Packåsnan men ...

[Ansku]

Ja vad säger man. Jag har just fått reda på att jag är med barn och är 41 år gammal.Känner mig helt upp och ner. Jag har ett barn tidigare som är 10 år nu och nu ställs liksom hela min värld upp och ner. Visst har jag lekt med tanken på om att han borde få ett syskon och min man vill nog inget hellre men jag vet varken ut eller in. Jag vill men är så rädd... Rädd för att jag är så gammal. Jag känner ingen som fått barn så sent. Jag är rädd för att min kopp och min själ inte ska klara av det men ändå så lockar det.Jag är rädd för hur jag skall orka vara en bra mamma även när jag närmar mig 60 och "den " då snart skall fylla 20. Kommer min kropp att falla ihop som ett korthus, går det att få tillbaka en del av sin kroppsform man har nu, fast man får barn så här sent.Skall jag ge upp min nu nyvunna frihet- det är enkelt och ha en 10 åring som älskar att vara hemma ensam eller hos kompisar. Jisses vad allt möjligt snurrar. Vad i skall alla tycka och tänka, egentligen bryr jag mig inte men ändå. Vad skall min son säga, tror nog att han blir glad i alla fall. Borde man ta fostervattens prov, Jo. Men vad gör man om det visar något? Man har ju gått så långt när man tar det att det syns att man är gravid.fast jag tycker det märks redan. Finns det någon här som kan dela med sig lite grann, vore så skönt och prata med någon som varit med om det också. Är det för sent och bli mamma när man är 42 för det kommer jag att vara i så fall......

[Kleo]

Jag är inte i samma ålder som du så jag kan inte prata av egen erfarenhet, men en kompis föräldrar fick en liten sladdis när deras äldsta dotter var 12 och mellanbarnet 9. Mamman var 43 när sladdisen föddes. Det har gått superbra! Då var jag 11 så jag fattade inte jättemycket men såhär i efterhand har hon berättat en del av hur hon upplevde det. Hon "erkänner" villigt att det var jobbigare att ha en liten en 10 år senare, att hon inte fullt ut hade samma ork som innan men att det samtidigt, för dem, var och är så värt det.

Min svåger är 50 och de fick precis sitt andra barn nu i våras (min syster är 40).

Förstår att det måste vara många tankar som snurrar i ditt huvud nu och jag kan nog inte vara till så mycket hjälp, jag ville mest visa dig att du inte är ensam utan att det är många fler som väljer att skaffa barn lite "senare". I slutändan är det ju trots allt bara du som kan veta hur du känner. Kan du prata med pappan och få ventilera dina tankar och känslor där?

Lycka till!

[Beetroot]

Jag är inte i din situation, men spontant känner jag: Ett barn efter 4o kommer att hålla dig ung längre! Du kommer fortfarande vara pigg vid 60 när din yngsta är redo att lämna boet, det tror jag absolut.

Min svägerska fick sitt andra barn vid 40 och hon har återhämtat sig jättebra! Min mammas väninna fick sitt första barn vid 44 och hade en lätt förlossning och har inte haft några problem att vara en aktiv mor.

Och din son kommer säkert bli jätteglad att få ett syskon. Även om han mot förmodan kommer tycka det är konstigt först så kommer han älska sitt lilla syskon när det väl kommer. Min bror är 7 år äldre än jag och vi är så goda vänner nu och har alltid varit.

Grattis till underverket i din mage, fantastiskt att du har förmågan att bli gravid fortfarande, jag vill verkligen önska dig lycka till med allt!

[JennieP]

Hej

Allt händer av en mening..känn i ditt innersta sanna JAG..

Vad tycker och känner du egentligen? Bry dig inte om det fysiska, det där fixar kroppen själv!! Och 42 är INGEN ålder.

Är det meningen att du ska gå igenom en abort? Är det meningen att du ska drabbas och uppleva vad en abort innebär...sorg, smärta, ånger, samvetskval osv..

Eller är det meningen att ngt nytt ska komma in i era liv?
I ditt innersta hittar du sanningen

/Från mig som har en lite annorlunda syn på LIVET

Hoppas det var till lite hjälp för dig

[snobben]

Hej Ansku

Det e väl klart du fixar detta! Ja det blir kanske svårare än med första barnet o folk kommer att tycka o tänka mycket. Men skit i dom!!
Det viktigaste e vad du o din familj vill o vad som gör er lyckliga!

