BLOGGPAUS

Chadow · av **Chadow** 14 mar 2010, 23:34

Känner att jag behöver skriva av mig, är sådär lagom besviken just nu.

Är i vecka 37+3, väntar mitt andra barn. Har haft foglossning sedan v. 17 och halkade för ett tag sedan och förstörde något i ljumsken som inte vill läka och som ger mig dagliga plågor. Jag har senaste tiden varit mer eller mindre sängliggande och inte orkat med någonting. Jag hatar mitt liv som det ser ut nu där karln håller på att bli utbränd pga. mig och jag har svårt att hålla mig för tårar när jag inte kan ta hand om vår 2-åriga dotter. Att jag har ont skiter jag i, men när andra blir lidande så står jag inte ut.

Jag har fått en tid den 23 mars för ett eventuellt igångsättande för att ens orka med en förlossning. Kejsarsnitt är för mig otänkbart så länge jag kan och får föda vaginalt. Min bäbis är 12% större än normalkurvan och min mage mäter en bra bit över den övre kurvan hos BM. Nu har jag ganska mycket vatten och inte alls ett enormt barn, men magen gör ont, jag har tappat känseln på stora områden och den kliar så jag håller på att bli vansinnig.

Trots smärtan så var jag idag på väg att hoppa jämfota av glädje då vattnet gick.
Efter en vilostund på soffan masade jag mig upp och gick på toaletten och därifrån tillbaka till vardagsrummet och där brast något och jag läckte en rejäl pöl på golvet. Det luktade fostervatten (som förra gången och som det gör när hundar valpar och katter får ungar, exakt samma doft) och jag hade precis kommit från toan, men det var bara det som kom på golvet, sedan tog det slut.

Min man ringde förlossningen och de ville ha in mig för undersökning. Vi körde de 4 milen och jag lades under observation ett par timmar. Blodtrycket var för högt, men bäbisen mådde bra. En läkare gjorde en gynundersökning och konstaterade att vattnet inte hade gått och så fick vi fara hem.

Jag är inte otacksam och jag förstår mycket väl att det bästa är att bäbis får komma när den kommer och är redo för livet utanför, men jag blev så glad när jag trodde att förlossningen hade satt igång. Äntligen! Men så fel jag hade. Och så besviken jag blev när både barnmorska och läkare "inte trodde på mig" ang. vattenavgången, men samtidigt förklarade att det teoretiskt är möjligt eftersom det är 2 fosterhinnor och det kan gå hål på en, men inte den andra. Jag är väl extra känslig nu, men jag tyckte de talade mot sig själva.

Hur som helst så känns det lite bättre nu när jag skrivit av mig så jag ska försöka hitta en ställning det går att sova i och se om jag kan får någon timmes sömn även i natt.
Jag hoppas jag inte tråkade ut någon för mycket!

brell89 · av **brell89** 14 mar 2010, 23:45

fy va jobbigt, jag lider med dig! så jäkla jobbigt att måsta vända hem igen!
Hoppas det kommer igång för dig, att det var den första hinnan som sprack och att den andra går sönder snart också.
Själv har jag en vecka kvar till bf, och jag är så himla less nu, vill bara att allt ska börja samtidigt som jag är orolig och nervös inför förlossningen...
Och nej, du tråkade inte alls ut

knutsiri1 · av **knutsiri1** 15 mar 2010, 22:55

Förstår din frustration

Hoppas att den andra hinnan snart går sönder med.

Måste säga att denna graviditeten känns mycket drygare än den första, jag har en son som fyller 2 nu i mars och det är ju inte så att han direkt tar nån hänsyn till min stora mage. Han klättrar o klänger, vill helst bli buren, precis som innan. :roll:

benicio · av **benicio** 16 mar 2010, 09:27

ja hoppas att din sista hina spricker snart. Så var de för mig också först gick vattnet när jag låg och vila i sängen sen gick vattnet igen efter 1-2 tim. Så håller tummarna att de är på g

Chadow · av **Chadow** 16 mar 2010, 21:31

Tack för era tröstande ord!

Jag verkar få vänta på min bäbis. Fortfarande ingenting... men jag håller tummarna, både för mig själv och att allt ska gå bra för er när det beger sig!