Blommig gravid...

andypandy · av **andypandy** 05 maj 2010, 19:42

Hej 35+mammorna!

Det var längesedan jag var in och skrev. Jag har nu en liten dotter på snart 1 år och jag trodde aldrig jag skulle vilja "gå igenom" en graviditet igen, men... nu känner jag så starkt att min kropp är inte färdig med det här. Min kropp vill uppleva det igen. Första graviditeten hade jag så mycket rädslor, nu är det som om jag bara MÅSTE få gå igenom det EN gång till för att verkligen vara närvarande - hinna känna in allting. Njuta av lyckan att ha ett barn i magen - utan rädslor (självklart kommer vissa rädslor ligga kvar, men... på ett annat sätt).

Så i förrgår uttalade jag orden högt för första gången till min sambo - "Jag vill ha ett till barn". Han tog det till sig och skulle fundera på hur han ville. Känns spännande och läskigt och jag blir "rädd" tänk om han inte vill ha något mer barn. Fast det är egentligen helt OK, men min känsla om "en till" är såååååååå stark!

Vi hörs av igen - så får vi se åt vilket håll det lutar...

kram från AndyPandy

helenaeg · av **helenaeg** 05 maj 2010, 19:47

han kommer säkert vilja att er dotter ska få ett syskon.. ni är ju redan igång så det är ju bara att fortsätta

Lycka till

lejonella · av **lejonella** 06 jun 2010, 19:31

Hej!!!

Klart att ni ska ha ett barn till!!!! Vad spännande att vänta på vad din man säger/känner...

andypandy · av **andypandy** 08 nov 2010, 21:49

Hej igen!

Jag har fortfarande inte fått något svar från min sambo... Vi har pratat om det någon gång då och då, men... det är så himla mycket annat hela tiden och lilldottern tar ju en massa tid så man är rätt trött och orkar inte ens diskutera saken. För ca en vecka sedan lämnade jag över ett brev till honom där jag beskrev alla känslor (har alltid varit bättre på att beskriva känslor i skriven form) OCH rädslor, men ... jag har inte ens fått en kommentar på det. Nu låter det som om vi inte PRATAR med varandra - det gör vi men detta ämne är så laddat.

Han har fullt upp hela tiden så jag vet inte ens om han hunnit läsa det och jag orkar inte ta upp det igen... Låter urdeppigt och låter som vi har världens sämsta relation. :roll:

Dottern är såååååå mammig nu att idag funderade jag själv på ifall jag skulle orka med ett till barn... Vill ju ha ett syskon, men vill ju inte att första barnet ska bli lidande för att mamma inte orkar med...

Hur har ni andra 35+mammor tänkt kring syskon, och hur blev det i verkligheten??? Jag har på något sätt förälskat mig i tanken på ett syskon. Är mina takar för "rosaskimrande"?

Hjälp!!! Trött längtande mamma Andypandy

Lotta72 · av **Lotta72** 09 nov 2010, 00:56

Jag har en dotter på 13 månader och är gravid i sjunde veckan med en tvåa. För mig har det varit självklart med fler barn. Har alltid velat ha barn, och sambon och jag har kommit överens om två barn (vilket var tidigt i vårt förhållande när jag var glad att han ville ha barn överhuvudtaget, eftersom vi träffades då jag var 34. Hade den diskussionen varit idag hade jag nog inte gått med på "bara" två barn så lätt).

För oss tog det sin lilla tid att bli gravida med dottern, och med tanke på åldern fanns ingen tid att spilla, så vi började försöka bli gravida redan då dottern var ett halvår. Jag ska villigt erkänna att hade jag varit yngre så hade jag nog väntat lite innan jag började fundera på en tvåa. Just nu är jag inne i en period av total trötthet. Mår i övrigt bra, men har ingen ork över till annat än jobb och familj. Och inte känner jag mig som en vidare bra mamma heller de dagar jag är hemma med A. Men det är bara att bita i hop. För i det stora hela är jag överlycklig att det är ett litet syskon på gång! Visst kommer det att bli tufft under några år när barnen är små, men så fort som det här första året med A har gått, så har barnen snart flyttat hemifrån!

Sen tycker jag att det är synd om det är så att din sambo inte ens har läst brevet du har skrivit. Ok att han har mycket att göra, men det är väl ingen bok som tar flera veckor att läsa? Om du har lagt ner tid och energi på att skriva brevet borde väl det få honom att förstå att det du vill berätta är angeläget för dig. Och då borde det vara angeläget för honom oxå...

Lycka till nu!

andypandy · av **andypandy** 12 nov 2010, 18:11

Hej Lotta!
Tack för svar!!! Känns bra att få lite support från någon. Jag ska ta upp det med honom i helgen. Vi har äntligen en lite lugn helg, så det passar bra nu. Känns bra att höra det du känner - att du är trött och slut MEN ändå ser fram emot syskonet och att du skriver det där om att det även kommer att bli jobbigt, men... det är det du vill. PRECIS så känner jag. Tänker mycket på om jag ska orka, men jag vill ju så gärna.
Kram och tack - jag hör av mig igen och berättar vad vi kommit fram till

Lotta72 · av **Lotta72** 17 nov 2010, 19:40

andypandy:
Om mina erfarenheter kan hjälpa dig är det bara positivt!

Hur har det gått? Fick ni pratat i helgen? *håller tummarna*

andypandy · av **andypandy** 07 dec 2010, 19:05

Heeeeeeeeeeeeej!
Vi har pratat nu och.... vi ska försöka bli gravida igen.... Spännande! Många tankar och känslor just nu.... hör av mig igen!!!
Kram Andypandy

Lotta72 · av **Lotta72** 09 dec 2010, 20:51

Härligt! Grattis!

Håller tummarna för dig/er!

Själv fick jag tyvärr missfall för några veckor sedan (vansinnigt smärtsamt rent själsligt), men hoppas på att snart vara gravid igen. Det har tyvärr inte tagit sig så fort innan, så nu vill vi gärna tro på ett trendbrott...

andypandy · av **andypandy** 13 dec 2010, 21:47

Åh vad tråkigt för er Lotta! Har inte varit med om det och hoppas jag aldrig behöver uppleva det. Jag tror inte man kan sätta sig in i den känslan. Har du fått missfall förut eller var det första gången? Håller tummarna för er att det snart är på gång igen.
/Andypandy