18/5-12

[lillgrynet]

Hej alla!
vill dela min historia för att ge hopp o stöd till andra.

Jag hade tidigare ett förhållande som var nytt då frågan om skaffa barn kom på tal.

Längtan efter barn fanns kroppsligt men också rädslan att bli själv fanns då vi inte stabiliserat oss.

Rädslan att bli själv fanns också pga att jag blev själv m 2 barn i unga år.

Killen närmade sig 40 och ville absolut ha barn direkt.
Han kände det också jobbigt att jag hade barn med annan.

Killen blev mer kontrollerande av mig vilket jag inte insåg förrän senare,manipulerades duktigt o kände skuld o blev ofta ledsen.

Sen kom dagen då grav testet visade positivt.
Det hittades dock inget foster.

Gick på flera undersökningar.
Var känslomässigt påfrestande.Ena dagen kände man sig gravid men nästa inte.

Tog hcg prover för att veta om det rörde sig om utomkvedshavandeskap.

Mina prover talade emot.

Hade olika läkare med olika spekulationer.

Men så tillslut konstaterades ett utomkveds i äggledaren.

Jag behandlades med metroxate(cellgift) för att slippa op bort äggledaren.

En dag då jag klev upp från middagsbordet brast ändå äggledaren.

Värmde värme kudden o försökte profylaxandas.
Men det gick inte..smärtan växte sig enorm.

Jag blödde ut i buken.Ambulans var på väg o jag kände att slutet var nära.

inför op ringde jag min pappa o grät första ggr i vuxen ålder.
Jag sövdes i panik o trodde aldrig jag skulle få se mina barn mer.

Men jag vaknade.

Killen lämnade dock mig efter allt o prat om ivf beh mm.

Jag spenderade tid åt samtalsterapi o följder som panikångest o behov av sömntabl blev också mitt liv ett bra tag efter.

Hade som en stor sorg o olustkänsla i kroppen.

Men en dag med barnen på skidspåret(1ggr jag gått utanför dörren frivilligt på mån) fick min 8 åriga dotter mig att skratta.

Hon säger-mamma det var jätte länge sen jag såg dig skratta!.
jag började gråta av glädje o kände mig så tacksam över det jag har.

Mina älskade barn o mitt liv!

[lillgrynet]

..forts o idag lever jag m en ny kille i min egen ålder.
Blev gravid på första försöket normal väg,så sluta aldrig hoppas.

Hoppas dessa 12 veckor går snabbt så oron släpper o man kan våga säga att man väntar kärlek <3!!!

[JessieH]

Så tråkigt att du skulle behöva gå igenom detta. Grattis till er nya graviditet och kärlek.

Jag får nog den där behandlingen nu. Mitt utomkvedes har avorterat sig själv och nu är mitt hcg nere på 133. Dom håller mig inne för observation eftersom jag fortfarande har småont och dels för observationens skull. Vet dom varför din äggledare sprack? Jag blöder ut i buken men det har jag fått tabletter för så förhoppningsvis hjälper detta.

Igår hade jag 0,5-0,75 liter blod nere vid bäckenet. Tror blödningen stannat av eftersom smärtan lagt sig.

Tack för din historia. Lycka till!

[lillgrynet]

Hej o tack!
Hoppas du mår ok med tanke på omständigheterna.
Ska hålla tummarna att beh fungerar väl för dig,det borde den göra .

Vet inte med säkerhet men tror fostret växte sig för stort helt enkelt.
Mina hcg var höga så talade inte för utomkveds.

Hör gärna av dig igen så jag får höra hur det gick för dig.

Tveka inte att fråga om du undrar över ngt.

Lycka till!

[JessieH]

Hej
Jag är nu hemma efter några dagar på sjukhuset. På lördag tar jag min sista dos av cellgiftet och det känns så jäkla skönt. Längtar redan till den är intagen.

Vilken vecka upptäcktes ditt utomkveds i? Mitt va inte så långt gånget och det tackar jag ju gudarna för. Sen jag började på behandlingen har jag inte haft ont alls utom när tarmarna jobbar men idag har även det blivit bättre. Ikväll kunde jag äta middag utan att känna mig uppblåst.

Blödde du mycket vid behandlingen? På sjukhuset blödde jag knappt ingenting men det kom lite då och då. Här hemma inbillar jag mig att jag blöder mer.

Den där gråtattacken du skrev om i tidigare inlägg den kom över mig igår kväll och tycker den sitter i ikväll oxå. Tror att det är rädslan över vad som väntar här näst och även känslan av okontroll. Jag är en människa som vill ha stenkoll på saker och ting.

Kram

[lillgrynet]

Hej !
Skönt att vara hemma för dig.
Jag blödde inte så mkt till en början men fick en större blödning då jag klev upp ur sängen blödde ut på golvet o blev alldeles snurrig :/.

Att bli känslosam och ledsen är nog inte konstigt el ovanligt med tanke på både hormoner och omställningar i kroppen fram o tillbaka sedan också förstås det man gått igenom o tankar hur det påverkar ens framtid.

Krya på dig nu o försök skämma bort dig själv så du kan tänka på annat skoj istället.

Kram om dig!

[JessieH]

Hej igen

Jag undrar en sak. När kan vi börja ha sex igen? Proverna visar att hcg har sjunkit till 102 så det går på rätt håll. Jag är livrädd för att ha sex och att det ska bli befruktat igen. Kan så lite om sådant här.
Skönt är ju att jag slutat blöda och har inte alls ont. Hoppas att nästa prov är ännu lägre.

[lillgrynet]

Hej!

Att ha sex går nog bra så länge du känner att det inte gör ont.
Att försöka bli gravid efter cellgifts beh. rekommederas dock inte eftersom som jag förstod det kan påverka fostret i form av missbildningar.
Tror det var minst ett halvår man skulle vänta.