18/5-12

Therese1983 · av **Therese1983** 05 apr 2011, 09:45

Libi påminner om min upplevelse, fick ett ma i v 12 i feb 2010, fostret dött sen flera veckor, men jag mådde illa och jävligare än vanligt, så dessa tecken har inte vatt ngn tröst under kommande graviditeter. Blev gravid snabbt igen och ännu ett ma i v 10. Pust. Nu är jag gravid i vecka 17 med en pigg liten krabat, men jag förstår din oro!

Först nu börjar jag glädjas åt min graviditet

Tutan · av **Tutan** 07 apr 2011, 19:50

Jag har dessvärre 20 mil till närmsta privata ultraljud... Vad jag har hört tokvägrar de göra tidigt vul oavsett hur orolig man är här... Men vem vet, det kanske går igenom...

Jag känner mig rädd för att ens försöka igen. Jag tänker på allt som kan hända, under hela graviditeten och efter att barnet är fött. Hur jobbigt det skulle vara om något händer. Men någonstans måste det ändå vara värt det. Jag har en underbar son som är solen i mitt liv, och han är värt allt. Jag oroar mig också för hur jag ska hantera oron, att jag inte ska få stöd av min sambo... Han var så orolig redan när jag plussade sista gången att han inte ville prata om graviditeten, sa att han kommer att glädjas först när han sett bäbisen på ultraljud... jag sa att jag blir ju inte mindre ledsen om det händer något bara för att jag är glad, men nu vet jag inte om jag kommer våga glädjas igen... och min sambo är så kass på att hantera jobbiga känslor, att med honom lär jag inte ens kunna prata om oron...

äsch, jag tänker väl för mycket. men det är skönt att höra från andra hur ni upplevt det!

E Maria · av **E Maria** 07 apr 2011, 20:03

Jag har precis plussat igen. Just nu är jag bara glad, men visst finns det en oro. Jag tänker kräva ultraljud tidigt, för jag hade inte ens ett foster värt namnet när jag hade MA. Och jag vägrar gå så länge och tro att allt är bra och sen få veta att kroppen lurat mig. Men jag tror inte det är några problem att få det där jag bor..

Skillnaden från förra gången är att jag inte gör detta till nåt särskilt. Inga mysiga sätt att berätta för sambon, bara liksom "jag är gravid igen" Inget mer. Sambon är glad, men vågar nog inte hoppas riktigt. Jag tog mitt MA så otroligt hårt.. Han är nog rädd att jag ska gå ner mig så igen om det händer nåt..

Man kan säkert hitta på att man har jätteont så får man VUL. Dom måste ju ta sådant på allvar..

Tatyana · av **Tatyana** 08 apr 2011, 08:36

Jag vet hur ni som är gravida igen känner er. Hade svårt att glädjas under graviditeten, för oron låg och gnagde i bakhuvudet. Även efter ul så fanns oron att det skulle hända något med bebisen i magen. Så tyvärr förstörde oron lite min upplevelse av graviditeten. Nu i efterhand så önskar jag att jag hade försökt njuta mer av att vara gravid, och inte oroa mig så mkt. Men är lätt att vara efterklok. Efter två missfall var det svårt att slappna av.
Så mitt råd är att försöka njuta av graviditeten, och försöka släppa oron.
Man kan inte påverka vad som händer, men man kan påverka hur man mår. Så kommer inte gå bättre eller sämre för att man oroar sig. Så passa på att glädjas av graviditeten