NICE

hannispannis · av **hannispannis** 26 nov 2011, 01:54

Graviditeten verkade vara felfri till en början, knappt något illamående eller annat jobbigt utom mina gråtattacker förstås.. Men i vecka 32 började det, ansiktet svullnade upp och visst hade mina fötter varit väldigt svullna även tidigare, men det var väl så det skulle vara när man hade en jättemage eller !? Och på mvc kontrollen i vecka 32 så hade jag 2+ med äggvita i urinen och blodtrycket låg på 92 i undertryck, det var första gången vi fick åka in till förlossningen för att sedan bli hemskickade med ordern att ta det lugnt.. På nästa kontroll veckan efter har jag för mig att det var så va blodtrycket bra igen och jag hade 1+ med äggvita i urinen men dom ville att jag skulle komma tillbaka en gång till samma veckada och då fick vi åka in till förlossningen igen pga högt blodtryck och 2+med äggvita i urinen och det konstaterades att jag hade " lätt havandeskapsförgiftning " Och så fortsatte det och jag tror att vi totalt blev inskickade till förlossningen 5 gånger och vi blev hemskickade varje gång eftersom mitt blodtryck blev stabilt när jag hade legat stilla i 30-45 minuter.. Men den sista och femte gången som var två dagar innan beräknad förlossning så fick vi tid för igångsättning på bf samt en hinnsvepning gjord. Vid 06.05 morgonen efter startade förlossningen spontant med vattenavgång och värkarna började vid 06.30, 13:00 vart vi inskrivna på förlossningen och 05.07 morgonen efter började krystvärkarna och 06,07 föddes min lilla son. Jag vet att jag kände mig yr och jaa " full " efteråt och duschen efteråt var hemsk! Det droppade blod överallt och jag kände mig inte som mig själv, och så var man ju tvungen att böja sig ner och torka upp blodet trots att svanskotan värkte som bara den, nej fy.. Efter duschen kom jag tillbaka till min sambo och vår son och brickan med smörgåsar och trockadero!? Stod där, men inte kunde man njuta av den inte jag kände mig ju "full" och ville bara smälla mig själv på käften för att få komma tillbaka och vakna till, och på det så hade jag så ont i svanken att jag inte kunde sitta ! Men iallafall efter vi käkat smörgåsarna så bar jag min lilla son vingligt dock men jag höll honom så hårt som jag kunde men självklart inte så att jag skadade honom för tappa honom ville jag absolut inte göra, väl på bb så skulle jag vila när jag plötsligt känner att jag håller på att försvinna så jag säger till min sambo att kalla på personalen jag ser att han säger något men det ända jag hör är brus och tjut i mina öron.. Personal kommer in och känner på min mage, ger mig dropp och ett fuktigt papper i pannan, sedan kommer en av personalen in igen och känner på min mage och utbrister "det här skulle jag ha kännt tidigare!" sedan tröck hon till och det kändes som att föda ut moderkakan igen, men jag fick senare höra att det var koagulerade blodklumpar och blod.. Det blev traumatiskt och det var barnmorskor och läkare överallt som stack mig överallt och sedan fördes jag till operation där dom tömde livmodern på blodklumpar och fick den att dra ihop sig, under den här tiden hade jag förlorat 2,5-3liter blod. På kvällen så fick jag komma ner till bb igen och vara med min lilla familj, underbart! Den här blödningen berodde på att min livmoder hade "slappnat av"efter förlossningen vilket barnmorskorna ska förhindra/ upptäcka tidigare genom att så som min läkare förklarade ska känna att livmodern dragit ihop sig en gång efter wförlossningen och en gång två timmar efter förlossningen och en gång två timmar efter att man fått flytta över till bb.
Men morgonen efter vände turen igen och min "lätta havandeskapsförgiftning" steg och blev i värsta grad!! ( och jag lovar, jag svullnade upp som en ballong!) så då fick jag åka upp till intensiven och ligga med magnesiumdropp i tre dygn har jag förmig att det var, och det var inte roligt kan jag lova för magnesiumdroppet får en verkligen att känna sig sjuk eftersom det är muskelavslappande... Så nee det var inget roligt, men det hände mig.... Och till er förstföderskor vill jag bara säga att om ni undrar över något som exempelvis om man ska bli andfådd och vara helt slut för att man endast gått från bussen och över vägen, så fråga er barnmorska om det ska vara så! Och gör inte som jag som tänkte att äsch det är säkert såhär det ska vara att man inte orkar göra annat än att ligga i soffan utan att bli helt slut och andfådd! för så ska det inte vara!! Och en annan jätteviktig sak: se till att barnmorskorna känner på era magar efter förlossningen!
Sen vill jag tacka alla er som är blodgivare, utan er hade jag nog inte funnits här på jorden och ens fått en chans att lära känna min underbara son!

vambi · av **vambi** 26 nov 2011, 03:10

nemen oj vilken historia brr, men tur att det gick såpass bra, för det gjorde det väl? förlåt, men jag är lite trött lessen och förvirrad just nu så jag tolkar fel det mesta jag läser, sorry=(

Nelia · av **Nelia** 26 nov 2011, 08:28

Usch vilken dramatisk avslutning på din förlossning! Jag tycker det var väldigt slarvigt av bm att inte känna ordentligt på din mage för att se att allt var som det skulle. Jag slutade inte heller blöda så fort som de ville efter förlossningen så bm var och tryckte och masserade min mage flera gånger för att vara helt säker på att jag inte blödde mer sen. Även på BB hade de extra koll. Tur att det inte gick värre. Man undrar lite över din havandeskapsförgiftning efteråt, om du hade sluppit den om du inte hade tappat så mycket blod?

