Då bestämde jag mig! Nu ska den ut

Hela dagen gick och ingenting hände! Jag hade bestämt att bebisen skulle komma den helgen då bf var den 1:a september och Ella var hos sin mormor! Passande nog!

Men som sagt! Här hemma satt jag och var sur för inte en endaste värk hade jag!

Stefan var och spelade golf på dagen så jag passade på att färga håret igen! Tog några kort på magen så att jag hade när den var som störst!

Vi satt o kollade på film och åt en massa onyttigt! *gott*
(Stefan kör hårdträning nu för att komma tillbaka till sin kroppsform igen).

Vi går o lägger oss när klockan blir ett och då!!! HELT PLÖTSLIGT börjar det! Jag får mindre värkar var tionde minut, men vet att det är förlossningen som startat eftersom det är mer än bara "mensvärk"!

Upp ur sängen o fram med laptopen. Måste ju klocka mina värkar här på minbebis!!
Klockar mina värkar i på G till BB.

Klockan 04.?? skickar vi iväg sms:en om att vi åker in! Trodde verkligen det var dags eftersom illamåendet började o värkarna gjorde verkligen ONT. (BB väskan packade jag under värkarbetet).

När vi satt i bilen så kände jag knappt någon värk alls! Till min besvikelse såklart! Väl framme på BB säger jag till Stefan att vi kan åka hem igen! Vi gick inte ens upp till förlossningen!

När vi kom hem fick Stefan gå och lägga sig!! Själv så var jag uppe och tänkte att om jag går och lägger mig nu så kommer förlossningen att bli fördröjd..... Var så trött SÅ tilslut var jag ju tvungen att gå och lägga mig ändå! (Som barnmorskan i telefonen sa att jag skulle gjort när jag ringde lite senare! Inte vara uppe o trötta ut mig! )

Lyckades sova med uppvakning av värkar i en o en halvtimme ungefär! Sen gick jag upp! Värkarna kom men inte regelbundna och inte långa...

Ringde till mamma vid 09.00 och pratade, hon trodde ju vi var på BB eftersom jag inte hade skickat ett nytt sms till alla som fått att vi åkt in!

Pratade med Ella och hon lät ju så söt! Ni vet när man får lite skuldkänslor eftersom att hon inte har en aning om vad som kommer att ske!

Lägger på när jag känner nästa värk och då börjar det faktiskt!!

De blir mer intensiva men med ungefär 5 minuters mellanrum! Men nu känner jag att det verkligen är dags att åka in! DET GÖR ONT!!!

Så vi satte oss i bilen och värkarna fortsatte!
När vi kommer upp till BB så är det precis som om det vore minst tio timmar kvar! Mina värkar känns extremt lugna i en kvart (samma med Ella när vi kom till BB) så det känns nästan pinsamt att vara där!

Den som tar emot oss på rummet är en storvuxen man i 45 års åldern som heter Vecko o pratar med finsk dialekt! Inte riktigt vad man förväntar sig när man kommer in till BB! Första tanken blir; Jaha, då ska man få en manlig barnmorska då!!!

Men sekunden efter hinner faktiskt mitt vanliga jag ikapp mig och jag tänker; Vad spelar det för roll! Det är hans jobb att förlösa kvinnor!! Så naturligt!

Men ni vet, tanken på att jag redan visste hur det såg ut förra gången när jag födde Ella gjorde ju att jag inte blev så lockad att stå med ändan bar i luften o råma som en ko!

De sätter på CTG:n och mäter, allt ser bra ut med mig och Tuva!

Sedan så placerar vi mig på alla fyra på förlossningssängen med en sackosäck mellan mig och sängen! Ryggstödet är lite lutat uppåt! Lustgasen blir för mig som för många andra min bästa vän!!

Ingen smärtlindring förutom Stefans underbara händer som masserar min korsrygg varje gång jag får en värk. Barnmorskan visade honom hur han skulle göra och när! När var ju givetvis när jag började inhalera lustgasen!

När det började närma sig frågade bm om jag var rädd!
Ja, jag var rädd, rädd för när bebisen skulle ut! Ville inte känna den smärtan igen! Så på något sätt höll jag emot istället för att "va" i värkarna och pusha på bebisen!

Bm säger till mig; Stina jag vet att det gör ont, tänk på bebisen och få ut den! Du vet ju att det är över sen!

Då bestämde jag mig! Nu ska den ut!!

Krystvärkarna kom igen och jag hjälpte till! Hela danderyds sjukhus lär ju ha hört mig så högt som jag skrek!

"Nu är huvudet ute! Hör du bebisen Stina?"

Jag skakade till mitt huvud som var totalsnurrigt utav lustgasen! Jo jag hörde! Det små pipen! Och så underbart! Snart är det över!

Men nästa värka tog lång tid på sig, hann ju tänka att jag kommer att bli ståendes så här för resten av mitt liv - med en bebis mellan benen som inte vill ut!

Men på nästa värk så kom hon! Och det är en sån lustig känsla med ett lustigt plaskande ljud!

ÄNTLIGEN, hon var ute!

Hör Stefans glädjetårar o han säger; det blev en flicka!
När Ella föddes 051111

Stor kram o lycka till alla ni som ska föda! Ja, det gör ont MEN det finns inget som är så fantastiskt och underbart som att föda barn!

Min förlossning i forumet