Grym fredag!

[Catlady]

Hjälp!!!

I morse tog jag ett graviditetstest som visade sig vara positivt.
Jag och min sambo har pratat lite lätt om att snart är det väl dags för barn men jag hade inte räknat med så snart. Till saken hör att vi båda är ganska nyutexaminerade lärare. Vi har båda snart klarat av våra vikariat fram till sommaren samt att vi bor inneboende hos mina föräldrar för att spara ihop så mycket pengar som möjligt för att ha råd med eget boende.
Vi vet inte hur våra liv ser ut till hösten med varken boende eller jobb.
Själv hade jag hoppats på att få fortsätta på den skola jag har vikariat nu.
Det ska bli klart under våren men jag hade väl tänkt jobba åtminstone ngt år till innan barn. Vi har även pratat om att flytta dit där jag nu jobbar, vilket är ca 20 mil ifrån mina föräldrars ställe och där vi är nu.

Oj, jag orkar inte ta in allt. Jag är 31 å min sambo 28, han har sagt att han stödjer mig i vilket val jag än vill göra. Han är fantastisk och vi älskar varandra. Men jag kan bara inte få ur i min skalle.... Inget jobb, inget hus... va ska hända? Det första jag tänkte när jag fick reda på graviditeten var.... "men hur blir det med mitt jobb då". Jag trivs som aldrig förr och skulle förstås bli överlycklig om de ville ha kvar mig även om jag skulle behöva bli föräldraledig kring november... men hur ska man veta? Jag är inte emot abort och jag tänker på det också som alternativ men tänk om det här är ngt slags tecken. Jag vet att jag slarvade med ett par piller och sambon och jag har inte direkt haft ett aktivt sexliv på sistone så de känns lite speciellt. Men jag har alltid föreställt mig att skaffa barn när jag har boende, trygghet och jobb. Inte som det är nu.
HJÄLP

Jag vet att det blir mitt/vårt beslut i slutändan.
Men, snälla, jag behöver lite tankar från annat håll.

[Jessy6]

Hej
Jag är helt med på din situation jag hade också massa planer på fast jobb hus volvo hund mm mm de sket sig med goa mått....
Jag tycker att om du ändå är gravid så är det meningen. Vill dom ha dig på jobbet så kan du komma tillbaka o du ska ju inte bli mamma ledig i mån Alla praktiska detaljer brukare lösa sig på vägen, givet vis kommer du till att få lägga lite tid på de men jag hade behållt de, din sambo verkar ju inte heller vara negativ mot de! Sedan snurrar alla praktiska tankar som bara den jag vet men jag hade ändå kört på. Du/Ni klarar detta o de ordnar sig efterhan alla detaljer. De är ändå du / ni som får ta beslutet men här e mina tankar.
Lycka till/ Jessi

[stajners]

Jag tycker inte att du ska hänga upp dej på hur din drömbild skulle se ut innan ni skaffar barn. Att man ska ha jobb, boende, osv osv innan första barnet kommer. Saker och ting löser sej! Ingen kollar ner på er bara för att ni inte har fastanställning och eget boende.

Läkare borde väl ha en bra arbetsmarknad så jobb lär ni ju kunna få, även fast det kanske inte blir just exakt det ni vill ha, men ni kommer ju kunna försörja en familj och ha råd till ett bra boende. Sen får man ta tag i att se till att få det jobbet man vill ha, om det nu skulle visa sej att du inte får där du vill vara kvar. Men det finns ju inget som säger att du inte får det. De kan ju inte neka dej bara för att du är gravid och landstiget (om de nu är din arbetsgivare) kommer nog inte våga säga nej heller just när du är det.
Ang. boende så kanske det inte heller blir det drömboendet ni vill ha men det finns ju heller inget som säger att ni får det bara för att ni väntar ett år. Visst, man kan spara pengar men det kan ni ju även sen när ni båda jobbar igen. Ni kan ju se till att flytta till ett billigt boende till en början för att att spara, sen kanske det tar lite längre att spara ihop pengar men det kanske det är värt?

Stressa inte fram nåt och lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Att skriva för och nackdelar på både att behålla och att göra abort kan vara en bra sak. Då kanske du ser åt vilket håll det pekar åt.

Lycka till med vad du än väljer!

[Loam]

Jag hade inget fast jobb och bodde i en liten usclig lägenhet när jag fick barn. Det stämde inte med min bild heller. Om ni vill ha barn så klart att ni ska behålla det. Strunta i det praktiska. Det löser sig. Du har ju tom. arbetslivserfarenhet.

