Nu är vi på pl...

[Flisen]

Hormoner till tusen?? Jag vet inte men jag är sååå sugen på att förlova mig med min älskade sambo, visa att det är vi liksom. Hjälp! Börjar jag bli tokig av alla gravidhormoner redan?

Jag och min sambo träffades på nätet för snart exakt ett år sedan, träffades ganska snabbt och flyttade ihop en vecka senare, har levt lyckliga ihop sedan dess och i julas fick vi den största julklappen man kan tänka sig, ett positivt gravtest. Tyvärr var det inte bara lycka i allt i och med att det var oplanerat, inga fasta inkomster och ett förhållande på 9 månader.. I vilket fall som helst så Hade vi diskuterat barn tidigare och när det skulle passa osv, så vi sa att vi kände att allt var så rätt i övrigt att vi valde att behålla och nu är jag några dagar in i v.17
Detta lilla barn är ju som ett tecken på att det är Vi och att vi nu bor i ihop och vill leva resten av våra liv med varandra, vilket vi har sagt till varandra men jag känner att en ring på fingret visar det Lite mer än ett barn. Fråga mig inte varför.
Problemet är bara att han har varit förlovad tidigare, ett halvår sedan gjorde de slut. Så han vill ju inte förhasta sig igen, även att han Har sagt att han vill leva med mig. Jag däremot, som inte har varit det, och Verkligen känner att detta är mannen i mitt liv har frågat lite sådär om inte han vill förlova sig med mig, men nu säger han bara att "barnet ska komma ut och allt ska gå bra så får vi se sen, en sak i taget"
Måste man ta en sak i taget??
Är det fult av mig och köpa ringar och sen fråga? Jag har ju frågat utan ringar och då är det ju ett tveksamt nej jag får...
Är det alla mina hormoner som får mig att vilja förlova mig och tänka på giftemål eller varför kommer alla dessa starka känslor Just Nu??
En tanke har ju varit att det kanske vore bra för barnets skull att vi är lite mer juridiskt bundna till varandra.
Eg hade jag ju velat att han skulle gå ner på knä och fria men jag vet inte om jag har tålamod till det

Hjälp! Nån mer i samma situation eller som har varit?

[178anonym]

Jepp, jag är i liknande situation. Min sambo verkar totalt ointresserad av att förlova sig med mig, men jag vill så gärna ha en ring på fingret! Men jag vågar inte riktigt prata med honom om det för förra gången jag gjorde det för över ett år sedan blev det väldigt pinsamt. Jag trodde att han ville förlova sig men jag hade tydligen misstagit mig. Men han borde veta att jag vill förlova mig. Men han vill inte göra det när folk tjatar på oss om det. Väldigt jobbig situation. Jag har gått och väntat på att han ska ta initiativet till det i över ett år nu men börjar smått vänja mig vid tanken på att det inte blir av. Jag tycker också att det skulle kännas bättre att vara lite mer bundna till varandra då bebisen kommer. Nu är det ju ingen som ser på sambon som vet att han är upptagen t.ex.Det skulle nog kännas bättre med en ring på fingret:) Vet inte om jag är till så mycket hjälp när det gäller din situation. Jag hade aldrig vågat fråga min sambo, men jag är lite feg jag också:p

[178anonym]

Uppdaterar lite:) I helgen så gick sambon ner på knä och frågade om jag vill gifta mig med honom!:) Så nu äntligen är vi förlovade!

[miiaar]

jag är i samma suitvation. Jag och sambon har varit tillsamman sen vi var 16, nu 21. Vi har en son på snart 1 år och försöker med ett syskon till honom.

Jag känner ett starkt drag till att jag vill gifta mig, NU! Jag har tjata på honom ett par gånger (tjata är lite fel ord, snarere tagit upp det).
Han säger att ja, vi får se, eller man vet ju aldrig när det blir o.s.v.
Jag vet inte om jag orkar vänta längre och funderar på att ta saken i egna händer. Är det rätt?
Jag tror att han kommer svara Ja, men är det rätt att jag ska "stressa" på det hela, eller låta han ta sin tid på sig?

Man kanske ska åka in till stan med sonen någon dag och smygköpa 2 ringar endå och ta tag i det? Eller? Jag är så enormt sugen.
Vi är mitt uppe i husletande också så vi har en del på gång

[Bitte]

Haha, jag friade den 29 februari 2008. Vi träffades den 19 januari Det var väl mest på skoj + att männen inte "får" säga nej på skottåret. Men maken ansåg att det var legitimt. Så nu, iofs, 2 år senare är vi gifta!
Så visst kan man fria! Det värsta de kan säga är nej. Men man kan ju göra som oss och förlova sig med tanken på att gifta sig när tiden är rätt. (tiden var rätt i lördags )

Tänk bara på att de kanske vill säga sitt om ringar. Min man hade starka åsikter om hur hans ring skulle se ut. Vilken bredd den hade, hur den matchade min osv. Jag friade som sagt utan ring. Förlovningen skedde i augusti förra året.

