Blommig gravid...

Pollypop · av **Pollypop** 27 okt 2010, 10:18

Hej jag är 22år och väntar mitt tredje barn.
Från början var det inte alls tänkt att vi skulle ha några fler barn och vi har varit noga med att skydda oss.
Ändock fick jag i vecka 8 ett plus på stickan när jag kissade på den (skulle bara sympatitesta eftersom en kompis så garna ville slippa vara själv om att kissa på stickan). Hörde av mig till gynn för att se över mina möjligheter och bokade in en tid för abort. Tiden avbokades av gynn dagen innan jag skulle dit med anledning av att jag var förkyld och att man tydligen inte söver då. Försökte boka ny tid men allt var fullt. När jag väl fick en tid för att komma tillbaka så skulle läkaren iväg på något "viktigt" möte så det var tvunget att avbokas. Ytterligare en tid gick och när jag fick komma tillbaka var jag i vecka 14, så då talade dem om för mig att dom inte gör något på det sjukhuset längtre och att dom skulle remitera mig vidare till uppsala. Det tar en vecka sen ringer en kurator från uppsala och vill prata med mig om allt innan jag får boka en tid för att träffa läkare på akademiska ( vilket skulle ta ytterligare någon vecka).. Min moral, om man nu kan kalla det för det talade klart och tydligt om att jag inte skulle klara av att genomföra detta så sent. Jag skulle inte klara 2-3dygn med mediciner, smärta, ångest och förtvivlan. Så jag avböjde vänligt men bestämt läkartiden och bestämde mig för att jag ska behålla det här barnet. Jag är nu i vecka 17 och ska på ultraljud om två veckor. Idag känns det bättre och jag känner mig lite lugnare och mycket gladare. Men det jag vill komma fram till är att jag undrar vart den så kallade valmöjligheten har tagit vägen. För precis när jag tog beslutet om att vi skulle behålla det här barnet så kändes det inte som om dom gav mig något annat val.. inte egentligen. ( självklart tycker jag att alla har rätten till att genomföra en abort sent och jag dömmer ingen).

Att jag sen inte har fått någon gravidmage ännu fast det är tredje barnet och att jag inte har några riktiga symtom förutom yrsel har gjort det hela mycket svårare att ta till mig...

Är det någon annan som har varit med om något liknande?
Hur reagerade ni?
Tack på förhand...

Pollypop · av **Pollypop** 27 okt 2010, 10:24

ojj vad långet det här blev... tack för att ni tog er tid att läsa!

Lizz_85 · av **Lizz_85** 27 okt 2010, 10:41

Oj vilken berättelse.. Lite dåligt av dem egentligen att avboka och sen är det " försent" nu när ni ändå bestämt er för att göra abort.. Ditt val av att välja abort eller behålla bestämdes ju mer eller mindre av alla läkare och sjukvården då det avbokades hit och dit..

Men har en fråga sådär, hur känns det att "måsta" behålla det då?!
Vet ju inte hur gamla era andra barn är men det ska nog säkert bli bra?!

Hoppas att detta inlägg inte tolkas fel eller nå!?!?

Lycka till iallafall!!

Pollypop · av **Pollypop** 27 okt 2010, 10:58

Hej, först kändes det hemskt som om valet inte var mitt. Men nu några veckor senare så känner jag att jag ändå är glad över det här barnet. planerat eller ej, från början önskat eller inte så känner jag inte att jag skulle vilja välja bort det Även om det har varit svårt att ta till sig. Det är bara det att jag inte tycker att dom har någon rätt att skjuta upp det på det här sättet. Tänk om det händer andra unga mammor, mammor som kanske inte har samma tur som jag som bor tillsammans med pappan. Eller kvinnor/flickor som blivit våldtagna?!

Mina andra barn är 3år samt 1år och 7 månader, så det är ganska kort tid mellan dem. (samma pappa till alla barnen) Att jag pluggar och att min sambo innan sa att han inte vill ha några fler barn NÅGONSIN gjorde ju att det blev svårare. Men visst blir det nog bra i slutändan.

Tack för svar det uppskattas =)

Lizz_85 · av **Lizz_85** 27 okt 2010, 12:09

Jo det kan jag tänkta mig.. Lite dålig stil av dem tycker jag.. Och visst som du säger det är ju tur du har en älskvärd karl som ställer upp. Och visst tänk om det varit en tjej som blivit våldtagen eller som varit extremt ung och verkligen inte ville eller kan ta hand om barnet. Dålig stil av sjukvården sånt ska ju inte få hända...

Jo det ska nog säkert bli bra i slutändan.

lexus_ · av **lexus_** 27 okt 2010, 12:42

Hade jag varit som du hade jag gjort en anmälan mot sjukhuset! Så får man inte lov att göra!

Pollypop · av **Pollypop** 28 okt 2010, 08:50

jag har blivit rekomenderad att anmäla dem till patientskydsombudsmannen, men valt att inte göra det pga den långdragna processen och det faktum att jag inte vill att det ska finnas en enda möjlighet att det här barnet ska kunna få veta att det från börja inte var önskat... Samtidigt så känner jag att jag kanske borde så att det inte händer någon annan.

Lizz_85 · av **Lizz_85** 30 okt 2010, 19:36

Det är ju förstårs a och o det där.. Vore väl bra om du anmälde det så det inte händer någon annan men sen kan jag förstå att det inte känns så bra om bebisen får veta att den inte var önskad i början!?

Mrschiara2012 · av **Mrschiara2012** 03 jan 2011, 01:22

Otroligt dåligt jag har inte varit med om samma sak som du däremot så var det tvärt emot för mig jag som 19åring fick veta att jag väntade mitt första barn var vid um för att få det bekräftat och var på utan att fråga mig så bokade bm en tid på kvinnoklinken för en abort inte ens fråga mig

tror aldrig att jag varit så arg och ledsen som när jag gick där ifrån...

sen bokade hon en tid hos kuratorn som sen i slutet var helt okej men hon frågade mig inte ens bara bokade... jag ville inte alls göra arbort trots att jag visste att jag skulle bli ensamstående och trots att jag inte hade planerat detta barn det är inte ett alternativ för mig..
så det är helt sjukt att dem som inte vill blir bokade för abort och dem som vill ha abort dem får ingen tid som hålls i slutet :/

kan nästan också tycka att du ska anmäla det det för att förhindra att fler råkar ut för samma sak...

såg att du inte bor allt för långt ifrån mig och att leah bara är ca ett halvår yngre än min dotter