En vinterbild min käre Pontus tog.

Hej!

Nu är vi i det härliga norrland och njuter av gemenskap och riktigt vinterväder. Det är härligt. Men det har inte blivit så mycket pulkåkning för min del. Men jag har verkligen fått njuta av snön iallafall. Vi har varit te nästan varje dag och tittat på allt vackert.

Nu är det 21 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Det känns spännande och ganska overkligt. Jag har känt en bluppande i magen och undrade vad det var, det kommer ibland och är ganska regelbundet liksom. Mamma berättade att det var hicka =)  Det var roligt. Vår lilla bebis har hicka!

Ha det gott vänner. KRAMAR

Frida

Hej på er!

förlåt, det var ett tag sen sist men ni vet väl hur det blir ibland. Snart är det jul! Det känns verkligen mysigt, vi ska åka hem till norrland på lördag. Det ska bli så skönt och mysigt att träffa familjen igen. Jag är väldigt familjekär av mig.

Bebisen mår bra och sparkar för glatta livet. Ibland känns det som att den är på väg ut ur skinnet! Men det är ju kul att känna den. Det tycker Pontus också.

Jo, så här före jul brukar alla stressa fasligt mycket, och jag är inte särskilt bättre själv men jag tänkte på en sak och det är att trots allting som man ska göra innan jul så är det skönt att stanna upp, andas djupt och tänka på varför vi firar. Det är ju en underbar händelse som är upphovet till julefirandet. En liten messiasbebis föddes bland halmen och djuren. Och tänk att det firar vi fortfarande. Det måste ha varit något alldeles speciellt med den där lilla skrikande skrynkliga Jesus som såg upp mot sin mamma Maria och hörde fåren och korna som bräkte i natten.
Det är häftigt tycker jag, att Gud, den allsmäktige och Skaparen över allt, lät sig födas på jorden som den allra mest spräckliga lilla varelse som det nyfödda barnet är. Han överlät sig helt i händerna på människor och litade på att de skulle sköta om honom, ge mat, byta blöja och ge kärlek. För att sedan växa upp, hjälpa en massa tusen människor och sedan rädda hela mänskligheten genom att dö för oss. Och allt började i stallet, i famnen på Josef och Maria, på julenatten.

Det är värt att stanna upp och tänka efter en stund. Kanske säga ett litet Tack.

God Jul på er alla! Vi hörs.

Stora Kramar från Frida

God kväll!

Hm, vad känslig man blir. Gråten kan komma väldigt fort om jag råkar vara lite trött. Nu har jag ju varit i Vallentuna i två veckor, plus att jag varit väldigt förkyld under veckan, det tar ju på krafterna och idag gick vi på stan lite och köpte julklappar efter praktiken och när jag sedan kom hem var jag så slut att jag knappt orkade knäppa upp knapparna på kapan. Det är sant, jag överdriver inte ens. Pontus beordrade mig i säng och jag somnade bums fast med några tårar i ögonen. För jag var så trött och så skulle Pontus iväg och spela risk med några kompisar och då grät jag floder. Så dumt liksom. Han måste ju också få åka iväg nån gång och träffa vänner, men avsked är väldigt jobbiga, även fast det bara gäller några timmar. Jaa hörni, vilka hormoner man har. Mamma sa att det kan bli värre efter förlossningen. Hon började gråta hysteriskt en gång när pappa hade råkat färga hennes byxor i tvätten när hon var nyligen hemkommen från BB. Kära värd. Det är ju inga stora grejer egentligen. Man kan nästan skratta lite efteråt. Men just då när tårarna kommer, då är det ledsamt.

Men nu måste jag nog ta och äta lite. Trött, sjuk och hungrig är nog ingen bra kombination.

Vi ses! Kramar från Frida

Hejhej!

Det gick bra i helgen på marknaden som jag o min syster stod på. Mina nallar är väl bra julklappar kanske =) min kära svärmor skötte markservicen vilket var jätteskönt. Komma hem till lagad mat. Mums.

Ja, och så har jag ju praktik då den här veckan och förra. Långt långt bort i Vallentuna. Det går bra men idag är jag jätteförkyld. Hoppas att det är bättre imorgon så att jag inte missar så mycket.

Igår kväll sparkade lilla bebisen jättehårt och plötsligt i min mage, jag trodde den var på väg ut genom skinnet. Kändes roligt. Men än är det några veckor kvar. 7 Veckor för att vara lite mer precis. Tänk vad tiden går fort!!!!!!! Man hinner ju knappt säga ostronpaj.  Snön är ju borta nu också, det är lite tråkigt för det var så fint med all snö. Men å andra sidan är det rätt skönt eftersom att de inte kan skotta i denna del av landet vilket gör det svårt att cykla. Så det är ju bättre cykelföre nu iallafall. Tur att det är snö hemma i norrland som vi får njuta av i jul.

Nu är det bäst jag går och äter lite.

Stor kram på er! /Frida

Hej!

