I Rönnäs

[Nora72]

Alla ni som tror jag menar ORO för saker som t.ex förlossningen, att allt ska vara bra med barnet osv....kan glömma det och i stället bara läsa vidare.

Är 36 år och ska ha mitt 4:de barn i mitten av februari. Drabbades helt plötsligt i slutet av november av en "oro" och raslöshet som jag inte kunde förklara. Det kom på natten. Detta har kommit och gått....mer och mer försvunnit, men däremot har jag i stället fått mer problem att sova.....även om jag är trött så somnar jag inte. Eller så sover jag tio minuter här och fem minuter där.....och så håller det på så.
Har som tur var inte varit trött på dagarna så jag har nog fått tillräckligt med sömn ändå...och är sjukskriven så jag kan ju ta det i min egen takt.

En sjuksköterska på psyk som jag fick prata med trodde detta berodde på graviditeten (hormonerna) och att det inte är ovanligt att man kan få sådant under grav. Detta har även barnmorskan och doktorn som sjukskrivit mig sagt att det inte är ovanligt.

Nu undrar jag om det finns andra här som upplevt det samma. Och då som sagt inte en konkret oro för någon sak utan en sådan diffus känsla i kroppen som jag har.

Har du/ni sömnproblem pga detta så skriv gärna om det med.

Har någon tips och råd och knep så dele gärna med er av det.

Tack mvh en gravid blivande 4:barns mamma.

[gwen]

Förstår faktiskt precis vad du menar. Jag tror du ska tänka på det mer som stresssymptom, och skulle kunna röra vad som helst och inte bara ditt barn och graviditeten. Jag har själv haft stressproblem, relaterade till mitt jobb tidigare och kände därför igen symptomen när jag fick dem under min graviditet (runt v20 kanske). Det började med att jag vaknade på natten, typ vid första pinkpausen runt 02-tiden. Sen KUNDE jag helt enkelt inte somna om hur mycket jag än försökte, hur trött jag än var och hur mycket jag försökte. Så i över en månad låg jag vaken åtminstone 3-4 nätter per vecka från 02 på natten, dvs jag sov max 4 timmar per natt dessa nätter.

Vart som ett ufo och vart helt hjärntvättad, kunde knappt jobba och blev bara ännu mer stressad och nästan galen av att inte få sova något. Man blir ju lixom helt fixerad i att få sova. Men som sagt, oavsett hur trött jag var så gick det inte.

Så tillbaka till stressen som jag insåg var det som genererade sömnproblemet. När jag väl vaknat började hjärnan jobba. Oavsett om jag inte ville så börjar den jobba. Tänka på jobbet, på småproblem i vardagen, på saker som ska köpas, på saker som ska göras, på bäbisen, på allt det nya en bäbis innebär osv osv. Jag är inte heller rädd inför själva barnskaffandet eller förlossningen utan är mycket trygg och påläst. Men tydligen är mitt kontrollbehov för starkt så att det påverkar mig på natten. Skriver så att säga listor i huvudet på natten om allt som ska göras på dagen, hur problem ska lösas på jobbet osv osv. Och det är omöjligt att stoppa tankarna när de väl börjat. Somna om GÅR INTE!

Så jag blev sjukskriven av läkaren för detta OCH för svåra foglossningssmärtor och lite andra otrevligheter jag råkat på som gravid, men det är en annan historia. Efter att ha legat sömnlös i över en månad ojade jag mig för läkaren igen och då berättade han att det finns en medicin jag kan ta, som är extremt mild och som inte påverkar barnet. Den heter Lergigan 25mg och är intressant nog nån sorts allergimedicin, som har "biverkningen" att vara orosdämpande och funka som en sömntablett. Så den både gör dig lite sömnig och gör att du blir lite lugnare.

För min del räcker det med att ta en halv sådan tablett på kvällen innan jag somnar, och sedan, mirakulöst nog, så kan jag somna om oavsett hur många pinkpauser jag behöver på natten. Och jag blir inte dåsig av den och har så att säga inga problem att vakna för att tex pinka, så jag skulle helt enkelt säga att den gör mig "normal" som jag var innan jag var gravid. Märker så att säga inte av att jag tagit tabletten, märker bara av när jag glömt tagit lergigan, för då kan jag inte somna om igen på nätterna. Och jag är inte slö dagen efter.

Så, för min del var det ett mirakel när jag fick denna tablett utskriven. Plötsligt minskade även den foglossningsvärk jag haft. Ja, de säger ju att smärtupplevelsen ofta blir värre om man är trött och slutkörd. och det måste jag faktiskt intyga i mitt fall. Att få sova på nätterna gör mig piggare både fysiskt och psykiskt. Så, det blev långt detta, men jag hoppas det kan hjälpa dig. Lägg namnet på minnet:

LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN LERGIGAN

[Nora72]

Tack så mycket!
Ja, jag fick också Lergigan utskrivet av en läkare (men inte av den som sjukskrev mig för hon nämnde inte ens att den fanns.....kunskaperna är nog väldigt olika hos läkarna verkar det som).
Tog den en gång men hjälpte inte alls. Däremot fick jag en biverkning "tror jag" som står på att man kan få (problem att "kasta vatten") men det kan också ha varit att i den perioden så sprang jag "hela tiden" på toa när jag vaknade till men det kom bara droppar eller inget.....så det kanske inte var tabletten i allafall.

Tack för ditt svar i allafall.

[gwen]

Tycker jag ständigt springer på toa och känner mig pinknödig men många ggr är man inte alls pinknödig. Bara den där bäbben som komprimerat ens blåsa så man alltid känenr sig pinknödig. Men visst kan det vara som du skriver att det KAN ha varit en biverkning.

Synd om det inte funkade på dig iaf. Kanske kan du ge det en natts chans till?

[sofiaK]

jag har alltid haft så under alla mina graviditeter.. det enda jag gör är att vara uppe på natten och sysselsätter mej med ngt . kollar film, sitter vid datan eller läser tills jag känner att nu kan jag sova..
som sagt det beror på hormonerna, men skulle su känna eller märka symtom på depression ska du såklart ta kontakt med din BM ev psyk..