I Rönnäs

[CeciBon]

Hej,
Jag bor utomlands och upptäckte till min stora fasa att man överhuvudtaget inte använder sig av lustgas som smärtlindingsmetod därför att "Det påverkar barnet" och att "Mamman ska inte missa något för att hon är i narkos" etc.

Jag vill troligtvis inte ta epiduralbedövning, vilket lämnar mig med vedertagna smärttabletter, akupunktur och hokuspokussaker som "rökelse under lilltån" (ej skämt).

Hur ska jag klara detta? Det innebär ju i princip förlossing utan smärtlindring.


I vilka stadier av förlossningen hjälpte lustgas er?

I övrigt är jag intresserad av era erfarenheter och reflexioner?

Jag är mycket tacksam för tips.

PS. Anledningen till att jag är skeptisk mot epiduralbedövning är att jag hört att man blir i flesta fall sängliggande vilket i sin tur verkar hämmande på födelseförloppet, värkarna avtar, större insats av sugklocka/tång, mindre endorfinutsöndring (vilket även påverkar att barnet känner mer smärta) etc etc. Just nu känns det inte som ett alternativ. Dock är jag öppen för information/diskussion. DS.

[Darya]

Jag fick ryggbedövning som inte tog, vilket bara gjorde hela förlossningen sämre för mig eftersom jag var inställd på smärtstillande som aldrig kom, så nästa gång skippar jag det helt. Lustgasen gjorde mig illamående så den använde jag mig inte av förrän precis på slutet då jag inte stod ut längre. Och då hjälpte den verkligen! Visst blir man lite "borta" men det blir man nog ändå pga smärtan.

Så för min del blir det enbart lustgas nästa gång. Dock tror jag att man kan klara sig utan den också, det gjorde jag i 12 timmar.

[Danem]

Jag hade ingen lustgas för jag mådde illa och har läst många som bara mår illa och kräks utav den så jag vågade inte testa.
Däremot tog jag epidural och den funkade för mig, det var såååå skönt att få bli människa igen.
Jag vart sängliggande före jag en fick epiduralen haha, först kunde jag bara stå upp för att klara av värkarna men när BM tvingade ner mig i sängen så stannade jag där med undantag för att gå på toa två-tre gånger.

Jag är väldigt nöjd med min förlossning och var riktigt avslappnad hela tiden så jag sov i ungefär en timma innan krystvärkarna slog till, min förlossning var segstartad och det tog 8 timmar att öppnas från 3 till 5 cm men sen gick det fort och öppnades från 5 till 10 på ca en halvtimme och krystvärkarna kom en timme före min son så jag fick stå emot krystkänslan tills jag var fullt öppen.

Så du klarar dig

Och jag måste bara fråga.. Rökelse under lilltån?
Hur ska det hjälpa och vilket land bort du i?

[<mys-mamma>]

Jag använde lustgasen under öppningsskedet (6-10 cm).
Denna gång tänkte jag försöka skippa all smärtlindring (förutom massage!!)
Lustgasen gjorde mig lite snurrig i huvudet och hjälpte egentligen inte smärtmässigt. Det den gjorde för mig var mer att den hjälpte mig att andas rätt igenom värken, då jag hade något konkret att hålla i och fokusera på. Jag tror att om jag får någonting annat att fokusera på så kan jag kanske klara mig utan lustgasen.
Jag tog ingen annan smärtlindring men jag tycker att det är jättebra att det finns, och skulle jag få en värre förlossning denna gång så är ingenting en omöjlighet, men jag hoppas att min kropp kan klara av det själv, utan medicinsk hjälp.

Annat du kan fundera på är sterila kvaddar, har hört att det funkat för vissa.

[CeciBon]

Hej!
Tack för alla svar.
Jag börjar långsamt vänja mig vid tanken att det är som det är, och jag måste hantera det på nåt sätt.

Jag blir ju inte den första kvinnan i världshistorien direkt som fött barn utan lustgas etc.

@ Danem, det där med rökelsen är taget lite ur sitt sammanhang. Jag bor i Tyskland och de är mkt inne på alternativmedicin här.
Rökelsen under lilltån finns faktiskt men den går ut på att få barnet att vända sig rätt innan förlossningen. Man lägger en akupunkturnål i lilltån och gör sen nåt med en "rökelsecigarr".

Tro't eller ej: så är det här! Trodde tyskar var fyrkantiga men homeopati är etablerat här och betalas tom av motsvarande försäkringskassan.

Så jag har homeopati medel att ta till också.....

[doula-Noomi]

Mitt bästa tips är att föda genom att slappna av helt, sjunka inåt och neråt och andas ljudlöst. Alltså dykmetoden. Du kan beställa en suverän bok som berättar hur av Susanna Heli, "Föda utan rädsla". Jag är doula och doular bland annat i de metoderna och det är helt outstanding.

