Packåsnan men ...

[mamma_2011?]

Hjälp, fattar inget!! Vaknade i morse och började fundera över att helt skippa vårt första IVF-försök i juni... har liksom tappat "glöden" och tvivlet har börjat ta över. Blir så trött på mig själv! Vi som har kämpat så för att komma så här långt, nu har en massa nojjor börjat göra sig påminda!! Som att det är nog inte meningen att just vi ska ha barn. Hade det varit meningen hade vi blivit det på egen hand, vi borde vänta och se.. Något kommer att gå snett. Vi har kanske egentligen inte råd. Etc etc...

Satt barnvakt i fredags (14 månaders ljuvlig gosse), sånt brukar alltid leda till extra barnsug, men icke denna gången...

IVF är förmodligen vår största chans till att bli föräldrar, men ändå tvivlar jag..Blir inte klok på mig själv och undrar om fler IVF-are är/har varit lika knasiga

[Angelica 39]

Vi har försökt en lång tid nu och blivit rekommenderade att försöka IVF men kan inte bestämma oss. Känns svårt att besluta då det mycket väl kan resultera i en icke graviditet och då är det mycket pengar men vet man att det lyckas är det inga pengar alls
Ibland tänker jag åxo att vi skulle ge upp då jag lever mitt liv i limbo...saknar den glada människa jag var innan,
Men än så kämpar vi på jag vill ju så gärna bli mamma

[andypandy]

Hej!
Vet att denna tråd är gammal men det liknade de funderingar jag själv har, så därför skriver jag lite i den här tråden. Först vill jag ju fråga de som skrivit tidigare.... hur gick det? Gjorde ni IVF och hur gick det i så fall?

Vi har försökt skaffa syskon till vår dotter i över 1 år nu... men det går inte så bra. Mensen kommer som en klocka på BIM, exakt 14 dagar efter utslag på ÄL-stickorna. Blir gaaaalen. Vill ju ha ett syskon! Jag vet att jag ska vara lycklig över att jag fått ett barn överhuvudtaget - vet att MÅNGA här kämpar med att få sitt första barn. Men min längtan är stark och jag funderar mycket kring det här med IVF.

Det Angelica39 skriver om pengar och icke graviditet finns där i tankarna hela tiden, men tänk om det tar sig på första försöket då...? Vilken lycka! Hur tänkte ni som har gått vidare med IVF - bestämde ni innan hur många försök ni skulle göra - eller bestämde ni bara att nu ska vi bli föräldrar - kosta vad det kosta vill?

Se det som mamma_2011? skriver - när det inte blir något, är det då meningen att det inte ska bli något barn alls... att det är bestämt... att något kommer gå fel om man tar "naturen i egna händer"? Mycket sådana tankar har jag. Speciellt när jag är "gammal" och fyllt 40 - har jag rätt att utnyttja tekniken för att skaffa ett barn till när min kropp inte fixar det själv? Har jag haft min tid som "barn-producerare"?

Åh det är så mycket tankar som snurrar kring IVF. Sedan har jag "blod/sprut-fobi" på köpet så det där med undersökningar/läkarbesök mm känns inte heller direkt lockande.

Har ni några tips och råd till mig - kloka ord från er som är inne i IVF-karusellen och vet vad det innebär? Vet ni vad det är för fel - varför det inte blir några barn naturligt, eller får man inte reda på det? Hör gärna av er och skriv en rad till mig.

Kramar till er alla som kämpar - hoppas era plus kommer under 2012 - kram från en fundersam andypandy