Visst blir man som lite mer harmonisk av sig när man är gravid. Man går liksom ibland omkring i en sin och bebisens bubbla och klappar då o då på magen. Imorse (VÄÄÄLDIGT TIDIGT..kl 06.00) när jag cyklade i snön till tåget så tänkte jag först “oj, tänk om jag missar tåget när jag cyklar så sakta!” Sen tänkte jag “Det gör inget, då tar jag bara nästa tåg” Lugnt och harmoniskt. Men! Jag är också mycket mer känslig liksom. Ganska nära till tårarna måste jag säga. Iallfall när det gäller Pontus. Han åkte till Rom inatt för tre dagar med medarbetarna i kyrkan och idag efter att jag ringt honom så började jag stortjuta för mig själv här i vår lägenhet. Inte direkt normalt kanske. Men vad gör man? Det är väl bara att låta sig snyfta ett tag så kan man gå vidare sen. Sen ringde jag till mina nära, mamma, svärmor, systrar…Efter det kändes det bättre.

Denna vecka o nästa har jag praktik på en skola i Vallentuna, det är därför jag cyklade till tåget aptidigt. Jag bor i Uppsala men de ska ändå envisas med att skicka mig till Vallentuna vid världs ände! Iallafall, jag är på mellanstadiet. Lite läskigt är det ändå, barnen är liksom så hårda mot varandra, vissa har kommit in i puberteten och det svärs och slåss och slits i håret. Ingen respekt för varken varandra eller läraren ibland. Det var en lärare som frågade om jag blev avskräckt… tja, vad säger man…? Inte vill jag jobba just där iallafall. En liten lugn kristen friskola i norrlands skogar kanske? På lågstadiet? Ja, men det är ju nyttigt att vara ute i verkligheten om inte annat. Helt annars än universitetets teoretiska värld. Men vad trött man är på eftermiddagen när man kommer hem… huvva. Nu måste jag faktiskt gå isäng. Imorrn får jag sova lite längre, halv sju istället för fem! Härligt.

Vårt lilla krikonbarn bökar på en massa också. Knuffar och buffar. Det känns roligt. Längtar. Bara 8 veckor kvar nu!!!!!!!!!!

KRAM o God natt /Frida

Hej!

Apropå att det känns som att dagarna inte räcker till fram till jul så upplyste min käre make mig idag om att “Veckan består ju faktsikt bara av tre dagar”………….gäller att ta vara på dem då =)

Föräldrautbildningen var intressant. Förvånande nog var det en som var yngre än mig!!!!!!! Hör och häpna. Imorgon ska vi och titta på förlossningen, det blir roligt och innan det ska vi till barnmorskan och lyssna på lilla hjärtat och mäta magen och blodtrycket. Mys.

Det är världens snöstorm ju!!! Jätteroligt. Konstigt att det varje år som det kommer lite snö blir snökaos och folk vet inte vad dom ska ta sig till och så har dom inte ens några plogbilar här utan de far runt med små trädgårdstraktorer…ja, jag säger då det. Jag slår vad om att det finns fler plogbilar i Storumans kommun än det finns i Uppsala kommun.

Ta hand om er! Kramar Frida

Hej på er!

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, men ni vet hur det blir. Man glömmer bort helt enkelt ibland. Det är ju som så mycket annat så här inför julen. Varför blir det föressten alltid så? Stressigt innan jul….jaja. Jag slutar aldrig undra. Men mysigt är det iallafall ändå. Idag har det snöat så det är lite vitt på marken, det är så fint =)

Imorgon ska vi på vår första föräldrautbildningsträff och på måndag blir det studiebesök på förlossningen. Spännande! Jag undrar vad man får lära sig på de här träffarna? Hur man tar hand om en liten bebis? Hur man föder fram den? Ja, den sparkar iallafall ordentligt och jag känner när den vänder på sig. Jag tror att det börjar bli trångt därinne. Jag tycker jag är ganska stor men alla som ser mig och hör vilken månad jag är i tycker att jag är liten. Jaja, det är väl bra antar jag. Just det, det påminner mig om att jag måste skicka in ett papper till försäkringskassan, havandeskapsbevis eller nåt sånt. Så att man får mammapeng sen. Fast det blir nog en sån liten summa att den borde kallas fikabidrag. Eftersom att man måste ha jobbat 200 dagar i sträck för att få mer än minimum så kvalificerar ju inte jag. Så är det om man är student och bara jobbar på sommaren. Jaja, jag är faktiskt inte orolig för det där heller. Jag förstår egentligen inte att jag kan vara så lugn över allt. Måste vara alla förböner vi får. Tack! Jag är inte orolig över ekonomin, den löser sig nog. Jag är heller inte orolig för förlossningen. Det kommer säkert att göra hur ont som helst och så men alla andra har ju gjort det och klarat av det, det finns ju till och med dom som gör om det! =) Så det måste ju vara överlevbart liskom. Det ska bli väldigt spännande. Undrar vad det blir för nån liten knodd?