De kvinnor jag doulat som även använt lustgas upplevde lustgasen som störande eftersom det fick dom att spänna sig eftersom man andas som Darth Vader...

Du kan! Lycka till och kram!

[grodyngel1]

Med första barnet fick jag epidural (provade lustgas och blev illamående), och det funkade alldeles utmärkt!
Och nu, med andra, så fanns det inte någon tid till att sätta bedövning, så då födde jag helt utan smärtlindring..

Bästa tipset jag kan ge är att andas och slappna av så gott det går..

[CeciBon]

Hej alla rara!
Tack för tips och uppmuntrande ord.

Har hört talas om "Dykmetoden"och tycker det låter vettigt.

Har beställt boken samt ett par semlor när mamma kommer på besök.

[stajners]

Jag hade både lustgas och epidural och hade aldrig klarat mej utan ngt av det. Men jag vill påpeka att ALLA förlossningar är ju så olika. Du kanske känner att du inte behöver ngt alls när du väl är där. Då är ju det jättebra!

Jag var inställd mest på att klara mej med lustgas. Tänkte som så att har min mamma fött 3 barn utan ngt så borde jag klara det med. Speciellt om min helstressade kompis klara det utan ngt också
Nu blev det ju inte så för min del direkt. Det berodde på att jag fick tidig vattenavgång utan värkar och efter 2 dagar så skulle jag bli igångsatt. Men när vi väl kom för att bli det så hade jag börjat öppnas, så jag var öppen 3 cm och slapp hela den proceduren. MEN så var värkarna försvaga ändå så jag fick värkstimulerande dropp och det var FRUKTANSVÄRT. Innan dess hade jag tetsat lustgasen lite. Visst mådde jag illa och höll på att spy men det struntade jag i och tillslut slutade jag att må illa och blev ett med lustgasen. Haha!
Efter 5 min med värkdroppet så var jag knappt kontaktbar och fick EDA. Det var min stora räddning! Helt fantastiskt upplevelse kan jag säga. Jag blev kontaktbar och kunde se vilka som var i rummet och jag slet inte längre i allt som satt fast i mej. Istället kunde jag fokusera på varje värk och lyssna på vad jag skulle göra.
Sen hade jag lustgasen mellan varje krystvärk och det var också helt fantastiskt, men man klarar sej utan också så klart.
Jag fick inte resa på mej från kl 15 fram tills jag födde kl 20 pga att de ville ha extra koll på bebisen via skalpelektroden men förlossningen gick fort ändå faktiskt trots att jag låg stilla och hade ryggbedövning. Så EDA behöver inte alls dra ut på det, var det jag ville komma fram till.
Alla förlopp är ju så olika och det är skönt faktiskt att tänka på att det kanske inte blir som man tänkt sej. Det kan ju bli sugklocka även utan EDA...

Men ha den inställningen att du är öppen för förslag, det blir ändå aldrig som man tänkt sej eftersom man aldrig kan föreställa sej hur det faktiskt är att föda barn. Att föda barn är en fantastiskt upplevelse och helt induviduellt.

Gå en kurs annars med andningsteknik, det tror jag hjälper mkt!!

[CeciBon]

Hej,
För tre mådader kom min lilla groda till jorden ( i maj när göken gol).
Var förberedd och taggad till tusen.
Här skulle det dykas och andas ljudlöst.
Bli tung i rumpan och slappna aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaav.
Ljuda med mörk röst om smärtan blev för stark för den ljudlösa andningen.

Tja....vad kan jag säga.... att förbereda sig för mycket har också sina nackdelar.
När jag var öppen 5 cm (efter ca 6 timmar), skrek jag efter epiduralbedövning, eftersom jag läst nånstans att en kvinna upplevt 6-10 cm som de allra allra värsta.

Barnmorskorna hoppade upp i givakt och sa i kör "Ska bli!" istället för att peppa mig att kämpa vidare.
HELA tiden försökte de truga i mig smärtstillande och uppmuntrade mig inte att röra på mig, eller hitta andra smärtlindringsstrategier.

Iallafall, jag fick min epidural (efter TRE försök att sticka - och jag kunde behärksa mig så mycket att jag satt blickstilla trots pågånde värkarbete...), den tog, och värkarna fortsatte.

Där låg jag med tusen slangar, sladdar och F-n och hans moster, och det var det.
Lilla grodan kom inte "ner", så det slutade med snitt 20 timmar efter första värkarna satte in.

Behöver jag säga att jag är oerhört besviken?
SJÄLVKLART är jag glad att min lilla groda kom ut välbehållen, men jag är inte ALLs nöjd med kliniken där jag födde.

Tänker ofta: "Tänk om jag hållit ut lite till", "Tänk om jag rört på mig mer", "Tänk om jag blivit erbjuden andra alternativ av barnmorskan", "Tänk om min man varit mer aktiv" etc etc etc.

Så gick min förlossning utan lustgas, iallafall.