Dagens lunch -...

[Misscougar]

Hej!

Jag är 17 år och gravid i ungefär sjätte veckan.
Men jag vet inte vad jag ska göra! Jag vill både behålla barnet, men ändå så finns det tankar som säger att jag borde göra abort. Min familj, speciellt min mamma är väldigt neutral när det gäller mitt beslut. Hon tycker att det är mitt val om jag vill behålla barnet eller inte. Min pojkvän är dock väldigt negativ till att behålla barnet. Han tycker att vi är för unga och inte har den ekonomiska tryggheten en barn behöver.

I vissa fall håller jag med honom men i andra inte. Visst vi är för unga, men då tänker jag ibland att vissa saker kan vara värt att offra eftersom man vinner så mycket mer. Pengar är inte allt och har man tillräckligt stor viljekraft att lyckas så gör man det. Men ändå så är det ju jag som kommer få offra mycket, inte min pojkvän. Han kan gå klart skolan men jag kommer att va tvungen att hoppa av. Jag går nu andra året på gymnasium och mina tankar kring hur jag skulle lösa att jag hoppar av skolan är att jag ska gå klart mitt andra år, och sedan fortsätta skolan det 3 året med den klassen som går första året nu. Förlossningen är beräknad ungefär augusti/september och jag skulle då få 1 år tillsammans med mitt barn innan jag går tillbaka till skolan igen.
Min pojkväns familj har en stark ekonomi medan min familj en lägre ekonomi. Jag tror att de skulle kunna bidra ekonomiskt och hjälpa oss lite på vägen tills min pojkvän och jag klarat av skolan och fått ett jobb.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Det är ett otroligt svårt beslut att fatta. Därför ber jag er om lite tips och råd och jag är tacksam om ni tog er tid till att skriva några hjälpsam ord!

[Afasi]

Jag blev också gravid på gymnasiet men jag gick mitt tredje år och hann ta studenten innan jag födde. Jag skulle inte påstå att ni är för unga och att ni ska grunda erat beslut på det men däremot ska du ju inte sitta och resonera att andra kan bidra ekonomiskt.
Du kan inte förvänta dig att andra ska betala för att du vill behålla ditt barn för det kanske dom egentligen inte har lust med? Jag hade den turen att min pojkvän hade ett jobb redan och tack vare det så kunde vi behålla vårat barn och klara oss ekonomiskt.

Det är erat barn och därför ska ni se till att NI har råd med det. Se det som en bra sak om folk VILL hjälpa till ekonomiskt eller med saker men ni måste själva kunna ha råd.
Man mognar ganska snabbt som mamma och för ett år sen hade jag sagt, kör på och det ordnar sig men så säkert är det ju faktiskt inte.

Prata igenom det hela och hör med hans föräldrar om dom skulle kunna stötta er innan du förlitar dig på dom.
Vill inte låta negativ men det är viktigt. Min son är knappt tre månader och jag söker jobb för fullt för att jag ska kunna försörja oss i framtiden!
Lycka till!

[Misscougar]

Jag blev också gravid på gymnasiet men jag gick mitt tredje år och hann ta studenten innan jag födde. Jag skulle inte påstå att ni är för unga och att ni ska grunda erat beslut på det men däremot ska du ju inte sitta och resonera att andra kan bidra ekonomiskt.
Du kan inte förvänta dig att andra ska betala för att du vill behålla ditt barn för det kanske dom egentligen inte har lust med? Jag hade den turen att min pojkvän hade ett jobb redan och tack vare det så kunde vi behålla vårat barn och klara oss ekonomiskt.

Det är erat barn och därför ska ni se till att NI har råd med det. Se det som en bra sak om folk VILL hjälpa till ekonomiskt eller med saker men ni måste själva kunna ha råd.
Man mognar ganska snabbt som mamma och för ett år sen hade jag sagt, kör på och det ordnar sig men så säkert är det ju faktiskt inte.

Prata igenom det hela och hör med hans föräldrar om dom skulle kunna stötta er innan du förlitar dig på dom.
Vill inte låta negativ men det är viktigt. Min son är knappt tre månader och jag söker jobb för fullt för att jag ska kunna försörja oss i framtiden!
Lycka till!

Jo det är sant men jag menar att dom kan BIDRA inte stå för hela kostnaden. För det skulle jag inte vilja själv heller. Jag har pratat med dem och dom stöttar oss till fullo vad vi än väljer också. Jag vill också börja jobba om jag nu skulle bestämma mig för att få detta barnet, och jag söker redan jobb för fullt och har haft ett jobb men det var tyvärr på en arbetsplats jag inte alls trivdes. Jag planerar i sådana fall att försöka få ett arbeta innan min förlossning och därför kunna arbeta ihop ett litet stöd i alla fall. För om jag hoppar av skolan kommer jag inte ha någon ekonomi i överhuvudtaget eftersom mitt studiebidrag och inackorderingstillägg försvinner. Jag bor i Stockholm men jag kommer inte därifrån utan är skriven i en annan kommun långt ifrån Stockholm. Jag bor även själv utan mina föräldrar i en lägenhet tillsammans med min bror som för tillfället befinner sig hos sin flickvän utomlands i 3 månader. Min pojkvän bor hos sina föräldrar och jag bruka ofta spenderar mycket tid där. De är som en andra familj för mig och jag älskar hans föräldrar.

Jag förstår vad du menar med att vi inte ska förlita oss på andra för det är verkligen en sak jag hatar att göra! Och det är en av anledningen till varför jag kanske inte kan behålla barnet eftersom jag vet att vi kommer va tvungna att få ekonomiskt stöd av andra för att vårt barn ska klara sig.

