Packåsnan men ...

[Mjstiger]

Du är strong tjej, Malin, glider in och ger dig en superduperkram! Och från min nyfödda dotter hälsar och ger dig en superduperkram med!

Puss MJ

[MalinM]

Dagarna går och ärligt talat så känns allting skit.
Men jag drar mig igenom det ändå, för det hade pappa velat.
Är så svårt just nu. Mitt i allt fick jag reda på att jag äntligen fått ägglossning utan pergotime. Men kunde inte känna någon glädje direkt... allting känns så meningslöst utan pappa. Jag saknar honom så hemskt mycket. Jag saknar hans skratt, hans skit dåliga skämt. Hans ölmage och hans nynnande på nån konstig låt...
Han ställde alltid upp. Vi kunde ha bråkat i flera timmar, men ringde jag honom en stund efter och sa "snälla pappa hämta mig" så var han där utan frågor. Han dömde mig aldrig, och han såg alltid till att jag var trygg och frisk. Jag saknar att krama honom och alla småsaker han brukade göra... Varje gång jag skulle åka hem ifrån dom, ropade alltid pappa efter mig "maauuulin" och jag svarade "ja?"
Så sa han "hejdå gumman" och så skrattade han. Varje gång gick jag på det också. Tänk att man kan sakna såna saker som man irriterade sig på förr. Jag hade gett vad som helst bara för att få bråka med honom igen.
Jag drömmer om honom varje natt, och i alla drömmar så kommer han tillbaka från döden. Eller så har han aldrig dött alls, det var bara som vi missförstått. Sjuka, otroligt konstiga, men underbara drömmar.
Nu blev det ett långt inlägg igen, jag bara babblar på.

Min mamma mår likadant som jag, men hon döljer det för mina syskon. Dom säger bara till henne att inte vara ledsen eller "ryck upp dig" och det hjälper henne inte. Men vi gråter tsm, jag sover där två dagar i veckan för att hon hatar att sova ensam. Det jobbigaste är att veta att hon är hemma själv när jag inte är där. Att hon äter ensam, ser tv ensam, sitter i trädgården ensam med mera...
Och när hon gråter så säger hon alltid att hon önskade att hon dött med pappa. Är obeskrivligt jobbigt att se henne så...

Jag hade en vän när jag var 12-14 år som gick bort i hjärnhinneinflamation, jag pratade mycket med hennes mamma då.
Hon startade en sorts sorgbearbetning i vår hemstad och runt hela skåne. Jag ringde henne igår och frågade om jag kanske skulle kunna gå på en kurs, och eventuellt min mamma också. (Om hon nu vill...) Jag är dock inte säker på om de sorgemötena bara är till för föräldrar som förlorat barn. Hon skulle ringa tillbaka idag eller imorgon, hon hade inte tid att prata igår. Men jag hoppas att det kan bli av.
Christoffer har, som vanligt, varit ett enormt stöd för mig. Han är så förstående och omtänksam. Och jag får gråta hur mycket jag vill för honom.

Vi har börjat med pergotime igen, och nu är bebisverkstan igång igen.
Gyn ville egentligen sluta med pergotime eftersom jag haft en egen ägglossning, men det var förra månaden, så det ville inte jag.
Men vi minskade dosen kraftigt, och jag ska på vul kontroll imorgon.
Grannen har ju fött sin dotter nu, snacka om att man går omkring här sugen som ett bi. (Heter det så?)

Jag tänker ofta på er tjejer, ska ni veta!
Speciellt er med bebis i magen. Jag smygkollar ofta!

Men, Nu blev det ännu längre!
Hoppas ni orkar läsa.
Jag tänker på er alla, och jag saknar minbebis. Jag ska nog smyga in på nån tråd här nu direkt faktiskt.
Jag hoppas ni mår bra.
Kramar

[mikafika]

Sorgbearbetning tar tid och försvinner aldrig helt och jag lider verkligen med er. Ni verkar ändå hantera det så bra ni kan efter er förmåga och jag tycker det är en jättebra idé att träffas i grupp med andra som förstår vad ni går igenom, när ni är redo för det vill säga.

Jag önskar er all lycka till med bebisverkstan och hoppas att ni snart ska ha en växande mage att glädjas åt.
En jättekram Malin!

[Danem]

Vad skönt att se dig igen!

Jag blir så ledsen när jag läser och samtidigt avundsjuk för att du fick ha en så fin relation med din pappa.
Man bearbetar väldigt mycket i drömmarna så det är inte så konstigt att han kommer då, jag tror även på att de vi har förlorat hälsar på oss i drömmarna så att man kan prata med dem och få tillbaka dem bara för en liten stund..

Du kommer ta dig igenom det här till slut, du kommer må bättre sen.
Jag är övertygad om att din pappa följer varje steg du tar!

[MalinM]

Danem: Tack. Ja pappa var min bästa vän, jag måste tro att jag kommer träffa honom igen, annars orkar jag inte.

Och igen, grattis till bebisen. Din lyckost!

Mikafika: ja det får ta tid. Tid är allt vi har sägs det ju... Kram

[Liiiiten]

Nej usch vad hemskt. Min pappa dog -96, var bara 8 år då..

Tankar till er alla som sörjer!

[trollsländan]

Hej Malin.

Jag vet vad du går igenom.
Jag förlorade min pappa till cancern för ett år sedan.
Det är jättesvårt när man får beskedet att ens förälder är döende och det är tungt att vara stark för sina andra familjemedlemmar, som din mamma och samtidigt sörja själv. glöm inte bort att ta hand om dig själv och ladda batterier så gott det går så att du orkar med. Umgås med din pappa mycket, prata och bara VARA med honnomm i nuet. Det är något jag vet att han och du kommer uppskatta. Jag vet att det är jättesvårt för dig just nu och jag blir arg för att livet ger så mycket smärta till oss här på jorden. Det är svårt att aceptera, men när man väl kan göra det så bearbetar man lättare.

När min pappa var som sjukast och efter att han hade gått bort så läste jag mycket vad andra skrivit på nätet och i böcker. Jag fick mycket hjälp i min bearbetning på detta sättet. Här är min blogg från den tiden om du vil läsa.

http://tesselituss.over-blog.com/article-28777937.html

Hoppas jag kan hjälpa dig på något sätt med mina ord. Var stark, men det är viktigt att du får vara svag med. Gråt ut din sorg, skrik ut din ilska, prata, skriv och får ut dina känslor.

Stor kram och massa förståelse från Therese

[trollsländan]

förlåt, jag läste inte alla inlägg.
jag beklagar att din pappa är borta...

[bollöga]

Hejsan!

Skickar en varm kram till dig och din familj. Jag förstår hur det känns!! Min pappa fick samma diagnos 1986 då kunde man inget göra alls så jag vet hur jobbigt ni har det!! Ni finns i mina tankar och böner!!

Varma kramar!!!!

[Jag]

Har inte så många ord över...
Stackars dig!
Men han finns alltid med dig, glöm inte det, du är ju hans barn och kommer därmed alltid att bära honom med dig, både fysiskt och psykiskt!
Du är ju en del av din pappa!
Han finns alltid kvar..