Surfin

[Vabis]

Det är min första gång inne på denna sida och jag känner att jag måste få skriva av mig då jag inte har nån att riktigt prata med.

Jag och min sambo har försökt att få barn i 7 månader utan att något hänt.
Vi har använt oss av ägglossnings tester för att vara säker på att "pricka" in rätt dagar.
Men varje månad har varit en stor besvikelse varje gång mensen har kommit och jag gråter av förtvivlan varenda gång och min sambo tycker att jag är lite löjlig.. =(

Och det känns som det är en stor babyboom runt mig! Alla runt mig får barn och pratar självklart om det hela tiden och säger till mig att det kommer att ordna sig..men det är ju lätt för dom att säga då dom vart gravid antingen av misstag eller på en gång.

Fick t.ex reda på att jag ska bli faster för första gången och jag vart inte ens glad, jag kröp bara under täcket och grät med tanke på att hon är 35 år och vart gravid hur lätt som helst och jag blir 24 år i år och kämpar och kämpar men inget händer.

Och det känns så hemskt att jag inte riktigt att glädjas med min bror och hans sambo till fullo.. och en annan sak som kanske kan kännas lite löjligt är att ända sedan jag var tio år har jag haft namnen "klara" för mina framtida barn som jag även har berättat för dom om som jag känner är "mina" har dom snott rakt av och tänker använda på deras barn..det kanske är lite löjligt av mig men just nu känns det förjävligt..

så nu har jag fått skriva av mig lite granna..

[förstagångare]

Det är bra att skriva av sig, det hjälper åtminsone mig ofta.

7 månader är inte speciellt mycket i "försöka bli gravid" sammanhang. Genomsnittet ligger på runt 7 månader. Nån blir direkt, andra tar det run året och några får prova ännu längre.

Jag är helt säker på att förr eller senare är det er tur också!

[A.J.]

Jag kändes likadant som du. Och vi försökte bli med barn ett och ett halvt år. Jag har redan skrivit nånstans samma sak, vi väntade på en undersökning på fertilitetskliniken och igår fick vi ett PLUS. Men vi slutade med ägglösningtester och försökte att inte tänka på det, och det kom faktist (positiv test) när vi inte trodde att det ska hända. Det är bara att NJUTA, inte bara att tänka JAG VILL HA BARN OCH VI SKA BLI MED BARN NÄSTA MÅNAD.
Jag önskar er lycka till, och glöm inte:
ni är inte ensamma som inte kan bli med barn på första försöket.
Hälsningar

[Sebsus]

Hej
Jag förstår dig mycket väl vad du pratar om. Fast måste få säga att 7 månader inte är en lång tid tyvärr. Men om du verkligen känner denna oro så kanske det är dags att söka för att få en utredning, det är en jobbig resa men kan också vara till stor hjälp att bara få reda på att allt står rätt till , och gör det inte det så finns det mycket bra hjälp. Vi håller själva på med Ivf.
Sen säger jag som alla andra det bästa man kan göra är att faktiskt slappna av lite för då brukar det faktiskt bli ett plus.
Lycka till nu!!

[WaitingForMyAngel]

Vabis: Jag har läst sönder allt som finns att veta gällande bli gravid, känns det som iaf Jag har köpt äl tester och tempar osv, men jag tror att förutom tempa (är ju bra i framtiden om man hittar ett mönster) så ska vi köra på att ha sex varannan dag. Tillslut så lär man träffa och jag tror att det blir mindre stress då än om man ska äl testa och kolla efter en massa symtom, iaf för min del!

Känner igen mig i din situation då det är babyboom här med, och det känns som att det är så lätt för alla. Men räknar man på det har de kanske haft oskyddat sex i ett år eller något innan det blir något, skillnaden är bara att de inte är ute efter att bara bli gravida, utan att ha kul! Så det känns längre för oss som försöker, testar allt, månad in och månad ut!

Jag försöker tänka på att oavsett om äl tester pekar ut när jag har äl, så är den där ändå. Och har jag då sex varannan dag så kommer det träffa rätt! Det lugnar mig, och de säger ju att det hjälper om man inte är stressad! Och om det nu bara är en myt att det gör en mer fertil, så kommer du nog ändå att må bättre utan stressen!

Jag har pratat med min kille om hur viktigt detta är för mig, han har svårt att förstå mina känslor, även han mer än något vill bli pappa, men dock så är han en väldigt lugn person som aldrig oroar sig. Så han tacklar det bättre än mig. Men för att hjälpa mig att tackla det så försöker han ta bort lite utav stressen, han är med på att ha mys varannan kväll och bara försöka vara hälsosam osv. Så prata med honom och kom överrens om sådant som är viktigt för dig! När jag vet att allt inte bara ligger på mina axlar så kan jag lugna mig!

Det är nog normalt att tjejer reagerar mer än killar (känns så på alla trådar man läst iaf), och alla mår nog lika dåligt när mensen kommer. Så var inte rädd för att gråta, min sambo fick gå och krama mig hela dagen bara för att jag skulle orka vara vaken efter att tant röd kom!

Innan blev jag jätteglad när andra blev gravida för jag visste att någon gång kommer det att vara min tur, nu blir jag bara arg och gläds inte alls åt dem! Men som sagt, du är inte ensam där! Och det tror jag att alla förstår om de bara visste din situation!

Slutligen så har det verkligen hjälpt mig att få prata av mig här och få råd! Så hoppas du kan finna tröst här du med!

Många kramar