Surfin

Mrschiara2012 · av **Mrschiara2012** 01 mar 2011, 20:47

Som jag har drömt i natt.... har inte sovit många timmar i sträck i natt har vaknat mellan en massa drömmar både mardrömmar och mindre roliga drömmar. och när jag vaknat har jag känt avsky och känt ilska och känt mig ledsen...

Så grymt jobbigt att behöva känna på det sättet och på nätterna vore det skönt om jag fick sova, eftersom att jag redan innnan är trött på dagarna så är jag ju ännu mer trött då liksom...

Just nu en av de största oros momenten är att jag får så ont i magen och den oron går då och då över till en despertion i från min sida och då slutar jag tänka logiskt och övergår till att konstatera att jag har ingen bebis i magen jag har bara blivit grymt fet och därför kommer inte mensen... Fast jag vet ju att jag fått två gravtest som ett indikerade på att det inte var negativt så jag testade igen och det var positivt.. men ändå eftersom att jag bara mår illa, har ont så fort jag stressat lite så får jag sammandragningar, har fått typ 2 storlekar större boobs, fått byta ut alla mina kläder istortsätt för att kunna känna mig bekväm. men trots allt detta så kan jag inte fatta att det ligger minst en bebis i min mage som växer och mår bra men oron efter alla sammandragningar och inte få kolla om hjärtat slår ens, det gör mig osäker på om det verkligen är så.

Oron går över i en desperation som hindrar min glädje, utåt är det en annan sak för när någon frågar så svarra jag jo vi är gravida och ska ha i september men inåt känner jag ja vi ska ha i spetember om det nu är något!

Hade ju tänkt att köpa ett sånt här clearblue med veckoindikator men de visade bara upp till v 5 och längre än så hade ju jag gått då... var typ i v 8-9 nånting.. och nu i vecka 11 så vi har ju kommit en liten bit på väg nu så borde ju kankse släppa oron och faktikst inse att det går bra..

Men funderingarna kring om det är 2 i magen eller bara 1 är väldigt stora jag räknar bara på 1 men sambon räknar definitivt med 2 och här om kvällen så blev han nästan arg för att vi räknade på att det är typ 7-9 veckor kankse mer kvar innan han kan känna på utsidan sparkar och rörelser på magen och han blev ganska sur faktiskt... HMMM jag vill också känna..Inte för att jag känner så mycket nu tror att jag har känt nån gång när den har snurrat runt nån vända men är inte hundra säker men hans uttryck och besvikelse över att det var så långt kvar var så sött...som jag har drömt i natt.... har inte sovit många timmar i sträck i natt har vaknat mellan en massa drömmar både mardrömmar och mindre roliga drömmar. och när jag vaknat har jag känt avsky och känt ilska och känt mig ledsen...

Så grymt jobbigt att behöva känna på det sättet och på nätterna vore det skönt om jag fick sova, eftersom att jag redan innnan är trött på dagarna så är jag ju ännu mer trött då liksom...

Just nu en av de största oros momenten är att jag får så ont i magen och den oron går då och då över till en despertion i från min sida och då slutar jag tänka logiskt och övergår till att konstatera att jag har ingen bebis i magen jag har bara blivit grymt fet och därför kommer inte mensen... Fast jag vet ju att jag fått två gravtest som ett indikerade på att det inte var negativt så jag testade igen och det var positivt.. men ändå eftersom att jag bara mår illa, har ont så fort jag stressat lite så får jag sammandragningar, har fått typ 2 storlekar större boobs, fått byta ut alla mina kläder istortsätt för att kunna känna mig bekväm. men trots allt detta så kan jag inte fatta att det ligger minst en bebis i min mage som växer och mår bra men oron efter alla sammandragningar och inte få kolla om hjärtat slår ens, det gör mig osäker på om det verkligen är så.

Oron går över i en desperation som hindrar min glädje, utåt är det en annan sak för när någon frågar så svarra jag jo vi är gravida och ska ha i september men inåt känner jag ja vi ska ha i spetember om det nu är något!

Hade ju tänkt att köpa ett sånt här clearblue med veckoindikator men de visade bara upp till v 5 och längre än så hade ju jag gått då... var typ i v 8-9 nånting.. och nu i vecka 11 så vi har ju kommit en liten bit på väg nu så borde ju kankse släppa oron och faktikst inse att det går bra..

Men funderingarna kring om det är 2 i magen eller bara 1 är väldigt stora jag räknar bara på 1 men sambon räknar definitivt med 2 och här om kvällen så blev han nästan arg för att vi räknade på att det är typ 7-9 veckor kankse mer kvar innan han kan känna på utsidan sparkar och rörelser på magen och han blev ganska sur faktiskt... HMMM jag vill också känna..Inte för att jag känner så mycket nu tror att jag har känt nån gång när den har snurrat runt nån vända men är inte hundra säker men hans uttryck och besvikelse över att det var så långt kvar var så sött...