Själv är jag uppväxt i en relativt stor familj, har 3 syskon. Min mamma var 42 år när min lillebror föddes o min äldsta syster hade då precis fyllt 19!! Jag o mina syskon e födda 71, 73, 81 och 90.
Så jag som är 81:an e ju oxå en halv sladdis

Både jag o mina systrar har tyckt det varit o är väldigt härligt med vår lille sladdis bror Framför allt när man då va 3 tjejer o det äntligen kom en liten kille i familjen

Så " go for it "

Det kommer nog bli helt underbart!!

Lycka till

Kram

[Ansku]

Oj vad skönt att bara få skriva ner sina tankar. Jag har inte egentligen pratat med någon om dessa mer än lite grann. Min sambo så är just nu super engagerad i ett projekt som slutar den 31 juli och jg når inte riktigt fram till honom då detta är ett projekt som måste gå bra. Han är jätte glad men jag kan inte prata nu.Efter detta så skall vi vara lediga och då lär vi kunna prata och prata. nu har jag inte velat prata med mina vänner heller då jag bara är i 6 veckan.Jag har i alla fall fått en tid till gyn på tisdag för att se om jag gått längre då jag i min förra graviditet för 11 år sedan haft mens fast jag var gravid och gått mycket längre. Nu vill jag veta i fall jag nu väljer att göra fostervattens prov eller vad jag nu bör göra. Hoppas jag kan få svar på en del då eller veckan efter då jag fått tid till MVC.Jag mår i alla fall inte illa ännu vilket är skönt, förra gången hade jag baksmällekänsla till 12 e veckan. Då jobbade jag på restaurang så det var ingen höjdare. Jag är så tacksam för alla Era svar och innerst inne så vet jag ju att det löser sig men det kom bara så där pang bom utan föraning. Så ja jag är skakig och upp och ner ännu. Kan inte riktigt fatta det. KRAM

[godishanna]

Hejsan
Nejdå jag tror att man lever upp genom barnen. Min mamma var 42 när hon fick mig (1a barnet) och jag har aldrig genom uppväxtåren upplevt henne som gammal. Vi hittade nog på mer bus tillsammans än de flesta jag kände gjorde med sina mammor. Nu börjar föräldrarna bli till åren (jag är 30) pappa fyller 80 nästa år men de hänger med och lever upp igen nu när de har ett barnbarn på väg
Tror det beror mkt på hur man är som person men jag tycker inte att 41 är gammalt att få barn - det kommer gå hur bra som helst

[Frökenlind]

åh jag ligger här i soffan och läser och tårarna strömmar ner för mina kinder. 41 vad är det?? ingenting. precis som alla skriver, känn och tänk så så som du vill, strunta i siffrorna och om man ska eller vad alla andra kan tänkas tänka. vill du så vill du, vill du inte så struntar du i det. det bestämmer bara du. jag har precis blivit gravid, det här kommer bli mitt första barn och jag är inte heller så purung, 36 ska fylla 37 år. men jag vet att det kommer gå finemang. klart jag orkar ha en bebis, och det gör du också om du vill.

Stor kram och låt tankarna snurra på, det är liksom så det gör när man blir gravid.

[maria2]

Hej. Grattis till graviditeten.
Är som godishanna född av föräldrar i 40 års åldern och kan absolut inte klaga. Min mamma har alltid ställt upp för mig, vad jag förstått mer än mina vänners morsor (behöver ju inte ha nåt med åldern att göra men ändå - ork hade hon iaf). Jag och min lillasyster köade ofta fleeeera timmar utanför globen innan konserter och hon va där med oss, kom med varma kläder och mat mm när vi behövde det (vi pratar on 15-20 timmar). Ingen av mina kompisars föräldrar gjorde det. Morsan fick första barnet när hon var 18 och sista barnet när hon var 43. Nu när man är vuxen är man mycket tacksam för att man har syskon i olika åldrar =)

[Pumis]

Jag blir jätteglad när jag läser om dej som är 41 och gravid! Härligt!
Själv är jag 38 och hade ett ma för några veckor sedan. Läkaren jag träffade tyckte jag fick skylla mej själv som är så gammal, skaffa barn var tydligen bara för 25 åringar enl honom!! För varje person jag läser om som är över 35 och är gravid gör mej glad, stofiler till läkare med dumma kommentarer kan vi klara oss utan!