Nu är vi på pl...

[Kriss80]

Jag och min sambo är båda 31 år och har varit tillsammans drygt tio år.

För tre år sedan hade jag cellförändringar, måttliga när de upptäcktes och grava när slyngdiatermin väl gjordes. Ingreppet gick bra och med regelbundna kontroller gick livet vidare.
I höstas visade ett virusprov att jag bär hpv 16-viruset, dvs en av de mest aggressiva sorterna som gör att cellförändringarna kan återkomma. Ett noggrannare cellprov gjordes, nya förändringar hittades och jag fick tid för en ny slyngdiatermi i början på året.

Jag och sambon har alltid varit skrämmande eniga om att vi inte vill ha barn. Jag fick alltid höra att "efter 30 kommer suget" och ett litet tag lekte jag med tanken men vi skrattade snabbt bort det. Fast en liten, liten tanke hängde sig kvar hos mig och med tiden började jag fundera på det lite mer. Jag går en universitetsutbildning och rent praktiskt skulle den bästa tiden att få barn vara under själva utbildningen. Jag pratade lite med sambon om det men han kände sig inte redo. Folk runt omkring mig tyckte jag skulle ge honom "en knuff i rätt riktning" men det fanns inte i min värld att sluta med piller utan hans vetskap.

När jag fick beskedet om hpv16-viruset hade jag ett långt samtal med gyn. Hon förklarade att det finns inga garantier med viruset, att förändringarna kommer tillbaka OM de ens gör det, men om vi verkligen vill ha barn så tyckte hon inte vi skulle vänta. Och plötsligt blev diskussionen mer allvarlig här hemma.
Det är väldigt lätt att säga att man inte vill ha barn, så länge man utgår från att det går. När jag väl insåg att det är ingen garanti att jag kan få barn så många år till växte, till min stora förvåning, viljan och längtan att faktiskt skaffa barn.
Det tog ett tag för sambon att hinna ikapp min tanke men han sa ja till slut. Hans längtan är kanske inte lika stark som min just nu men han säger själv att han tror inte att han någonsin kommer känna sig 110% säker. Det är trots allt en väldigt stor sak att ta in en tredje person när vi har varit själva med varandra så länge och jag är också lite rädd. Även om jag hade klarat mig utan cellförändringarna så är jag glad på ett sätt att de kom och skrämde oss "rätt".

Så efter 15 år på p-piller slutar jag nu med det imorgon och sedan får vi se vad som händer...

[Danem]

Välkommen hit!

Så spännande att ni har ändrat er och nu vill försöka få barn
Hoppas att det inte tar lång tid för kroppen att vänja sig att vara utan preventivmedel och att ni snart får ett plus!