*77:an* · av ***77:an*** 01 mar 2011, 21:33

Känner med dig.
kram
77:an

Xenia · av **Xenia** 02 mar 2011, 10:26

Mrschiara2012
Inte kul..
Jag har inte heller fattat att det verkligen är en liten där inne, är irriterad på min gasiga mage och att jag snart behöver större kläder, jag har inte ens sagt det till någon och de som känner mig vet att sån där mage brukar jag inte ha, ska på fest på Lördag...och min man tror att ingen ska fatta

Vi ska till bm imorgon och få ul så då kanske om allt är bra så blir jag gladare och förstår att det inte bara är jag som mår dåligt och konstigt utan orsak..

madddee · av **madddee** 02 mar 2011, 11:00

jag känner igen drömmarna!!!!
Jag vaknade också för ett tag sen med massa olika känslor i kroppen. Jag kunde vakna och vara helt ilsk pga drömmen eller rädd eller ledsen...så ledsen så jag höll på att lipa! Drömmarna var ju så verkligen också...och trött blir man verkligen av det!!! :roll:

Nu har de gått över till mer "vanliga" konstiga drömmar, men de är otroligt detaljerade och märkliga. Vissa är mardrömmar medan andra bara är helt vrickade...men jag kommer ihåg att jag tyckte perioden med så intensiva drömmar var så jobbig! Känner med dig!!!

Sen till oron;
Du är ju medveten om att din oro eskalerar, så då är det otroligt viktigt att inte komma till den punkten där du slutar tänka logiskt utan hindrar tankarna och känslorna från att eskalera dit. Prata dig till en rationell nivå. Det är svårt och kräver träning men går att uppnå. För din egen skull är det viktigt att inte tappa fotfästet...

Om du fortfarande är orolig för om det är tomt där inne så kan du alltid boka ett VUL hos nån privat gynekolog. Jag fick ett tidigt VUL hos MVC på grund av mina två missfall och det lugnade väldigt mycket när jag fick se ett litet hjärta picka på.

Stor kram!!!

Babydoll89 · av **Babydoll89** 02 mar 2011, 11:32

Hej. det finns ingen möjlighet att du kan boka en tid till en tidigare ultraljud? Här i Kalmar län kan man ringa in och få göra ett runt veka 12. Vilket jag gjorde p.g.a att jag haft två missfall innan och att jag inte heller mådde bra, jag var helt säker på att bebisen var död, jag drömde mardrömmar nästan varje natt.

Efter ultraljudet fick vi konstaterat att skrutt levde och lekte rövare därinne och att det bara var en ( min pappa var tvilling och har många tvillingar i släkten så vi trodde först det skulle vara två). Så som sagt efter första ultraljudet var jag inte orolig längre på samma vis.
OM dom säger att du inte får komma in och göra ett ultraljud så finns det alltid privatkliniker.

Min sambo fattade inte att det var en bebis alls därinne och förstod inte mig alls förrän han såg skrutt på skärmen. Sen för någon vecka sen kände han lite av bebisen , dock inte mycket men tillräckligt för att förstå att det är en bebis därinne. Det är svårt för killen att förstå det hela, han känner ju inget alls och mår ju inte heller på något annorlunda vis.

Hoppas du har fått lite klartecken i med vad jag ville få ut.

Kram

Ninakanin · av **Ninakanin** 02 mar 2011, 19:14

Hej
Du är inte ensam om att tvivla och vara oroad över det mesta kring graviditeten. Jag har under hela graviditeten mått förvånansvärt bra. Jag har aldrig kräkts och bara mått illa vid enstaka tillfällen. Däremot gick jag upp mycket i vikt i början och kände mig bara tjock, hade dålig hy och flottigt hår.

Jag hade ganska mycket ont i magen, ner mot ljumskarna kring v 16 vilket ökade oron. Men det ska vara helt normalt och är med största sannolikhet växtvärk och ligamentsmärtor.

I måndags var det dags för ultraljud, äntligen! Jag visste inte om jag skulle våga titta för jag var inte helt säker på att det fanns någon där inne. Men som ett mirakel var där en liten rackare som låg och sprattlade förfullt. Det förvånade mig att jag inte känner av dess rörelser men barnmorskan förklarade att armar och ben är som tändstickor och dessutom dämpar fostervattnet. Efter UL har jag mått så bra. Det var ett lugn som kom över mig och kärleken till den lille växte sig så mycket större. Det kan fortfarande kännas overkligt men nu VET JAG!