Lycka till!

[grynet_å_jag]

Grattis till förlovningen JS_90.

Jag förstår er som längtar efter en ring på fingret. Ett synligt tecken på att man är tingad och hör ihop med någon. En underbar känsla! Jag tycker man ska tänka efter vad en förlovning innebär för en själv. Är nog lite traditionell av mig, för när vi förlovade oss var tanken att vi skulle gifta oss inom ett år. Nu missade vi det med två veckor pga påsken, men ja ja!
När jag blev gravid var det på nåt sätt självklart att vi nån gång skulle gifta oss, vi väntade bara på att det rätta ekonomiska läget skulle komma också.
Sen kan jag också tycka att det är ett större band att ha ett barn tillsammans än att gifta sig - skilja sig kan man ju om det inte funkar (även om jag inte jobbar så...) men ett barn gör att man alltid är bundna till varandra.

Lycka till tjejer och våga fria om ni vill!

[miiaar]

Bitte: Utan ring var nått nytt, man kanske skulle köra på det, och sedan gå oc hvälja ut ringar och köpa tillsammans i efterhand, det var en smart ide måste jag säga. Ska börja planera lite gran, och välja ut rätt tillfälle och rätt platts.

<hur skulle du välja tid och platts för att fråga? I hemmet eller åka i väg någonstanns bara han och jag?

[178anonym]

När min sambo friade så hade han ingen ring. Vi gick och köpte dem på dagen efteråt tillsammans:) Men han hade inte heller planerat att fria den natten det blev:p Blev lite spontant där men i alla fall romantiskt:)

[Bitte]

Jag tyckte det var mysigare att välja ring tillsammans! Maken tittade genast vilken sorts vigselring som skulle passa och så. Har faktiskt ingen vigselring än heller, får ju inte på mig förlovningsringer så det kändes dumt att lägga ca 5000 på en vigselring som får hänga runt halsen. Så kör på att fria utan ring. Tydligen så hade jag smsat den dagen och friat, vilket inte jag minns Men vi var iaf hemma när själva frieriet skedde. Sen när vi bytte ringar kidnappade jag honom och åkte ut till det stället där vi sedan gifte oss. Bodde på hotellet där, bubblade jacuzzi, åt chokladdoppade jordgubbar och drack skumpa! Då blev det mer speciellt

Så svarar han ja på frieriet kan du ju planera in en romantiskt week-end för själva ringbytet! Min sambo uppskattade det otroligt mycket!

[Zindra]

Förr så var det ju det här med att barn inte skulle födas "oäkta" och för det gäller förutom vigsel även om man är förlovade. Men jag tror knappast att det är rädsla för oäkta barn som är nånslags drivkraft idag, utan mera kärleken och känslan att man hör samman som par.

Jag tycker inte man ska överaska med en ring utan då kan man fria med t ex en låtsasring från en billig affär och sen gå och köpa de riktiga ringarna senare. Det där med vad för slags ring man ska ha är ju en hel vetenskap, det finns ju så många varianter och olika material att välja, och den kan ju kosta allt mellan 500 till massa tusen kronor. En gammal tradition förut var att en ring skulle kosta mannen tre månadslöner, men jag tror inte att så många lägger så mycket idag? När jag och min sambo förlovade oss så la vi cirka 27 000 på våra ringar och det började väl med att vi hade just köpt en tv för 10´och då sa jag på skoj att jag inte ville ha en ring på fingret som kostade mindre än vår TV och på den vägen var det, det tog ganska många månader innan vi hittade varsinn ring som vi verkligen gillade.

Båda blev i vitguld, hans lite tjockare och modern medan min är en klassisk alliansring med sju diamanter. Man ska ju ha ringen på fingret varje dag i resten av sitt liv, då är det viktigt tycker jag att det är genomtänkt och en ring man verkligen trivs med både utseendemässigt och att den ska sitta bekvämt på fingret.

Föresten är det ju väldigt bra för alla om man är gifta om man har gemensamma tillgångar t ex hus osv. Om man inte är gifta t ex och den ena partnern dör så blir man delägare av huset tillsammans med sitt barn (eftersom barnet blir ensam arvinge till föräldern) som då får en förmyndare att sköta barnets andel. Och det kanske inte så många tänker på just dessa juridiska bitar...