18/5-12

[envira]

Hejsan! Jag är arton år och min sambo är 20.
Vi vill så gärna ha barn, men jag har 1 och ett halv år kvar i skolan..
Jag vet att jag klarar av att gå klart skolan efter jag fått bebisen och jag vill gärna börja försöka nu, det kan ju faktiskt ta tid innan det funkar också, då jag använder p-plåster nu.

Nu undrar jag hur ni tycker här, kan vi börja försöka nu? Min sambo får ut ca 10500 kronor varje månad, och jag kommer hinna spara ca 16000 innan bebisen är född.

Och, hur berättar man för sina föräldrar sen när man är gravid att det var planerat?..

[soffilina]

bara du kan veta om det är rätt eller inte.
JAG skulle dock valt att gå ur skolan först.. och få en ordnad ekonomi. men man gör som man vill, det ordnar sej oavsett
bara DU vet vad som är rätt för DEJ

[mikaelae]

Hej Envira!
Jag är 18 och pojkvännen är snart 21. Vi bestämde oss för att börja försöka för ca ett år sen, jan 2010. Tio månader senare blev jag gravid. Det togs sin tid men nu är vi lyckliga och tur har jag för jag kommer precis kunna gå ut skolan. Han har dock inte fått jobb, men praktiserar nu och hoppas på ett anställnings besked snart!
Det är jättebra att du kan spara pengar, önskar jag också kunde göra det. Men man vet ju inte när det går för er, kanske en månad kankse ett år.

Om ni verkligen vill och har tänkt ur alla synvinklar och tror ni kommer klara det så tycker jag att ni ska börja försöka. Ni har mitt stöd iallafall

Vi har berättat för föräldrarna men vi sa att det bara hände. Dom skulle inte förstå så vi har det som en hemlis mellan oss bara.
Lycka till

[lipzi_90]

jag är 19 och isolde föddes fö 3 mån sen. Jag hade ju gått ut skolan och jobbat ettt tag, så skulle jag vara du skulle jg vänta ett tag tills det är säkert att du gått klart skolan innan bebis kommer. gärna jobba lite eftersom mammapennigen är så jävla låg annars! har ni bostad?
Jag skulle aldrig vilja bo hemma med en bebis, mina föräldrar har ju inte valt att ha en bebi i huset men så tänker ju bara jag...

ni vet vad som är rätt för er.

Isolde var föresten planerad även om mamma inte trodde det. bara säga at man ville ha barn ?

[SleepingSun]

Jag är 18, och jag vill också ha barn. Tyvärr så fattas ju den där killen.
Jag tycker och tänker att det bästa vore att gå klart skolan, så det är avklarat och så du inte behöver oroa dig över det något sedan.
Pengar och sådär kommer ju gå åt, men om du sparar osv så borde det ju funka. Om ni verkligen vill skaffa barn så säger jag bara: GO FOR IT!
Och föräldrarna, det beror på föräldrar. Jag skulle nog vilja vara ärligt från början, men om man känner att det inte skulle gå, så är det bara att säga: Hoppsan, det hände!

[Toodi]

Hejdu !
Jag är 17, snart 18. Gravid i 18:e veckan. Och man skulle nog kunna säga att det var planerat, för jag slutade med p-piller eftersom jag mådde dåligt av dem. Sen var man lite het på gröten en gång, och så vart man gravid direkt.
Det jag vill säga är att allt måste inte alltid vara planerat. Min sambo är arbetslös förtillfället, men har garanterat jobb i januari, så jag är inte särskilt orolig. Och jag går inte i skolan då jag hoppade av eftersom jag inte visste vad jag ville. Men det vet nog du och det är bra. Men studierna kan man alltid ta upp lite senare, det ska iallafall jag göra.
Sen föräldrarna, min mamma har alltid vetat att jag vill ha barn. Så hon vart tillochmed med när jag fick reda på att jag var gravid, när jag gjorde det på vårdcentralen. Hon vart glad, och det första hon sa sen var" du ska behålla hoppas jag" , och då vart ju jag jätte glad.
nu blev de långt, men hoppas du fick ett hyffsat svar iaf.

[Gotland]

Att va en bra förälder har absolut inget med ålder att göra, det är det första jag vill säga, men varför så bråttom?
Jag är väldigt glad att jag jobbat några år och skaffat mig lite erfarenhet av livet först.
Jag har bott ensam några år, jag har provat att behöva snåla för att få pengarna att gå ihop i slutet av månaden.
Jag tror det är bra att ha lite såna erfarenheter i bagaget, att lära sig ta ansvar för sitt eget liv innan man får ett stort ansvar för nån annan.

[Emelie300]

Hej!
Jag är 18 år och min sambo 23, vår lilla är planerad, men en annan historia berättade jag för mina föräldrar. spelar inte så stor roll hur man berättar det egentligen olyckshändelse eller ej. Jag var ju mest rädd för mammas reaktion, men hon tog det hur bra som helst, det va mest jag själv som gjorde mig så nojig av tanken på deras reaktioner. Jag pluggar, har 1 år kvar, min sambo har fast jobb sen några år tillbaka med bra inkomst, vi har bil och snart ska vi flytta från lägenheten till hus. Det bästa hade varit o gå klart skolan och kanske skaffa bostad först, men nu ska jag ju inte säga så mkt för skolan har jag ju själv kvar. Det jag vill säga är också att med egen bostad ett tag innan barnet kommer hade varit bra, känna av att bo ensam utan föräldrar som tvättar kläder o serverar mat. det är mycket jobb som man inte tänker på som tillkommer och ännu mer om man har ett barn.

Det är bara du som känner och vet när du är redo!

Jag ser inget hinder varför du inte skulle klara av det, man behöver ju inte vara rik med pengar för att kunna bara en bra förälder!

Lycka till!

[_mamma_90]

Hej
jag var själv 18år när jag blev gravid med mitt första barn, dock gick jag inte i skolan som du gör, för jag hoppade av ett tag innan, skoltrött..
Men jag behöll barnet, och det har gått rätt bra ändå, man hade ju den lägsta föräldrapenningen, men klarade mig bra trots det.

När min son var 1år så gick jag in på komvux och pluggade upp mina betyg. och det har gått bra.
Det finns alltid lösningar när det kommer till skola och sånt, och som sakt det kan ju gå första gången ni försöker eller så kan det ta flera månader. men i slutändan, så är det du som vet och känner bäst vad du vill:) är snart 21år och väntar mitt andra barn.