Kvällspromenad...

E Maria · av **E Maria** 22 okt 2010, 15:20

För två dagar sedan, I onsdags, fick jag tabletter som skulle föras upp där nere för att sätta igång mitt missfall eftersom det inte ville komma igång av sig självt.
2 timmar efter att jag petat in tabletterna började jag få ont. Först som mensvärk, sen krafigare och kraftigare. Efter ytterligare 2 timmar låg jag och skrek på soffan i smärtor. Sambon kunde inte göra annat än att sitta bredvid och klappa mig på benen. Helt hjälplös stackarn.
Smärtorna kom i intervaller, jag kände sammandragningarna i livmodern.

Efter en stund började det forsa blod ur mig. Jag bodde på toa resten av kvällen typ. En binda blödde jag igenom på 20 minuter. Den värsta smärtan la sig, men det gjorde fortfarande ont. Den smärtlindring jag fått hjälpte inte alls. Eller så gjorde den det, men utan den skulle jag väl ha svimmat.

Igår hade jag lite ont, blödde som kraftig mens. Hade svårt att sitta för jag var öm. Men jag tog mig igenom dagen. Bytte binda varje timma. Mot kvällen började blödningen att minska. Skönt tänkte jag.

Imorse hade jag väldigt ont igen. När jag skulle sätta mig ner var det med försiktighet. Sen kände jag mig som, ursäkta min oblyghet, men jag kände mig lite förstoppad. Gick på toa och tryckte på ordentligt, och då föll det ur en stor klump ur mig. Den var nästan som en liten citron.
Jag skulle gått in i v 13 idag, men fostret dog i v6 trodde läkaren.
Jag antar att det var hinnsäcken som kom ut? Den var geléaktig och lite avlång. I ena änden var det som en liten stump. Inte så olik en ballong som man bara fyllt lite lite med luft. Den var mörkröd.
Efter att den kom ut så försvann all smärta. Jag kan sitta, och det har nästan slutat blöda.

Nästa vecka ska jag på kontroll igen hos läkaren. Han ska se om jag behöver skrapas, om allt har kommit ut.

Det jag undrar nu är om det finns andra här som också fått ut så stora klumpar och ändå behövt skrapas?
Hur går skrapningen till? Narkos? Bedövning? Hur ser tiden efter en skrapning ut? Gör det ont? Blöder man?
Hur länge har ni fortsatt blöda efter att storklumpen är ute?
Hur lång tid tog det innan ni testade negativt på gravtest?
När kom er ägglossning igång igen?

Kram

soophie · av **soophie** 22 okt 2010, 15:25

Har tyvärr inte svar på dina frågor, men ville bara säga att jag är ledsen att du fick gå igenom ngt sådant

det är inte lätt, men hoppas du mår bättre snart! kram

ciccil · av **ciccil** 22 okt 2010, 16:40

Hej E Maria!

Tråkigt att du ska behöva gå igenom det här. Det är ingen tröst men du är inte ensam om detta...

Jag blev skrapad efter ett MA. Det görs i full narkos. Jag kom till sjukhuset på morgonen och man skrevs in, bytte om och "åkte" till operation. På operation fick man en nål och lite lugnande/bedövning och sen medlet för att man skulle sova. När allt var färdigt och man har vaknat igen får man komma tillbaka till avdelningen, där var jag bara ett kort tag så att de skulle se att jag kunde kissa efter narkosen. Min skrapning var absolut inte fysiskt jobbig. Efteråt hade jag aldrig ont och blödde lite i några dagar. Jag tror jag fick mens efter en dryg månad igen, men det kan säkert vara lite olika.

Nu tycker jag dock inte att du ska tänka på skrapning, du får säkert ut allt ändå så att du kan gå vidare när du varit hos läkaren nästa vecka.

08nin · av **08nin** 25 okt 2010, 21:47

Beklagar ditt missfall. En fruktansvärd berättelse som påminner en hel del om när jag fick mitt första mf. Fick också tabletter som skulle sätta igång allt, plus värktabletter som jag upplevde inte hjälpte alls.

