinken när jag springer iväg när han kommer med händerna, usch. Nära familj och så går bra men nej jag vill inte att mina vänner eller bekanta ska komma och kladda, tvi valingen!

Har till och med jag kännt av och jag är ändå bara i v 15.
Har en svärmor som försöker känna på den, fattar själv dock inte vitsen för henne då hon inte kan känna ett dugg.. Putmage har jag men det är ju flera veckor kvar till man känner sparkar, så varför ta på den?? Jag tar inte på hennes eller någon annans heller för den delen.

Idag skämtade en kund på jobbet och sa att jag skulle hålla mig från korven. (jobbar på en mack) inte alls roligt. Har ju inte gått upp något, har gått ner 3 kg. Fast nog syns det att det är en gravidput på g.

Men ändå, folk i all ära men det finns folk till allt. Och tydligen ges det väldiga friheter så fort någon är gravid...? Varför vet ej?

Gravid v 22 och magen ha synts ett par veckor. Har gått upp ca 4-5 kg. Men, RÖR INTE MIN MAGE!!! Min svärfar satte näven på magen och klappade här omda'n och jag mådde jätte dåligt över det. Jag håller med många av er som skriver att det känns kränkande och förnedrande. Visa hänsyn, fråga först så kan jag ju säga "Nej Tack". Eller be den vänta tills det verkligen är något att känna på. Ta inte för givet att det är fritt fram att "kladda".

Jag tror inte att någon tar på magen för att vara dum eller kränka, men jag tycker dock man bör fråga först!

Det absolut värsta är de dumma kommentarerna, där kan man däremot undra ibland om folk är ute efter att vara dumma!? Tar man på magen är det för att man är intresserad eller nyfiken på bebisen och själva graviditeten, men att spy ur sig saker som "Gud vad tjock du har blivit" "Men HUR kommer du se i slutet när du redan gått upp så mycket" "Du har fått rätt stor rumpa också"! Det är ju helt sjukt att slänga ur sig sånt tillen annan människa!!

Vill man känna får man fråga först, ska man TVUNGET kommentera får man säga något snällt!!

Många skratt fick jag här...bla av Godishannas "Gjorde kanske bort mig lite när en kollega sa "hej tjockis" till mig lite skämtsamt, "hej på dej själv tjockis" svarade jag utan att tänka för mannen i fråga har ganska stor mage.... " Inte gjorde du bort dig! Det fick honom nog att tänka till en gång extra innan han kastade ut obetänkligheter till dig! Bra sagt! :-)

Och Miraz "Jag får sån lust att säga något liknande tillbaka, typ "Ja, men jag är ju gravid - hur kommer det sig att du har så fläskiga överarmar?"...men det skulle jag ju aldrig kunna göra. "
Min spontana kommentar; Joodå! Det kan man visst! ALL KOMMUNIKATION sker på MOTTAGARENS villkor.. Det var det bästa jag lärde mig vid en av mina universitetsutbildningar. Med andra ord; OM någon tilltalar dig väldigt otillbörligt så kan det vara bäst att tala med den personen på samma sätt, för det är det sätt de bäst förstår! :-)
Nu som äldre är jag väldigt förstående, av vad som passar MIG. Om jag ena stunden känner för att låta någon känna så göra jag det. Om jag nästa stund INTE känner för det så säger jag ifrån. Däremot är jag svag för de som frågar vänligt innan....då brukar jag och mage bli på jättebra humör och väldigt "klappvänligt" inställd! :-)

