18/5-12

Linda81 · av **Linda81** 30 jan 2010, 22:35

Jag vet inte riktigt vad som gick snett men vi börja bråka för några månader sen å i min värld handlar det om att han prioriterade bort mig å våran dotter som nu snart är 14 månader. Han jaga å fiska mycket å nu på sitt nya jobb så väljer han att jobba 12-15 timmar om dagen. Vilket ha gjort så att jag mest ha bråkat för jag vill ju ha hjälp med barn å hem.

Jag ska som sagt ha våran nästa dotter om en månad, å han flyttar ut på måndag. Jag vill att vi ska söka samtalshjälp men han vägrar. Hur kan man välja att dra innan man har provat alla utvägar. Jag älskar honom så mycket å vill bara att vi ska va en hel familj. Tyvärr så är det nog så att han drar när det på något sätt blir tufft, han ha gjort det förut. Jag vill ha trygghet åxå i mitt liv.

Hur i hela världen klarar man av att bli ensammen med två barn? Han säger att han finns där å vill ha våran äldre dotter varannan vecka men jag vet inte hur det blir i slutändan :cry:

Riccardo127 · av **Riccardo127** 30 jan 2010, 22:49

Hej Linda81!

Gud du måste verkligen ha det jätte tufft. Men jag tänkte fråga dig hur var det förra gången när er första dotter föddes? Var det samma visa då att han inte pallade trycket med att bli pappa elr orkar inte med familje livet? Det verkar som om han håller sig borta från nånting eftersom han väljer att arbeta i 12 - 15 timmar om dagen. Vad handlar era bråk om? Förutom att han aldrig är hemma? Och när han är hemma vad gör han då? Hjälper han till.. sitter han och latar sig? Går han ut och leker med eran dotter nånting? Har du frågat vad som är problemet..Varför han jobbar 12 timmar om dagen..om han tycker du är jobbig (som dom flesta män tycker när man är gravid)? Varför han är borta hela tiden? Döljer han nånting?

Vi kvinnor klarar av allting! Du ska inte tänka negativt nu när du är gravid så undvik o stressa! för det bästa för ditt kommande barn! Det är nånting som inte stämmer om han inte ens kan ge ert förhållande en chans plus att ni har ett barn och väntar ett till.. Har du frågat honom varför han vill lämna dig? Asså vad är anledningen till att han vill lämna dig?

Mjstiger · av **Mjstiger** 31 jan 2010, 00:02

Riccardo127; Det var nog samma frågor och samma meningar du tog från mig :lol:

Linda81,
Jag tror att era tjafs ligger långt ner i era hjärtan. Jag tror stenhårt på att han fiskade, jobbade mkt för att rensa tankar kring honom och er. Jag vet inte vad du gör idag jobbar du annars? Tänkte på jag antar att du har jobbat och är mamaledig?
Om inte han kanske tänker på eran ekonomi och allt.

Fick han vara med och välja att behålla ditt första och andra barn? En kvinna bestämmer mycket om sin kropp men VISSA FALL som detta tycker jag att en man och kvinna ska vara överens. Att han "stöter" bort er kan bero på mycket saker att han har fått nog och han kanske inte får yttra sig vad han tycker och tänker.

Eran dotter kanske påminner om dig utseende, beetende. Du måste förstå honom. Jag tror inte att han kommer att överge barnen utan det är isåfall dig. Han behöver nog andas ett tag och låt han komma till dig när han är REDO STÖT inte bort honom då. Då blir det bara värre situation.

Lyssna på honom vad han vill och att han lyssnar på dig. Utan tjafs,kommunicera,hans önskrmål Kommunikation är jätteviktigt i sånahär falll, kommunikation i förhållande är jätteviktigt och specielt när man är familj. Och prata med honom och låt han få lyssna vad du vill. Ni kanske når en punkt där ni känner er trygga.

Jg försvarar ingen utan jag tänker bara ge dig råd och vara ett stöd. Och det kommer nog mer människor som lägger till meningar i denna tråd. Du är inte ensam.
Komihåg det..
Kram MJ

Linda81 · av **Linda81** 31 jan 2010, 07:57

Nä, han drog inte när vi fick våran dotter. Förra gången va då vi förlora våran son. Han tycker att jag bara bråkar å han säger att han inte orkar med det. Självklart far han på jobbet extra mycket för att det är jobbigt hemma. Ihöstas tappa han bara all energi till nästan allt. Då menar jag mig, dottern, hjälpa till hemma osv.

Klart han ha fått vara med och bestämma om att vi ska ha barn, ett sånt beslut skulle jag inte ta själv, det känns inte sjysst. Däremot så blev det lite tätt inpå å det var inte riktigt planerat men det var det inte från nån sida. Men hon är lika önskad ändå.

Vi har båda starka viljor å det är väl det som krockar. Jag tycker visst att han ska få vara med sina vänner å så men jag tycker det räcker med kanske 2 dagar i veckan, inte 3-4. Jag hade föräldrar som va skiljda å inte hade så mycket tid över för oss barn så därför känns det jätteviktigt för mig att vi ägnar oss åt dottern som redan finns och även varandra så det inte skulle krascha men det va just den strävan så gjorde att det blev fel.