Det enda jag kunde göra under några timmar var att andas djupt för att kunna slappna av. När sen allt forsade ut så mådde jag mycket bättre. Ca en 12 timmar efteråt så kom en liten klump ut. Den påminde mer om en liten påse. Mitt foster hade också dött nån gång i v 6 medans jag trodde jag var i v 12. Efter detta så blödde jag inte så jättekraftigt alls. Hade mer som en lugn mensblödning i en vecka ungefär.

Jag hade lite rester kvar, men det var marginellt så jag slapp att skrapas också. De rester som var kvar skulle sköljas ut med nästa mens vilket de också gjorde. Hade inga större smärtor heller efteråt.

Jag tror inte du ska behöva vara orolig för en skrapning om du ändå fått ut så pass mycket. Håller tummarna för att du slipper.

Lycka till!

Krikidolen · av **Krikidolen** 01 nov 2010, 12:22

Hej,

så oerhört tråkigt för dig och din sambo. Jag beklagar verkligen.

Det du beskriver är mycket likt det jag gick igenom i våras. Känslan när min "klump" kom ut var fruktansvärd men sedan var det över. Jag behövde inte skrapas. Blödde bara i någon dag efter det. Fick mens igen efter 6,5 veckor. Jag håller tummarna för att det går bra för dig på ditt nästa läkarbesök.

E Maria · av **E Maria** 03 nov 2010, 19:10

Nu är det en vecka sedan jag var på kontroll hos läkaren. Han sa att allt såg bra ut. Allt var ute och livmodern hade drait ihop sig.

Jag testade med ett gravtest tidigare idag. Det visar fortfarande positivt. Påverkar det ny ägglossning? Om inte så är det kanske troligt att jag har ägglossning i slutet av veckan. Då har det gått 2 veckor sedan missfallet. Fast jag vet inte, känns inte troligt att man har ägglossning när man fortfarande får positivt på gravtest. Eller?

Krikidolen har du blivit gravid igen? Är så nervös för att inte bli gravid igen. Har vänner som börjat försöka nu och det skulle vara så jobbigt om dom blev gravida och inte jag. Självklart unnar jag dem det, men det hade varit lite jobbigt att se deras magar växa.

När kommer man över det här? Kan jag ens bli gravid om jag fortfarande är så fokuserad på missfallet. Sambon tycks ha lämnat det bakom sig nu. Verkar inte alls ledsen.. Det känns också jobbig... =(

Kiissemiss93 · av **Kiissemiss93** 03 nov 2010, 19:31

jag hade missfall i januari, fick ligga på sjukhuset i tre dagar, men när jag var på väg in så blödde jag som en idiot och när jag klev av bussen och skulle gå till sjukhuset med mamma kände jag något stort som "rann" ut ur mig, så när jag väl kom in på toa med genomblöta byxor (av blod) så låg det en stor mörkröd klump, jag hade missfall i vecka 10 ungefär.. dom undersäkte mig och jag hade fortfarande små rester utav moderkakan och inget foster syntes till, så antar det var "klumpen".. fick tabletter jag skulle ha under tungan först och sedan svälja, men dem hjälpte inte, kände inga sammandragningar, så jag fick skrapas dagen efter, slemhinnan i livmodern var fortfarande alldeles för tjock..

08nin · av **08nin** 03 nov 2010, 20:11

Det kan ta lång tid för dig att testa negativt på gravtester. För en del försvinner det på en vecka, för andra kan det ta upp till 4 veckor. Efter båda mina missfall har jag fått tillbaka min mens efter ca en månads tid eftersom jag har haft tidiga mf. Men det är så olika.

Man kommer över det, men för mig tog det lång tid. Tycker fortfarande att mitt första missfall var värst. Precis som din sambo så verkade min ta sig igenom det snabbt. Men han hade bara ett annat sätt att hantera det. Jag var nog inte någorlunda normal förrän efter 2-3 månader. Men vi hade kämpat länge och har fått kämpa efteråt också. Jag känner mig fortfarande inte hel. Och denna graviditet tog lång tid innan jag kunde glädjas och hoppas.

Det min ivf-läkare sa till mig var att det är positivt att kunna bli gravid alls, trots mf. Då är chansen stor att man kan bli det igen. Men det är ingen tröst för en som precis fått mf. Men hon menade på att oddsen är större att nästa gång kommer att lyckas. Jag önskar dig all lycka till.