Skoogstrollet · av **Skoogstrollet** 26 nov 2011, 16:54

hannispannis: Jösses, vilken mardrömshistoria. Det är tur att både du och sonen överlevde i alla fall. Jag hoppas du har hunnit återhämta dig sedan dess. Jag förstår om upplevelsen kräver en hel del bearbetning.

När vi var färdiga på förlossningen fick jag åka rullstol med dottern i famnen upp till bb, tillsammans med en ur personalen och min sambo såklart som bar grejerna. Jag vet att de klämde på magen åtminstone en gång i alla fall, men jag var rätt borta efter lustgasen så minnena från den dagen är inte så klara.

hannispannis · av **hannispannis** 28 nov 2011, 21:05

Vambi : nejdå du misstolkar inte, det gick bra men ibland så funderar jag på om vad som skulle ha hänt om jag hade somnat och inte skulle ha vaknat och sagt åt min sambo att kalla på barnmorskorna...
Varför är du ledsen? Om man får fråga det :-(

Nelia: ja det var verkligen slarvigt av dom ! Och ibland blir jag så arg på dom för om de hade kännt även två timmar efter som läkaren sa att dom ska göra så kanske jag bara hade fått ett dropp som gör att livmodern drar ihop sig och sen hade det varit bra, utan att det hade behövt bli så traumatiskt och akut, ja vi har också funderat på om jag skulle ha sluppit att havandeskapsförgiftningen steg om blödningen aldrig gått så långt, men läkaren kunde tyvärr inte svara på det

Skoogstrollet: ja fysiskt så har man återhämtat sig, det är värre med det psykiska och som du säger så krävs det mycketbearbetning men ibland vet man inte riktigt hur man ska gå tillväga, jag har nämligen en tendens att klandra mig själv för varför sa jag inte att jag blödde så mycket, men samtidigt, hur skulle jag kunna veta !? Jag hade ju bara hört att man minnsann får tillbaka för månaderna utan mens, så jag trodde att det var normalt att blöda igenom de där stora "blöjorna"..
Varför fick du åka rullstol upp ?

vambi · av **vambi** 29 nov 2011, 02:44

jo hannispannis, dels har jag fått missfall, en kompis försökte ta livet av sej och jag känner att ingen liksom förstår hu jag känner det, med barnlängtan och allt,jag har alltid känt mej som en dr phil då jag alltid vill alla väl, men känner att ingen hjälper mej.....

hannispannis · av **hannispannis** 30 nov 2011, 06:59

Fy vad jobbigt vambi! :-(

känner igen mig lite med att man vill alla väl, men det är bra att få prata av sig ibland om hur man mår och känner trots att det kanske är jobbigt att prata om det och man helst vill slippa, har du inte någon som du kan prata med som lyssnar på dig och åtminstone kan försöka förstå?
Och ge inte upp!
Massor av styrkekramar till dig!

vambi · av **vambi** 01 dec 2011, 01:18

jo jag har ju mamma, men hon tycker det är pinsamt att jag berättat för alla att jag var gravid, men jag var ju så glad, och det e klart hon förstår, men hon vet väl ej vad hon ska säga,

hannispannis · av **hannispannis** 05 dec 2011, 12:24

Vaddå pinsamt!? Det är väl bara bra att du berättat att du var gravid för då får ju alla runtomkring mer förståelse om att du har det tufft just nu och så hoppas jag att du också har vänner som kan stötta dig igenom det som hänt! Kram

Skoogstrollet · av **Skoogstrollet** 05 dec 2011, 16:14

hannispannis: Jag förstår ATT du klandrar dig själv, men det medicinska ansvaret ligger ju ändå på personalen runt omkring. Sedan är det ju som du säger, hur sjuttan ska man veta vad som är normalt? Kvinnor blöder ju olika mycket vid mens också och när man duschar så rann det ju om en, vilket ingen egentligen sagt hur man skulle fixa för att hålla kläderna blodfria efteråt.

Ja du, jag tog nog bara för givet att det var så man gjorde. Från förlossningen till bb var det några korridorer plus några våningar med hiss. Samtidigt så insåg de nog att jag var rätt slut efter en så intensiv förlossning. Vi var ju bara inne 3 timmar då värkarna fullständigt avlöste varandra, så jag hade nästan en ur personalen inne hela tiden. Det är väl heller kanske inte så vanligt. Jag var ju nästan helt borta under förlossningen och hann bara stöna öh-öh för att hinna få i mig vätska mellan värkarna. De förlossningsprogram man sett på tv verkar ju ha lugna gatan ... Jag tror att någon fick åka sängen upp till bb med, men minnet är som sagt ganska vagt.