Kvällspromenad...

E Maria · av **E Maria** 05 nov 2010, 11:49

Krikidolen: Jag förstår att det varit jättejobbigt för er. Kan inte sätta mig in i en sådan situation, men fårstår er längtan att få barn och er besvikelse över att det inte tar sig. Jag hoppas det går vägen för er sanrt!

Igår hade jag sån där ÄL-flytning. Jag undrar om det är så att jag har ägglossning nu. Kommer den strax före äl eller under äl?
Känns egentligen osannolikt att det är äl med tanke på att jag fortfarande visar positivt på gravtest.
Jag ska till MVC igen snart och lämna urinprov så de ska gravtesta. Han sa att det ör man tidigast 3 veckor efter missfall. Så det känns ju som att då borde de flesta testa negativt.
Det är ju jobbigt om jag har äl nu, och inte hinner testa negativt emellan, jag kommer ju inte lita på ett positivt gravtest då. Manvet ju inte om det är gamla eller nya hormoner.

Jag är glad att vi inte hade försökt så länge innan jag blev gravid, det hade känts ännu tyngre tror jag.

Man fungerar ju hyffsat i vardagen igen. Och ibland så brister det bara. Men det känns som att en del tycker att man borde kommit över det, och det hatar jag att känna. Vill inte att folk ska tro att allt är bra, även om jag skrattar ibland igen. Men det är mest när jag är själv som jag kan få vara ledsen. Och det känns ju verkligen som man förlorat sitt barn, även om det inte hann bli nåt. Jag hade också hela våren planerad och visste precis hur stor jag skulle vara vid vissa tillfällen. Man blir så lurad.

Folk kommer med så dumma kommentarer. Försök inte trösta, bara lyssna. Det hjälper inte ett dugg att få höra att "men tänk ändå att du kommer vara ännu gladare nästa gång, för det barnet är ju verkligen efterlängtat"... Dumt..

förstagångare · av **förstagångare** 06 nov 2010, 15:29

E Maria Det känns superjobbigt när folk tycker att man borde ha kommit över det redan. Det ska dom inte bestämma, hur lång tid det tar att komma över. Vet precis hur det känns, hade MA i maj.
Precis som du skriver så fungerade vardagen hyffsat för mig också, men så plötsligt så väller allt över en igen. Nu, när jag är gravid igen så har jag fått lite distans till MA:n, men så råkade jag hitta VUL-bilderna från i maj, och det högg genast till i hjärtat.

E Maria · av **E Maria** 06 nov 2010, 16:30

Förstagångare, jag hoppas verkligen att det går vägen för er denna gång.
Jag vet att jag kommer vara jätteorolig när det tar sig för oss igen men det hindrar mig inte från att vilja bli gravid helöst redan igår. Men bebisverkstan är igång igen och det känns bra. Sen vet man ju aldrig när det det tar sig. Men det gick ju så snabbt förra gången så jag kan inte låta bli att tänka att "varför skulle det dröja den här gången". Men det är kanske helt fel att tänka så. Kanske bara leder till besvikelse.

Har en nära vän som precis börjat försöka. Hade vart så roligt om det blev ungefär samtidigt. Men usch vad det skulle vara jobbigt om hon blir gravid och min mens kommer månad efter månad... Man vill ju verkligen inte vara missunsam, och vill inte att hon ska ta det så. Men klart det är jobbigt när man själv längtar...

vambi · av **vambi** 17 nov 2011, 03:07

"today i had cry me a river" a river of love" hej, ni kanske minns att jag skrivit här och trott jag varit gravid trots två svaga test, och idag efter jag varit på KK den 15, hade jag lite olklara frågor så jag mailade. hon på KK ringde och svarade på mina frågor, hon kunde ej svara på varför jag producerade HCG då hennes test visade negativt. men så sa hon, jag tror att du fått en spontan abort=(. jag tackade och tänkte väl ej på det mera, förrens jag fick tänka lite mer och kom då på den bubbelgumsliknande klumpen jag fick ut för ett tag sedan=( så jag har inte varit knäpp, jag var med bebis=( fan nu tjuter jag igen, då har jag ej känt mej konstig i onödan, jag var gravid,fy fan vad jag känner mej ynklig just nu, hur länge kommer jag känna mej gravid nu då? jag orkar knappt inte, folk kommer ju undra då jag ej kunde hålla tyst för jag blev så glad......