Krikidolen · av **Krikidolen** 04 nov 2010, 11:20

Hej igen,

jag har inte lyckats igen tyvärr men vi kämpar på. Det var min första IVF och vi plussade men fick missfall som sagt tyvärr. Vi hade 3 stycken befruktade ägg i frysen men läkarna ville att det skulle gå minst en normal cykel innan vi fick prova med FET. Eftersom jag fick missfall i maj hann kliniken stänga för sommaren så första FET gjordes först i mitten av september. Det var på ett sätt skönt att ta ett uppehåll, både för kropp och själ. Jag hann med tre mens och hann bearbeta sorgen och ta igen mig. Läkarna var positiva eftersom jag ändå hade lyckats bli gravid men tyvärr testade vi negativt på FET nr 1. Embryo nr 2 klarade inte upptiningen och embryo nummer 3 hade jag testdag för i söndags och tyvärr var det också negativt. Vi är väldigt besvikna att inga frysta har tagit eftersom vi ändå lyckades första gången. Chansen med färskt är ju dock högre än med fryst men jag var inte alls beredd på att vi skulle stå här utan graviditet efter att alla frysta embryon använts.

Så nu har jag börjat med sprutor igen för att köra IVF nr 2. Bara att hoppas att det funkar. Jag blev tyvärr väldigt överstimulerad i första vändan. Fick ligga på sjukhus en vecka och genomgå allehanda behandlingar och medicineringar (min egen lilla teori är att detta bidrog till missfallet eftersom jag mådde så dåligt, de fick bland annat sätta en slang och tömma min buk på vätska, 2,5 l). Därför har hormondosen för ägglossningsstimulering sänkts något så nu oroar jag mig att det inte ska bli något i stället eller att de sänkt för lite så att jag blir lika sjuk igen. Det är ju så svårt med dessa hormoner eftersom alla reagerar så individuellt på doserna.

Jag tror att man aldrig riktigt kommer över det men det känns bättre med tiden. Självklart skulle det bsäta för mitt psyke vara om jag blev gravid igen. I slutet av sommaren när några månader hade gått och vi stod inför FET-behandlingar var jag ändå hyfsat glad, då hade missfallet börjat lägga sig. Nu känns allt givetvis ganska tungt eftersom vi är tillbaka på ruta 1 och pysslar med sprutor igen. Detta i kombination med tanken att hade den lille bara stannat där inne så hade jag varit mamma om bara några få veckor.... man hann ju få veta vilken dag som förlossning förväntades så det är svårt att inte tänka på tycker jag. En lång tid efter missfallet tyckte jag också att det var svårt att omvärdera allt, svårt att förklara vad jag menar men jag hade skenat iväg så i min fantasi och applicerat min graviditet på allt. Exempel; jag var toastmaster på ett bröllop i slutet av augusti, jag hade i maj hunnit tänka på att åh då måste jag hitta en vacker klänning för gravidmage! Ja hela sommaren och hösten var utstakad med graviditetn i centrum. Och sen var det helt plötsligt inte så! Jag skulle inte få glädjas åt min växande mage och tanken på att vi efter 3 års längtan skulle få bli en familj.

Ja det är tungt, supertungt men jag lovar att det kommer att kännas bättre med tiden. Skönt att det såg bra ut och att du slipper skrapas.

Många styrkekramar till dig!

Krikidolen · av **Krikidolen** 04 nov 2010, 11:30

Hej igen igen E Maria!

Jag insåg att jag helt förirrade mig i min egen berättelse! Förlåt, så typiskt! Jag är inte i balans just nu...

Du får skumma igenom min långa hopplösa text och ta till dig det som är viktigt för dig, dvs att det kommer ABSOLUT att kännas bättre med tiden! Men givetvis känns det superjobbigt just nu. Låt det kännas så, var ledsen. Stäng inte in känslorna. Och ignorera folk som inte förstår att för dig känns det som att du mist ditt barn, en individ, även om man inte träffat honom/henne ännu.

Jag har inga svar på dina specifika frågor. Jag testade ej efteråt så vet ej hur länge det var positivt. Jag kollade ej heller ägglossning eftersom vi bara väntade på att det skulle gå minst en cykel innan nya försök. Men det tog som sagt 6,5 veckor innan min första mens kom.

Kram igen