Rumble of the ...

[Em87]

Hej!

Jag och min sambo har vart tillsammans i snart 9 år och har en son på 14 månader. Vi har väl haft de lite si sådär under dessa 9 år. Gjort slut en gång på riktigt under en sommar,men ganska mycket tjaffs och svartsjuka osv under dessa år. Haft de väldigt bra i perioder också måste tilläggas.
Sen vi fick barn så har jag börjat tröttna mer o mer på honom. Jag har vart mammaledig sen dess och min sambo har jobbat minst 100% för att vi ska klara oss. Alltså har jag skött precis ALLT i hemmet + våran son VARJE dag. Är såå trött. Och inte bara de...min sambo stökar ner,tar inte upp saker efter sig,sköljer knappt av talriken efter han har ätit..har påpekatt detta och även bråkat MASSA om just detta. Har vart påväg o gjort slut många gånger eftersom jag aldrig får någon uppskattning av allt jag gör,han ser mig bara som en tjurkärring nu för tiden...men frågar han sig aldrig VARFÖR jag är tjurig,trött o irriterad jämt? Han gör absolut ingenting hemma...han kommer hem från jobbet runt 6-7 tiden på kvällen...maten står på bordet och allt är undanplockat efter dagens lek o bus. Han sätter sig o äter,jag lägger våran son. Sen slänger han sig i soffan med en kopp te eller en öl. Vi samsover med våran son som fortfarande vaknar på nätterna oftast..så jag tar han exakt varje natt också. Och igår orkade jag verkligen inte lägga våran son eftersom han varit grinig hela dagen i stort sett så jag bad min sambo lägga honom...de va lite onk o stånk men han gick iaf ner o försökte...efter 3 min ropar han att han ropar bara mamma så de går inte att jag lägger han...jag sa att du får fan göra de ändå!! Efter högst 5 min kommer han upp med våran son och säger att han vägrar,jag sitter i soffan så han ger bara våran son till mig. LATMASK!
Men inte nog med det. Nu ikväll skulle han ut med jobbet. Han sa att han och en kille som heter Jocke och en som heter Emmy(vet ej vilka de är) skulle åka tåg dit,tänkte inte mer på det..men sen ringer han till min lillebror(han bor hemma och jag var också där just då,min sambo visste inte det) och han frågade min lillebror om han kunde skjuttsa dom dit om skulle,eftersom att dom hade missat tåget.Visst sa min lillebror. Sen dyker min sambo och hon Emmy upp hemma hos min mamma och lille bror,ser helt chockad och nervös ut att jag och min son också var där. Säger bara aha aah heej..va ni också här..ööh. Tittar knappt på mig och säger...ja d här är min kollega Emmy. Hon kommer inte ens fram och hälsar. Jag är 24 och hon var väl runt 22år. Min sambo kommer inte ens fram och ger mig en puss eller så..brukar han göra. Kan tillägga att min morfar var också där med sin fru. Dom blev helt chockade att han kom hem dit med en tjej bara sådär. Allt vart så konstigt. Kändes i mina öron som att han sa..hej de här är min nya flickvän Emmy. usch!! Sen när han skulle gå så gick hon Emmy före..då kom han fram o skulle ge mig en puss...men jag ville inte,kändes så konstigt alltihoppa..sen sa han bara vafan e du så jävla sur för..sen gick han bara. Fattar ingenting...vart har vår kärlek tagit vägen? Tror jag kommer lämna han...litar inte på honom. Kan tillägga att han slutade jobba kl 2 idag(han och Emmy jobbar tydligen på samma jobb) och då hade dom åkt hem till den där killen som skulle följa med..men då ville inte han med helt plötsligt(enligt min sambo) så då hade han och Emmy tagit sig till tågstationen för att ta tåget till"firma festen" och missat tåget. och kl 5 hade dom varit hemma hos min mamma och lillebror...det tar ca 45 minuter från tågstationen och hem till oss där vi bor. Man kan ju undra vad dom gjorde 3 timmar?! Jaja ..gud så snurrigt detta blev.ville mest bara skriva av mig!:(
Kram

[Frihet28]

Em....

Har just läst vad du skrivit. Min spontana reaktion är att det där är FULLSTÄNDIGT oacceptabelt! Inte det att du tar hand om din son själv....det är INOM er relation...och det kan ni ordna, och bör. Snarast.

Men att han drar hem till DIN familj för att få hjälp att gå ut med en tjej?!
HAAAAAAAALLLLLLLÅÅÅÅÅÅÅ??
Jag förstår om både du och din familj blev så chockade att ni inte kom för er att reagera mer kraftfullt. Men det är inte för sent.

Han må vara ung...med man kan ta ansvar från innan man börjar skolan, så vad är hans ursäkt för att inte begripa att som familjefar skall han PRIORITERA sin familj. Även före sitt arbete...och DEFINITIVT partaja med kollegor...från kl. 14.00 och framåt....Men snälla.....

STÅ på dig! Och ta hjälp av din familj. De verkar ju ha fått situationen klart för sig redan.

Kram. Hoppas du finner kraft att reda ut det här...utan att det blir på din bekostnad!

[Ebba*]

Va tråkigt att höra att du har de så kämpigt när beben är liten och man helst vill vara glada med varandra åt det lilla underverket.

Jag tycker absolut inte att du skall behöva stå ut med ett sådant beteende!
Det spelar ingen roll att han jobbar mycket, när han är hemma så (tycker jag) får man dela lika på arbetet - du jobbar ju också hela dagarna.. fast med obetalda sysslor.

Sedan tycker jag, personligen, att har man sambo och barn så behöver man faktiskt inte gå ut med kvinnliga kollegor och festa! Om det är nära vänner till honom så hade han väl lika gärna kunnat bjuda hem dom på middag hem till er? Jag tycker absolut att man skall få ta ledigt från familjelivet någon timma ibland om man behöver, en fika med en kompis eller en shoppingrunda. Men inte (!!) på bekostnad på den andra partnern. Och jag tycker det låter som han tar lite ledigt varje kväll? :/

Fundera ut exakt vilka villkor som är viktiga för att du skall känna dig respekterad och älskad i er relation, och sedan står du på dig att få de så!

Hoppas allting löser sig för dig!
Kramar Ebba*

[Em87]

tusen tack för era svar. han kommer väl hem inatt så får prata med honom imorgon.

[grynet_å_jag]

Av det du skriver så tycker jag att det verkar som att han behöver få upp ögonen för hur mycket du fixar och tar ansvar för där hemma. Har du försökt prata med honom om uppdelning av hushållsarbetet? Även om han jobbar heltid så gör ju du det också - med att ta hand om ert barn. Det heter ju föräldraledighet inte "städatvättadiska"ledighet. Och det jobb du gör skulle man kunna hävda tar slut när han kommer hem från sitt jobb, tiden då ni båda är hemma tycker jag är självklart att man delar på föräldraansvaret. Dvs. nattar varannan kväll etc. Sen är det ju lätt att hamna i en vana där mamman gör mer och därför blir det svårare för pappan att ta över vissa rutiner.
Men men strunt samma, man kan diskutera sånt med en tjurig sambo i evigheter. Jag förstår precis hur du känner det och helt ärligt tycker jag inte han verkar vara nån stjärna direkt. Kanske dags för dig att gå vidare i livet? KRAM

[Kalinka]

Hur har det gått för dig?

Sitter chockad över det du beskrev men insåg också att inlägget är rätt så gammalt, så kanske har det löst sig eller vad hände?

Kram!