Det lilla som ...

[jenny1982]

Är det någon annan som så smått börjat fundera på förlossningen?

Själv har jag ju aldrig varit med om en förlossning så vi gick på förlossningsförberedelse med andra förstföderskor hos barnmorskan. Jag blev rätt besviken på det eftersom det helt och hållet fokuserade på vad som kan gå snett istället för vad som kan gå bra. Kände instinktivt att det inte är bra för mig att tillåta negativa tankar när det kommer till detta utan att jag istället behöver fokusera på att det går bra för de flesta.

Så nu har jag lånat en bok om självhypnos under förlossningen och hoppas på att detta ska hjälpa mig mer än de mediciner sjukvården tydligen tycker det är nödvändigt att jag ska ta. Inte så att jag tänker stänga dörren för mediciner heller, jag bara vill ge en medicinfri förlossning en ärlig chans.

Är det någon annan som har positiva erfarenheter av den typen av självhjälp?

[minill]

Så tråkigt att förlossningsförberedelsen var dålig! Jag och min man har varit på föräldraförberedande kurs och barnmorskan där var jättebra! Jag har själv tänkt mycket på vad som kan gå fel under förlossningen men BM där har verkligen hjälpt mig att fokusera på att förlossningen ska gå bra. Som hon sa, VÅGA fantisera om den allra bästa förlossningen, sätt delmål från latensfasen fram tills att ni är hemma med bebisen. Sedan har hon gått igenom möjliga komplikationer så att vi ska vara medvetna om att detta kan hända, att vi då ska se det som att vi gör en omväg från vår "perfekta" förlossning och att vi ska fokusera på att komma tillbaka till den vägen vi har tänkt oss från början.

Att våga tänka positivt var verkligen något jag inte gjorde före kursen. Då fokuserade jag bara på allt som kunde gå fel, istället för att tänka på att de flesta förlossningar går bra.

Annars kan jag rekommendera klassikern "Att föda" av Gudrun Abascal, den boken är också bra för att skapa en positiv bild av att föda, samtidigt som man blir informerad om eventuella komplikationer.

Som jag ser det så är information om komplikationer lite som att ta reda på var brandsläckaren är. Man vet var den hänger, men man går inte runt och fantiserar hela dagarna om att det ska börja brinna. För mig är det viktiga att fokusera på en positiv bild av förlossningen.

[mandelkubb]

Jag vill också verkligen rekommendera Gudrun Abascals böcker, både "Att föda" och "Att möta förlossningssmärtan". Böckerna är till viss del överlappande, men jag hade väldigt stor nytta av båda böckerna ändå.

Jag är kontrollfreak och med hjälp av de böckerna så hittade jag en strategi för att släppa en del av kontrollen och lita på barnmorska och undersköterska. Jag blev ok med vilken typ av förlossning som helst, bara utgången var den rätta.

Framförallt så lärde jag mig (det var kanske mest på den förberedande profylaxkursen som jag betalde för iofs.) att ta de olika stegen i förlossningen som de kom. Jag hade fruktansvärt ont och hade väldigt täta värkar när jag kom in till förlossningen, då hade jag jobbat hemma med värkarna i 10 timmar. Ändå var jag bara 2 cm öppen. De närmsta 15 timmarna öppnade jag mig bara 2 cm till. Det skulle kunna vara deprimerande, men jag lyckades ha ro att ta det som det kom. Det var till och med så att när jag efter 36 timmar med täta värkar tyckte det kändes "va, redan!?" när jag fick krystvärkar. Så jag hade en väldigt väldigt bra förlossning, om än ganska utdragen. Jag fick definitivt vara med i varje skede .

Sen i den profylaxkurs som vi gick fick vi det bästa knepet också. Släpp fokus på monitorn för att se när värken kommer. Vila när du inte har värk, ta vara på pausen, helga den! När du känner att värken kommer (utan monitor), så ta 10 andetag i masken om du har lustgas, släpp sen lustgasen. Då får du en skön paus där du är klar i huvudet, hjälp under toppen av värken, och du får något att fokusera på genom att räkna andetag. Jag sov mellan värkarna

Sen att tänka "sit ups" vid krystvärkarna. Inte sticka hakan i bröstet, då får man faktiskt ingen kraft. Men inte vråla rakt ut heller för då går kraften på fel håll. Jag kände inte mina krystvärkar, var så bra smärtlindrad, så sit ups hjälpte.

I mitt förlossningsbrev står det att jag drömmer om att dansa, sjunga och äta smågodis genom hela förlossningen. Så blev det ju inte... men det skrev jag det också, att jag visste att det inte skulle bli så.

Se till att ha ett team av BM+US som du känner dig trygg med, be din sambo byta ut dem annars, lita på din inre känsla och låt teamet ta hand om saker runtikring som du ändå inte kan påverkar.