Hoppas att du snart kan få hjälp med att lugna din oro. Tycker att du ska prata med din bm om det påverkar dig så du inte mår bra.
Önskar dig all lycka till!
Kram

Mrschiara2012 · av **Mrschiara2012** 02 mar 2011, 20:01

Tack alla för era svar..

Alltså jag klarar mig för det mesta hålla mig på mattan och inte tänka för långt och få avsky känslor men ibland om jag är ensam en längre stund (vilket händer väldigt sällan, men när det väl händer så är det jobbigt om de blir för länge).

Visst privatkliniker finns men i västerås verkar det dåligt och dessutom är det dåligt informativa och inga priser finns det heller... förvisso är jag väl bredd på att betala ganska mycket för att få veta att allt är bra men vill ändå ha ett hum innan jag kliver in och säger hej jag vill ha ett ul för jag är orolig eller hur man nu ska säga..

men nu är det bara 5-6 veckor kvar innan det är dags för rul och innan dess lär de väl ändå inte finns några tider för ul misstänker ja...
men känns nog mest att bm inte tar mig på allvar och att jag har ont och ändå kollar dem inte.. som idag jobbade jag 10-14 och när jag kom hem la jag mig på soffan sen tog jag en dusch och sen la jag mig igen då var jag helt slut och hade smärtor i magen och hamnade då i fosterställning i en kvart ungefär innan det släppte och så kunde jag slappna av efter ett tag kom det tillbaka och så höll det på sen somna jag och efter så är det lite lugnare men fortfarande lite små ont..

jag går verkligen bara och väntar på blödningar! och försöker att intala mig att det då är meningen! ska till kuratorn i morgon och det är väl bra men misstänker att jag även där inte får någon större ordning på min oro.... men känns mindre kul i vilket fall... känner att det spelar liksom ingen roll vem jag pratar med för det är ändå ingen som tar mig på allvar mer än ni här då..

börjar mer eller mindre blockera det jag sett fram emot mest min nästa förlossning och mer eller mindre konstaterat att jag kommer få vara med om en förlossning men inte som jag tänkt mig med en ny bebis utan snarare ett m.a. eller sent m.f. men finns inte just nu att jag skulle kunna få en friskt barn och en normal förlossning längre!

jaja ska sluta nu.. för de blir inte bättre.
bara 5-6 veckor kvar sen får jag veta om de är som jag misstänkt eller om det skett ett under och de går vägen!

mysgosan · av **mysgosan** 03 mar 2011, 09:05

Hej! jag såg att det fanns något som hette Strandkliniken i Västerås kan ju vara något. Vad det kostar kan du ju ringa och fråga. Jag var hos en privat gynekolog här i Örebro eftersom jag inte riktigt trodde på att jag var gravid. Det visade sig att jag var i v.7 ca. Och att det var ett litet hjärta som slog :-)

. Det kostade 600kr där jag var, men det var det värt, mådde så mycket bättre efteråt. Kram

Mrschiara2012 · av **Mrschiara2012** 03 mar 2011, 09:17

Okej, ja jag får väl leta vidare när jag varit hos kuratorn så får vi se om jag kan hitta på någon ... för när jag har tittat har jag hittat två kliniker men står inget utförligare om dem eller vidare exakt vad de gör där... jag är lite harig när det gäller privata kliniker utan större rykte. men ska kika igen.

med förra barnet gick jag på vul i v 6-7 och sen i v 13 och sen blev det två ul i v17-18 och sen blev det en hel del mellan 26 och 38+2 eftersom att jag blev stoppad ett ex antal ggr och då funderade jag inte ens så här medans nu kan jag inte tänka på något annat :/ Och kankse ska tillägga att allt detta var på vanliga sjukhuset och på ordination av bm och sjukvårdsupplysningen... medans dem nu typ säger ja men räkna inte med att du ska gå hela vägen!

Usch jaja nej ska till kuraton i dag kankse kan hon hjälpa mig... vi får se... annars får jag sätta mig och ringa runt till privatklinikerna!

annaisabella · av **annaisabella** 03 mar 2011, 11:02

Har läst att man kan drömma massvis när man är gravid, dels oro för bäbisen, men även svartsjuka osv.

Har även läst att bäbisen sover när man rör sig, o att den är vaken när man ligger still.

Det e lite kul att veta ifall du inte visste

Jag tror frotfarande inte att jag är gravid. Min pojkvän försöker säga åt mig att "Men älskling du har ju sett han på bild"..
Det är inte alltid så lätt att tro att något så fantastiskt kan växa i ens mage.

LYCKA TILL MED ALLT!