NICE

[CeciBon]

Hej,
Nu är jag gravid igen. Lilla grodan blir precis 20 müånader.

Jag tog spiralen samtidigt som jag hade ägglossning och blev gravid.
Läkaren sa att det var inte möjligt, men nu är det så.

Jag trodde jag skulle bli jätteglad. Men det är jag inte.
Det känns som en så stor risk!
Är rädd att få ett skadat barn och vad det medför för hela familjen och speciellt för min lilla groda, som jag älskar över allt annat.

Börjar tvivla att jag ens har tillräcklilgt med kärlek för ytterligare ett barn.

Jag vet, det här låter helt kocko, och jag är samtidigt ledsen att jag inte kokar av lycka som jag gjorde sist jag var gravid. Jag vet inte vad det är med mig.
Det var ju ett medvetet beslut att ta ut spiralen!
Kanske gick allt för fort?

Till saken hör också att förra graviditeten var extremt traumatisk, där man trodde att mitt barn var dött, jag fick tid för skrapning och där upptäckte man att barnet fortfarande levde. Efter den schocken, höll min läkare ett vakande öga över mig, vilket tyvärr bara blev en extra stress.

Har någon annan upplevt liknande känslor? Hur gick det, vände det nån gång?

[CeciBon]

Var hos min läkare häromdagen.
Han tog en titt på mina sköldkörtelhormon, och sa att jag eventuellt har en sköldkörtelunderfuntion, och att detta tillsammans med det progesteron jag tar kan oraka nedstämdhet.

Och! Jag såg ett litet hjärta picka! Då skrattade jag, och mindes samtidigt att det var länge sen jag skrattat sist.
Jag börjar långsamt fatta, och känna, att det är ett litet barn där inne.
Känner en liten flamma av lycka.

Nu har jag tid för endokrin-utredning, och ser fram emot vecka 12-13 då jag kan sluta med progesteronet!

[CeciBon]

Hej!
Är nu 12+6 och JÄTTEGLAD för barnet som kommer.
Det tog lite tid bara att vänja sig vid tanken på att få ett barn till.

Jag var på KUB-Nupp undersökning i tisdags och såg det lilla pyret jobba på därinne. Så aktiv och redan så söt!
Jag fick alla provsvar mer eller mindre dirket (privat klinik, kostade ca 2000 kr), och allt såg jättebra ut.

Jag är så glad, och längtar tills det här lilla pyret har växt till sig och kommer till oss. Är inte rädd mer.

[Fanny]

Skönt att höra att du är glad igen och att allt såg bra ut med pyret

[grynet_å_jag]

Grattis till er bebis, skönt att allt såg bra ut och att du nu kan glädjas över det lilla livet!

[Danem]

Synd att jag inte såg den här tråden när du startade den.. Nu känns det bättre men ändå, det måste ha varit jobbigt innan de vände.

När jag blev gravid med andra barnet fick jag sån total ångest för det, det var planerat men fy satan vad dåligt jag mådde. Jag var glad men samtidigt inte.
Livrädd för allt som skulle ske och jag hade dåligt samvete. Jag blev gravid på tjuvstarten och hade verkligen inte trott att det skulle bli så utan ställt in mig på att det skulle ta några månader innan jag blev gravid.

För mig dröjde det till vecka 20 ungefär innan jag kände att jag var riktigt glad för att få ett till barn, jag visste hela tiden att i slutändan när bebisen var ute så skulle det kännas självklart att just den personen skulle komma till familjen så jag tillät mig själv att vara rädd ändå.
Och så var det ju, direkt jag hade fött så var det självklart att vi skulle bli fyra i familjen just då

Grattis till graviditeten, det är helt otroligt att hjärtat bara växer och rymmer ännu mer kärlek. Underbart!

[lime08]

Danem: Vad skönt att du skrev så. Det gick lite väl snabbt för oss också den här gången och jag är fortfarande i chock. Jag VET att det blir underbart när bebisen kommer, men shit vad RÄDD jag är ibland.

CeciBon: Vad gött att höra att det känns bra nu.

[Mysmonstret]

Vill bara säga att jag känner en som upptäckte att hon var gravid, trots sin kopparspiral. Och ut kom en fullt frisk och söt liten tös 8 månader senare

[CeciBon]

Tack alla sötá för era gulliga svar!

Och tack Danem! <3

Nu är jag i v. 16 och jag börjar vänja mig vid tanken på två barn, men ibland tänker jag "Herregud, hur ska det gå, jag kommer inte fixa det!!"

Jag längtar efter bebben, och ser fram emot att hon/han kommer.
Men av och till känns det väldigt abstrakt med graviditeten och allt.