Har man lite strategier på plats så har man på något sätt garderat sig för hur man ska hantera de olika situationer som kan uppkomma. Då kan man vara väldigt positiv och glad inför förlossningen. Det kommer göra ont, men det är trots det det coolaste av allt!

Tänk på att det är födelsedagskalas!

Stort lycka till till er båda två, det kommer gå kanonbra

[mandelkubb]

Just det... jag ville helst också ha en förlossning utan smärtlindring. Men det gick inte när det gick så långsamt framåt.

Alla sätt som DU känner dig lugn med, tror på, och som hjälper dig att möta smärtan, hantera olika utfall, är jättebra förberedelse! Självhypnos, meditation, mindfulness... finns många sätt.

Nu ska jag sluta kapa er augustitråd... tänkte bara att det kunde vara bra med några ord från en som varit där.

[Mysmonstret]

Jag är inte gravid, men har ett stort intresse för förlossningar (då jag ska utbilda mig till barnmorska). Jag kan verkligen rekommendera filmen som heter "Orgasmic Birth". Den visar en helt annan sida av förlossningen, och ett helt annat fokus än vad den västerländska kulturen har, att en förlossning är en akut situation som kräver sjukhusvård dvs fokus på det negativa. Många andra kulturer har istället fokus på det positiva och det naturliga. Filmen visar mkt av det, den naturliga processen som blir/sker om man lyckas finna det där lugnet i sig själv under födandet. Iaf, verkligen att rekommendera! Dock måste den beställas från USA.

[grynet_å_jag]

Håller med dig om att man ofta fokuserar en massa på allt det som kan gå fel på mödravården. Tråkigt att det ska behöva vara så.
Jag och min man övade en hel del profylax innan båda våra förlossningar. Tycker att det var ett superbra sätt att fokusera och hantera smärtan. Dessutom "lär" man sig att ha en målbild och blicka framåt. Kan verkligen rekommendera Annas profylax. Lycka till!

[mia85]

Jag har börjar fundera lite smått i hur det kan komma att gå denna gången. Mina två förlossningar har varit både olika och lika. Det som jag lärt mig är att ta det som det kommer.
Det är bra att förbereda det man kan påverka, såsom bb-väskan osv.

Om någon vill så kan jag länka in mina förlossningsberättelser från bloggen. Gillar själv att läsa om andras berättelser för att få en mer rättvis bild av hur det kan upplevas osv

Jag känner ingen oro alls egentligen, mest nyfiken

[jenny1982]

Tack för era många svar!

Verkligen skönt att höra omföderskor som är så positiva. Det låter lovande.

Mia, du får jättegärna länka till dina förlossningsberättelser, jag läser dem gärna efter min egen förlossning. För tillfället har jag en stark känsla av overklighet och känner att jag bara tenderar att fokusera fel när jag jag hör detaljer om andras förlossningar, så jag har tänkt spara allt sånt till efter min egen förlossning så att jag har något att relatera till.

Tror att jag ska satsa hårt på den här självhypnosen, men ändå lite realistiskt inse att smärtfritt lär det ju inte vara trots allt.

Önskar bara att jag fick åka till förlossningen på förhand och träffa personalen där, men de har tagit bort den möjligheten i min hemstad. Tydligen är det för dyrt att ha förstföderskor springandes i korridorerna...

[charizmah]

Annas profylax är bra, hjälpte mig mycket att andas.
Tog värkarna när de kom (en värk i taget) och vilade mellan. Maken tog tiden på värkarna som var ca 90 s. Vid 45 s släppte jag lustgasen och andades bara.

Öppnade mig 3 cm/timme så gick ganska snabbt. Hann inte med nån annan smärtlindring än lustgas. Tyckte inte öppningsskedet var så farligt, utdrivningen på 2 timmar var värre. Krystade dock bara i 15 min. Brast inget.

Så avslappning, andning, ha klart mål genom att någon annan håller koll på värkarna. VILA när du kan, glöm inte attt få energigivande dryck/dexrosol etc.

Tips är att titta på "Jordemødrene" på no.nk.
Visar en mer realistik bild än de hysteriska amerikanska där hela släkten är med och alla är så drogade och nån läkare med svetsvisir skriker "push, push, push!" är man inte drogad så går det inte att missa en krystvärk. Kroppen tvingar in dig i en statisk sit-up.

Läääängtar till min förlossning! Det är det häftigaste jag gjort. Hoppas denna blir lika bra.

Lycka till!

[Lina :)]

Jag ser också fram emot förlossningen! Självklart är jag lite nervös och har svårt att acceptera att man inte kommer ha full kontroll, men jag jobbar på det allt vad jag kan. Avslappning och tilliten till att kroppen vet vad den ska göra är det jag tänker satsa på, sen får man ta det som det kommer. Jag kommer inte bestämma mig innan om jag vill ha bedövning och i så fall vilken, är ganska påläst och det tror jag kommer hjälpa mig att slappna av också.