[Afasi]

Det är bra att dom väljer att finnas där och stötta er i erat val.
Det är helt upp till er hur ni gör, jag kan bara råda er att VERKLIGEN fundera på om ni klarar det ekonomiskt och i övrigt också för den delen. Först och främst kanske din pojkvän ska hålla med om att det är en bra idé att behålla barnet.

Jag vet inte vad jag ska säga, det där är något ni själva måste fundera på..

[stajners]

Ja, du kan ju inte förlita dej på att de (svärföräldrarna) alltid kommer att finnas där och bidra. Rätt som det är kan nåt hända som gör att de vänder dej ryggen.
Svårt ekonomiskt kommer det garanterat att bli. Det kommer du inte kunna undgå när ingen av er har en inkomst. Kanske kan ni bo hemma hos nån föräldrar för att slippa hyra? Ja, ni får kolla på allt sånt. Vilka kostnader kan ni dra ner på/dra in på helt?

Sluta skolan behöver du ju inte än om du ska ha först i aug/sept. Då blir det ju mer att plugga ikapp sen om du hoppar av. Men förstår att du vill jobba för att få pengar. Men kolla med försäkringskassan först vad som gäller så att du ändå inte får lägsta föräldrapenningen även fast du jobbat innan du föder. Då kan du ju lika gärna studera (om du inte vill spara ihop pengar innan).

[grynet_å_jag]

En sak som jag tänkte på som är viktigt - är att du och pappan är överens om att ni vill behålla barnet och leva tillsammans. Även om pappan kan plugga klart så kommer det bli förändringar i bådas liv. Han kommer vara tvungen att hjälpa dig och ta hand om bäbisen, vara vaken på nätterna och sånt. Det ekonomiska är inte det avgörande, det löser sig som du skriver, men ni måste stå som enad front tillsammans. Jag önskar er lycka till och hoppas ni kommer fram till ett bra beslut.

[Embel]

Hej, hur valde du att göra? Nyfiken eftersom jag är själv i samma situation nu.

[tonarsmamma]

Jag är 17 år väntar min första som ska komma i Augusti jag är i vecka 15. Min partners mamma fick honom när hon var sjutton. Vilket har gjort att vi tror på att vi klarar det ekonomin löser sig alltid, det är det första alla tänkar på men igentligen det sista man ska tänka på. Det finns alltid bidrag för er och den lille så ni ska klara er. Det är tufft ja.. Men samtidigt något som man klarar av. Vi står utan hem utan pengar just nu och min partner kämpar dagligen för vår familj att få ihop ett hem just nu. Vi älskar den lilla mer än allt i världen den har ändrat vårt liv till något positivt. Jag var fast i många saker som ung och hade precis blivit ren och alkoholfri när ja träffa min partner. Fester och sånt intresserar mig inte alls längre ser inte det som en "barndomstid" som man missar som många fler gör. Igentligen tänk efter man går endast miste om festerna hur viktigt känns det i livet ? Och gymnasium.. Jag hoppar av helt hade inte behövt det men jag ville det. Arbetsförmedlingen har mycket utbildningar idag som man kan gå när man fyllt arton för att bli berättigad jobb på samma sätt, kan alltid plugga igen det på något sätt vilket också kan komma sen. Kommunen kan hjälpa till med jobb jag ska själv ringa in dit efter denna termin och be om hjälp. Mycket står på spel. Men om DU vill ha den lilla så kan du ha det vårat samhälle har så mycket hjälp att ge till oss som har ett barn som snart ska komma så nu handlar det endast om din vilja. Och kan ni få hjälp av familj är det bara bra. Min familj har skickat ut mig vi har endast stöd från min pojkväns familj som inte har pengar eller sovrum att erbjuda själva. Se framåt jag är lycklig varje dag för vårt barn fast vi har det så kämpigt.

[AKAmini]

Jag var också 17 när jag blev gravid med vårt första barn, men jag gick första året på gymnasiet. Hade också beräknad förlossning i augusti Vi valde att behålla, i min släkt är det inget konstigt att få barn ung, och inte i sambons heller för den delen. Så stöd har vi alltid haft, även ekonomiskt när det behövts. Men det är olika för alla, det kändes rätt för oss att behålla.
Du måste komma överens med din pojkvän om hur ni ska göra och se till alla eventualiteter (som man nu kan ta hänsyn till i förväg)

Du behöver ju inte hoppa av skolan, ta ett uppehåll på ett år bara, det gjorde jag ^^ Prata med din rektor om det så fixar ni det tillsammans med klassföreståndaren
Jag valde att gå klart skolåret trots att jag var gravid. Visst fick jag en hel del blickar och det viskades bakom min rygg. Men sånt kan man stå ut med. Har du bestämt för om du ska gå klart skolåret, om du behåller?

[sagaaa]

Jag blev också gravid när jag var 17! Nu är jag 19 och har en dotter på 1½, och pappan och jag försöker med ett till barn
Abort är väldigt jobbigt, men också ett bra alternativ om det är så att man faktiskt inte VILL eller KLARAR AV att ha barnet. Är det bara pengar som är problem tycker jag att du ska behålla barnet. Att leva på soc eller andra bidrag barnets första år är ingen fara, det gjorde vi och man klarar sig utmärkt! Skolan och sånt om man inte redan är klar med det hinner man med senare i livet. Man blir inte genast dåliga människor utan utbildning som kommer leva fattiga hela sina liv bara för att man blir unga föräldrar, man får bara ta sånt efteråt.
En synvinkel på det hela är att allt blir mycket enklare när man har barn, för man har så mycket mer att kämpa för!
Så prata med din pojkvän om ni VILL ha ett barn, och släpp allt det praktiska till en början, sånt löser sig! Det är trots allt något kul att det kommer ett litet barn Lycka till med allt!


http://sagapahlsson.blogspot.com/