Grym fredag!

[Bria]

Vet inte riktigt vad man ska säga... just eftersom att jag är så långt ifrån din situation. Vi har båda fastjobb och tjänar väldigt bra. Vi köpte hus i somras och vi har en hel del pengar undansparade. När jag är föräldraledig så kommer jobbet att betala ut "10%" av min lön.

Kort sagt så är varken ekonomin, jobbet eller bostaden ett problem. Så vad kan jag då tillföra i denna diskussion... Även fast vi har det ganska stabilt så har jag saker som jag grubblar och funderar på. Kommer vi kunna bygga ut huset och skaffa fler rum. Kommer vi kunna skaffa en till bil. Har vi tillräkligt undansparat i fall något händer. De må vara "lyxproblem" men jag tror att oavsett var man befinner sig ekonomisk så kommer man ha/hitta saker att grubbla på. Det finns ingen bekymmersfri tillvaro.

De som klarar sig bäst tror jag är de som klarar av att hantera det enligt förutsättningar de har. Vet ni vilka förutsättningar ni har och vill fullfölja den här graviditen så är jag säker på att ni klara av det.

Jag inser att min text kanske provocerar då jag kallar bygga ut och skaffa ny bil för problem när det finns de som har riktiga problem och måste vända kronor för att kunna köpa kläder till sina barn men den poäng jag vill framföra är att alla grublar och funderar oavsett ekonomisk situation. Har jag formulerat mig dumt och upprört någon så var det aldrig min mening.

[Catlady]

Tack för alla fina ord. Det är på sätt å vis "skönt att höra" att även folk som har det gott ställt, fast jobb, boende osv även dem har grubblerier.

Jag har börjat vänja mig vid tanken på att vara gravid men det snurrar fortfarande. Jag undrar om jag ska våga prata med chefen, såhär tidigt, det kanske uppskattas. Jag tänker att om chefen erbjuder mig en tillsvidaretjänst eller provanställning här och är helt OK med att jag isf måste gå på föräldraledighet redan i november då kör vi på tänker jag. Men hur ska man uttrycka sig. Svårt. Det känns också konstigt och avigt att ta bort något som är jag och han, vi som vet att vi ska dela resten av livet. Varför skulle vi ta bort något som är VI? Samtidigt som det här jobbet betyder så mycket, jag har fått en sån tur och vill inget hellre än att fortsätta och flytta hit. Egentligen hade jag velat jobba längre innan barn men nu är situationen som den är. Och som en del av er säger, det är inte ovanligt att kvinnor i min ålder blir med barn och det vet alla arbetsgivare om. Vill de inte ge mig jobbet bara för att jag är gravid så kanske de inte är rätt arbetsgivare heller..... men OJ, va jag hoppas.

Tänk om de bara skulle säga: Va kul för dig, grattis, då ser vi fram emot att se dig här efter din mammaledighet igen. Då hade jag inte tvekat en sekund.

Krånglar jag till det alldeles för mycket???

Jag är också nervös för att berätta för mina föräldrar, fastän jag är 31 år. Fan, man blir aldrig vuxen i deras ögon. De ser allting ofta så svart eller vitt. Såhär är det! Hur har ni tänkt? Det går ju inte! Jag hör redan nu, uppläxning. Nåväl... fundera fundera.

Inte lätt å göra ett bra jobb när det snurrar i huvudet hela tiden. Däremot mår jag väldigt bra. Inga illamåenden eller någonting. Hm

[Skatten]

Förstår dina funderingar Catlady. Hade jag varit dig så hade jag väntat lite med att berätta. Själv så har jag berättat på mitt jobb i v.14 med första barnet och så sent som v.17 nu denna graviditet. Dem har ändå lång tid att planera. Hade en vännina som hade relativt nytt jobb i höstas och blev gravid. Än hade hon inte fått något kontrakt eller blivit fastanställd och hon visste heller inte hur hon skulle göra. Men hon väntade till efter kontraktet var skrivet och när hon berättade var det inte alls några sura miner från arbetsgivaren, tvärtom. Anledningen till att jag berättade så sent nu var för att jag ville vara klar med mitt lönsamtal eftersom jag förra graviditeten blev snuvad på detta då dem förklarade det med att jag ändå inte skulle jobba det kommande året... Väldigt orättvist, men därav mitt beslut att berätta så sent denna gång.

Om detta är den man du vill dela ditt liv med så hade jag inte tvekat. Tänk om det inte går lika lätt att bli gravid nästa gång när ni har boende, jobb osv. på plats? Dina föräldrar blir säkert jätteglada, kanske förvånade till en början men ett barnbarn är sådan enorm lycka för dem också, så oroa dig inte för mycket och krångla till det.

Var glad över att du mår så bra och lev bara som vanligt och njut av det! Lycka till i dina beslut!

[stajners]

Fast även om man är föräldraledig har man rätt till att följa löneutvecklingen så de kan inte säga att man inte får höjning bara för att man ändå inte ska jobba. Så där får man stå på sej och koppla in facket i så fall. Tillhör man ett annat fack (eller inget alls) så kan de dock vara så att man hamnar mellan stolarna och inte mkt att säga till om.

[Skatten]

Stajners: Jo, jag vet det. Det var inte så att lönesamtalet uteblev helt utan jag fick bara den vanliga årliga % höjningen vilket egentligen inte var rätt eftersom jag hade bytt tjänst. Tyvärr så fungerar allt sånt här annorlunda i Danmark (där jag jobbar) vilket är en stor nackdel, arbetsgivaren kan göra mycket mer som dem vill och man har inte samma skydd som i Sverige...

[stajners]

Ahaaa, då förstår jag. Inte det minsta schysst av din arbetsgivare. Gött att du höll det hemligt denna gången. En liten snärt på näsan så där på din chef Sånt gillas!