Vi har funderat lite på namn förstås…Elsa om det blir en tjej kanske. Alfons, Hugo eller Assar om det blir en kille… fast Assar…. vet inte, men det låter så roligt. Hugo är ju väldigt modernt… det är många barn som heter det så jag vet inte…..Alfons är gulligt och Elsa. FrälsarElsa….=)

Till veckan ska jag faktiskt julpynta! Det är ju första advent nästa helg. Och julmarknad här i staden som jag ska stå och vara torggumma på och sälja mina små djur. Kom och köp, kom och köp, här var det prima nallar! Jag kan visa en bild så ni får se vad jag gör. Äsch, det gick visst inte idag….jag visar nån annan gång då.

Sköt om er nu! Akta så ni inte halkar, det gör jag. Aktar mig alltså.

KRAM Frida

Hejhej!

Tänk att det alltid blir så mycket saker man ska hinna göra innan jul. Hur tidigt jag än börjar med att lyssna på julmusik och tjata på Pontus att få börja julpynta så blir det ändå alltid stressigt i december. Det är julmusikaler som ska ordnas, julmarknader, och så allt man ska hinna göra i skolan innan jul. Det är som att lärarna kommer på att “Ja, just det, det är snart jul… då måste vi ju hinna med allt” Ja… suck. JAg älskar faktiskt julen. December är en mysig månad. Jag ska försöka ta en sak i taget och inte stressa upp mig för det är ju ändå så mysigt med mörkret, alla ljusen, presenterna man ska köpa och slå in, julbaket och pyntet. Jag älskar pyntet! Jag var på stan idag och såg jäääättefina julkulor, stora i glas och med glitter och guld. Mys!

Det enda som egentligen är jobbigt, det är att vi bor här! Så ocentralt och för att inte tala om hur trist väder det är här på vintern. Jag vill bo i Norrland, nära till mina nära och kära och snö. Det blir alldeles vitt och vackert. Istället för här, kolsvart och regnigt. Nåväl. Vad är väl en bal på slottet? Jag får stå ut. Snart är det dags att pynta iallafall. Det blir ju mysigt.

Vi hörs! KRAM Frida

Hej på er!

Förra veckan var vi hos barnmorskan igen och det gick bra förutom att hon tyckte att bebisen verkade lite för liten så hon bokade in en tillväxtkontroll som vi var på i fredags. Då fick vi alltså ett till ultraljud. Vilken skillnad det var från första ultraljudet då hela bebisen fick plats på skärmen, nu fick bara huvudet plats! Det såg bra ut, den var lite mindre än genomsnittet men inget onormalt. Vi såg en liten pussmun och en söt liten näsa! Det var skönt att veta att allt var bra och att det inte var något onormalt.

Ja, nu måste jag nog i säng. Är så fasligt trött nu för tiden. Kram på er!

Hej!

Jag satt idag och pratade med en kompis om Gud och sånt. Vi kom fram till att någonting måste det finnas bakom allting ändå. Vi är för bra för att vara en slump. Och vore jag inte religiös redan så skulle jag nog bli det av att vara gravid. Vilket mirakel det är när ett barn kommer till! Som fotografen Lennart Nilsson har döpt sin film o bok om detta, “Livets mirakel”. Verkligen!

Nu är jag i vecka 28, hör och häpna vad tiden går fort. Jag mår fortfarande oförskämt bra förutom en grej och det är att jag tycker att det är så tungt att andas. Trodde att det berodde på att astman blivit sämre så jag har bytt medecin till en starkare sort men det är likadant fortfarande. Antar att det är lilla krypet som ligger och trängs med mina lungor. Mamma sa att det blir bättre framåt slutet för då lägger sig bebisen längre ner, så jag får väl stå ut. Värst är det på föreläsningar. Ja, och så blir jag så vansinningt hungrig hela tiden. Men nu har jag köpt tonvis med frukt som jag kan stoppa i mig. Det är ju nyttigt och bra och gott! Fruktskålen blev väldigt fin faktiskt med alla frukter, ser ut som ett stilleben.

Ja, jag var inne på en sida som säljer tygblöjor, imsevimse, det finns ju hur många olika sorter som helst! Men det fanns faktsikt en återförsäljare här i Uppsala så jag ska nog gå dit och prata med en riktig person som vet vad det är man behöver. Hur ska man veta liksom?
Varför vi vill ha tygblöjor är för att det dels är billigare, miljövänligare, blöjtiden blir kortare och det är bättre för barnets hud. Ekologiskt tyg och sånt är bättre än plast och kemikalier liksom. Och tänk vad mycket sopor det blir med de vanliga blöjorna! Fast såna kan vi ju ha när man ska ut o resa och sånt.

Och Pontus är i Umeå! Jag har varit ensam i fyra dagar!!!!! han kommer hem imorgon som tur är, längtar ihjäl mig. Man har verkligen vant sig vid att somna bredvid någon och vakna bredvid någon och äta tillsammans och allt. Det blir förskräckligt tomt när han är borta. Fast som tur är så är jag aldrig helt ensam. Jag har ju alltid en liten krabat i magen som sparkar och buffar och gör kullerbyttor.

Nu ska jag gå och göra iordning fika. Det kommer folk hit!

STORA KRAMAR till er.

Frida