Jag tycker det är jättekonstigt hur folk bara kan få för sig att det är okej att ta någon på magen bara för att man är gravid. För en ickegravid är det bland de värsta förolämpningarna som finns, tycker jag. Jag är i 7e månaden och det känns som att verkligen alla känner på magen, det är endast en "främmande" person som frågat om det är okej, alla andra bara tar, och ibland är man helt oförberedd, det är verkligen obehagligt, och det kan vara människor man aldrig träffat tidigare i hela sitt liv.
Tycker dock det är mycket värre när folk känner långt ner på magen än mitt på, vissa inser verkligen inte att det kanske är lite väl nära privata delar! hände t.o.m en gång att min svärfar tog mig på fel ställe, och det kändes INTE okej!
kommentarerna tycker jag inte är lika jobbiga, får höra "hej tjockis" vart jag än går, men jag vet ju att folk menar väl. Dock sa min svärmor (till skillnad från ALLA andra) att jag hade blivit jättebred och stor, alltså inte bara magen, som alla andra säger och även jag tycker. (förutom lite förstås men det kan man ju inte undvika). Då tog jag illa upp, tyckte det var en onödig kommentar för jag är nästan helt säker på att det inte var menat väl, även om det var med ett leende på läpparna. Man är så känslig när man är gravid så ska man inte vara snäll tyckre jag inte att man ska säga någonting alls!

Jag fick min första klapp på magen redan för ett år sedan av en mycket ytligt bekant kvinna som då alltså klappade på min mage och undrade "vad har du här då?" Grejen var att jag var lååångt ifrån gravid då... Tack för den, liksom!

Jag bryr mig inte så mycket om ifall de klappar och säger att jag är fin med magen men när det säger "Så STOR du är" då blir jag sur. Har lust att säga: "Tack det samma!" eller "Du med!" , men biter mig i läppen varje gång. Nu är det bara 6 veckor kvar och det är väl inte konstigt om man är stor då?!
Sedan vet jag att det är inte för att vara elaka som dom säger så, utan mer att dom inte vet vad dom ska säga, men ändå.
Jag kommer ALDRIG mer säga så till en gravid kvinna iallafall.

Sen jag blev gravid har ingen tafsat på min mage - inte ens mina vänner - skumt nog. Men 2005 när jag just gått ner massor och var superstolt över min nästan helt platta mage, då minsann... Var i Dominikanska Republiken och hade ett empireskuret linne, snordyrt och skitsnyggt fram tills den resan - och ALLA kvinnor klappade mig på magen och gratulerade och frågade om det var en tjej eller en kille. Kanske ilskan lyser om mig än och det är därför ingen vågar säga eller göra nåt nu?

Jag ville inte berätta på jobbet över huvud taget då vi har en vidrig tjej som drar runt och tjuter och skriker som tjejer gör i Amerikanska sit coms så fort hon träffar någon som är gravid. Jag har aldrig varit vidare vänskaplig med den här damen och det kröp i skinnet vid bara tanken på att ha henne skrikandes "OOOIIIIIIIIIIIIIII LILLA MAMSEMAMSEMAMSEN!!" och gnuggandes på magen och klappandes på armarna.... Två andra damer som varit gravida har gått igenom detta, en som tyckte det var roligt och en som hatade varenda sekund, och jag tror inte att hon blivit mer finkänslig sedan dess. Hittills har jag bara undvikit henne som pesten, men växer ganska rejält nu och håller på att utvecklas till ett stort, långsamt mål för henne att kasta sig på och skrika om.
Brrrr.... Kan man be henne dra åt helvete och skylla på hormoner?

jag är bara i v 19 men fick mage ganska tidigt.
än så länge har jag aldrig upplevt att främlingar kommer fram.

men iaf jag jobbar som vikarie och är på många olika ställen och alltså väldigt många kollegor, dom flesta vet att jag är gravid har inga problem med kommentarer och så har välmenande och bra kollegor.

men i början av v16 vid lunch när jag stod och diskade min talrik kom en kollega bakifrån utan förvarning och bara kände på min mage och utbrast sparkar den, och det tycker jag inte är ok jag fick en chock och blev jätte rädd fick hjärtat i halsgropen, det var en jätte obehaglig upplevelse.

Men om folk frågar först har jag inga problem med att det får känna även om jag bara fått två sparkar hittills som känts på utsidan.