Han va en fantastisk pappa å sambo tills i höstas. Han fanns där i vått å torrt, vad som hände sen vet jag inte. Jag tror det va en kombination med diskbråck och panik över att det snart är två barn å hur vi skulle försörja de och klara av det i största allmänhet. Jag har ju mest varit hemma i 1,5 år nu, bara jobbat 2 månader emellan barnen.

Hann nog inte svara på alla era frågor men kanske några.

Mjstiger · av **Mjstiger** 31 jan 2010, 12:25

Jag fick det svar som jag frågade om, men Linda81, Kan ni inte prova samtalsterapeut? Jag tror att ni älskar varandra djupt, nånstanns har det gått snett och du eller varken han vet?
Jag tror att han vet var det har brutit nånstanns men kanske inte vill säga något till dig.. Kanske rädd för att såra dig?

Mitt råd är att prata med honom med profisionell hjälp. Gör det en gång och se vad som händer efter det, funkar det så är det bra för er alla om inte så skit idet, man ska inte hålla ihop för barnens skull när man VET att et inte funkar. Barn känner på sig och vet mer än vi vuxna ibland. Tro mig Barnen lever bättre om föräldrarna mår bra! Oavsett i förhållande eller sambos.
Kraaam MJ

Riccardo127 · av **Riccardo127** 31 jan 2010, 15:30

Mjstiger: jaaa man vill ju veta vad det handlar om så att man kan ge ett gott råd

Linda81: Jag vet inte riktigt om jag fick några svar på mina frågor hehe
men jag vill gärna veta vad själva bråken handlar om?? Och har du frågat honom
varför han vill lämna dig..vad är själva anledningen?? För oftast för en man så tycker mannen att kvinnan som är gravid är väldigt påfrestande..mycket hormoner osv. Humöret kan vara väldigt svängigt! Min man pallade inte med mig han tyckte att jag var skitjobbig när jag var gravid ..det sa han iallfall.. Vi bråkade också väldigt mkt.
Det är som Mjstiger säger att kommunikationen mellan er är väldigt viktigt.

Linda81 · av **Linda81** 31 jan 2010, 21:18

Jag har föreslagit samtalshjälp men han vill inte å det går inte att tvinga nån som är vuxen.

Han säger att han vill lämna mig för att han inte orkar med en minut till av bråk. Vi ha bråkat om att han är borta för mycket. Vill va ute å fiska å jaga istället för att vara hemma. Han slutade att hjälpa till hemma och ju större man själv blir desto mer hjälp önskar man sig ju. Han fick ont i ryggen å orkade inte lyfta upp Emma på skötbordet så jag fick ta hand om allt kring henne men orka hjälpa sina vänner gick alltid+fiska osv. Så ju mer han va borta desto mer gräla jag för jag ville ju ha hjälp å ju mer jag gräla desto mer for han så det blev som en ond cirkel. Nu i december fick han nytt jobb å där är han jämt å då ligger ju alla bråk sen i höstas till grund å jag har svårt att acceptera att jobbet tar sån tid... Nu jobbar han dessutom åt de där vännerna...

Sen ser han saker i svart eller vitt, antingen så har vi bara bråkat eller så har vi bara varit sams å så funkar det ju inte. Visst ha vi bråkat för mycket men inte alla dagar förrän nu på slutet.

Han tycker inte att man kan skylla på graviditeten att humöret är svängigt å visst det ursäktar inte allt men ibland så skulle lite överseende va bra.

Han säger som sagt att han vill lämna mig för att han inte orkar med en minut till av bråk just nu men nånstans så tror jag åxå att han är lite avis på sin vän som kan göra som han vill även fast han har en sambo(hon är nämligen upptagen med sina 21 hästar)De har inga barn att ta hänsyn till.

Mjstiger · av **Mjstiger** 31 jan 2010, 21:41

*kramar om*

Han har nog tröttnat, som du beskriver och verkar inte ha öppet sinne för samtalshjälp. Usch, bli lämnad med två barn det är inte roligt för dig eller någon annan. Och vet du en sak?

Jag skulle nog diskutera hur ni ska göra med allting som ni bor i villa, hus? lgh? Försök och dela på allt utan tjafs?

Skriv ner på papper och kom överens vilka grejer ni tar. Sen inget tjafs med det utan ni läser genom och skriver under och då kan det inte bli diskutioner på det. Jag hoppas att det är ni som delar på kontrakt på det ni bor i.

Eller be honom ta det han vill ha som är nödvändigast och du tar lgh rättvist du är gravid och har ett barn.

Eller säljer och hittar nytt och tänk på barnen, var kompis med varandra det är bra för er två eftersom jag tror att ni väljer gemensam vårdnad. Det är upp till er. Flytta inte långt ifrån varandra enklast och lämna och hämta barnen.
Ett gott råd.

Men jag skulle faktiskt vilja att det ska finnas samtalhjälp.. Jag tror fortfarande att ni älskar varndra väldigt mycket. Man kan inte tvinga men man kan göra ett försök. Funkar det, bra, funkar det inte så separera.
*kram MJ