För mig gör det inte heller så mycket när folk känner på magen, men dem får gärna fråga först. MEN när jag var på en tillställning för bara en vecka sedan så fick jag en kommentar av en gubbe som stör mig fortfarande. Och det mådde jag verkligen jätte dåligt över då och nu. "Vad händer här då? Du är verkligen enorm, väntar du tvillingar eller?HAHA"

Jag tyckte att han var så jävla dryg. Skulle ha sagt något tillbaka men jag blev stum. Han hade ju inte direkt en liten mage själv, skulle ha sagt något i stil med "ja, jag är ju ialla fall grabiv, vad är din ursäkt till din feta jävla mage?"

Jag undvek honom resten av kvällen.

Kom på en annan grej. Min såkallade bästa vän kommenterar jämnt mina bröst. Känns som om hon gör narr av dem. Nu är fallet som så att mina bröst är stor sedan innan jag blev gravid men har blivit ännu större, två strl större en vanligt och jag mår ganska dåligt över det. Sist när jag var hemma och hon var här så tog hon min bh på huvudet och sa "herregud, den här kan man ju ha som mössa" tycker det känns kränkande men har inte sagt något. Men saken är den att hon vet sedan innan att jag har tyckt att det varit jobbigt med att ha stora bröst så att hoin beter sig så här känns inte alls kul.

Jag AVSKYR både klappar och kommentarer, tycker det är enormt kränkande och kan inte förstå hur folk kan tro att det är OK att göra så mot en gravid när man (förhoppningsvis) aldrig skulle göra det mot en icke-gravid. Ungefär som att är man gravid så är man allmän egendom eller??

Jag är i v 35 och har bara gått upp ca 7 kg hittills så är inte på något sätt enorm men tycker ändå det är jättejobbigt när folk ska kommentera hur stor jag har blivit eller hur mycket magen har växt - ja, vad tror du, jag ska föda barn om 6 veckor, vad är din ursäkt? Avskyr också folk som klampar fram och ställer närgångna frågor om hälsa och gravidkrämpor som de fått höra av andra att jag har åkt på - inget jag själv skulle berätta för en ytlig bekant - eller om hur mycket jag ökat i vikt etc. Sånt är verkligen inte OK, det är inte deras ensak och inget jag är skyldig att redovisa för någon annan.

Min man hävdar alltid att alla säger som de gör för att visa glädje med vår graviditet och omtanke och jag vet inte allt, men själv vill jag bara be folk fara och flyga...

Jag gillar när min man tar på min mage.. Vårt första barn så för mig är det mysigt när han gör det.. Men alla andra som ska på och klappa och kommentera.. Herregud ni har ju egna barn och redan gått igenom detta.. Backa lite då.. Dom borde ju veta hur det var när dom själv var gravida.. Jobbar dessutom på förskola, där föräldrar ställer sig och diskuterar förlossning med mig.. Är i v27, så ett tag kvar tack!

Har faktiskt inte haft det problemet. Min man SKA vara där och klappa. Det är ju bara gött...Fick en liten dutt av en granne som är en gammal man, och då tyckte jag att det var ganska gulligt. Det var liksom ett sätt för honom att visa att han gillar barn. Men om det ska tafsas till höger och vänster så förstår jag att det är retligt, men det har jag inte upplevt.

Jag har varit väldigt förskonad från klappare faktiskt. Folk på jobbet har haft den distansen att inte klappa men det skulle inte göra mig nåt om någon skulle klappa mig på magen någon gång. Men det är klart skulle man gå på stan och någon helt främmande skulle komma fram och klappa en på magen och kommentera skulle man bli lite bestött. Fick höra massor med kommentarer däremot att det syns att det är en flicka, eftersom magens form var som den var och att magen inte var så stor. Jag ville heller inte ha en jättemage som det var positivt att få höra att magen inte var så stor. Det var kul att låta min tränare få känna på magen och när bebisen sparkade, det är jättekul att dela med sig av glädjen men bara till de som är omkring en, inte till någon främling dock.

Jag kan tycka att det är lite jobbigt när folk inte frågar först! Fast bara när det är personer som jag inte är så nära, om det är min familj eller närmsta vänner så tycker jag bara att det är kul! :)


http://fiadanforth.blogg.se