[Catlady]

Tack alla för era tankar. Det känns skönt att kunna "prata av sig" i ett sånt här forum. Bara ett förtydligande... inte läkare... vi är lärare båda två.
Annars kanske situationen hade sett annorlunda ut
Nu ska ja gå å lägga mig å se om jag får nån sömn. OJ oj oj
Huvet snurrar av tankar

[L8i]

Nu vill jag inte låta negativ, men enligt mig är det viktigt att ha bra ekonomi och lite stabilitet i livet innan man skaffar barn. Dels är det jäkligt tufft ibland (o givetvis underbart) o att ha flera orosmoment som pengar hängandes över en gör det bara ännu jobbigare. Nu kommer många vilja halshugga mig, men nån gång i framtiden kommer pengar spela roll för barnet. Aktiviteter o kläder kostar en del o alla som säger att det enda som behövs är kärlek ljuger. Hur kul kan det vara att inte kunna vara med i hockey klubben eller aldrig ha nya fina kläder?
Nu menar jag givetvis inte att pengar är det viktigaste, det är ju ändå kärlek och omsorg, men även min sambo o jag tänkte igenom det här med abort ett par ggr innan vi beslutade oss för att behålla barnet. Då har vi ändå fast jobb bägge två, bostadsrätt o bilar samt ett stabilt förhållande. Att tänka o grubbla lite innan ni fattar det slutgiltiga beslutet är nog bara sunt! Oavsett kommer det lösa sig på bästa sätt lycka till!

[Darkie]

En liten bebis behöver KÄRLEK, inte pengar. Visst kostar det att ha barn, men man klarar sig. Jag och min sambo har två barn och ett tredje påväg, när jag väntade min första bodde jag hos mina föräldrar(jag var 20 då), dom hade ingenting emot att hjälpa till med allt som behövdes. Kort efter att sonen föddes så fick jag en lägenhet, ensam med sonen(sonens pappa finns inte längre med oss) och det gick HUR bra som helst. Första året klarade vis oss med föräldrapenning, barnbidrag och bostadsbidrag + ett LITET bidrag från socialen. Visst, barnens AKTIVITETER och kläder kostar en del...men inte på många år, man har ett BRA tag på sig att fundera ut sin ekonomi och skaffa jobb under den tiden. Det löser sig ALLTID. Och nej, det är inte lätt...det är TUFFT att ha en nyfödd och man inte vet vad man ska göra eller hur man ska bete sig, men sen får man den där moderskänslan...man VET direkt vad man ska göra. Tycker inte att ni ska oroa er för pengar så mycket och tänka istället på att ett barn är den största gåvan man kan få, första gången man håller sin nyfödda i famnen DÅ då vet man att allt kommer ordna sig, man klarar allt bara man vill. : )

[stajners]

Var jag som läste för snabbt. Skillnad på läkare och lärare Sorry!

Men då jobbar du för kommunen nu då eller? Har de pratat om att ge dej en tjänst efter ditt vikariat?
Kommunen säger ju inte gärna nej till en gravid, de vet ju vilket rabalder det skulle bli.
Själv hade jag just sagt upp mej från min tillsvidareanställning och flyttat med sambon till hans hemstad. Båda hade fått provanställningar på 6 månader och samma helg som vi flyttade blev jag (planerat) gravid men vi hade räknat med att det skulle ta 6 månader innan det skulle ta sej. Vi var inte alls beredda på att det skulle gå så fort. Vi bodde i en tillfällig lägenhet jag inte trivdes i och vi visste inte alls om vi skulle få fortsätta på våra jobb eller om vi skulle sakna Göteborg för mycket. Allt var osäkert men vi hade inställningen att det löser sej på ett eller annat sätt. Jobb får man ta vad som helst om det skulle krisa.
Jag jobbar som habiliteringspersonal på ett boende i kommunen så min chef sa direkt att jag absolut skulle få en fast tjänst även fast jag inte ens jobbade hela provanställningen. Skulle jag inte fått det förlängt hade de fått det hett om öronen och de vet ju att kvinnor blir gravida. Det är ju ingen nyhet direkt.

Nu lite mer än 2.5 år senare så har vi som sagt fasta anställningar och har köpt ett hus vi renoverat och vi försöker på en liten till.
Jag har långt ifrån mitt drömjobb men det ät iaf en inkomst.

Visst att det kostar pegar att ha barn men man måste inte köpa allt nytt och då behöver det inte bli så dyrt. Ang. barns fritidsaktiviteter så finns det gott om begagnat att köpa. Tycker det är fullkomligt onödigt att köpa en helt ny hockeyutrustning som bara håller en säsong när de är små, om vi nu ska ta det som exempel.
Får man pengar hos socialen redan innan har man inte direkt de bästa förutsättningarna ekonomiskt men så är ju inte fallet nu. Och pengar är inte allt, de behövs så klart men man kan anpassa sej rätt fort faktiskt och du kommer ju ändå få tillgodoräkna dej vad du tjänar nu så föräldrapenningen blir ju inte den lägsta. Finns massa onödiga utgifter som man inte behöver så det handlar om att prioritera. Och när ni väl ska börja jobba båda igen så har ni ju mer pengar att lägga på barnen så det är ju inte så at ni komer vara urfattiga. Om det är så att ni väljer att behålla.

Så skriv den där listan med för och nackdelar

[Miss_K]

Ja man grubblar väl alltid men jag tror faktiskt också att man kan få det att fungera bara man vill. Att fatta beslut utifrån så här illa kan det gå ... är nog aldrig det bästa, relationer kan alltid spricka man kan alltid få sparken osv. Tänk igenom om ni vill ha bebis det är det viktigaste. Sedan så förstod jag det som att du ändå ganska snart skulle få reda på om de ville ha kvar dig på skolan där du jobbar, om de visar sig att de vill det så kommer de inte ändra sig bara för att du kommer vara mammaledig, eller rättare sagt så får de inte det sedan så tror jag ju ändå inte att det kommer vara så svårt för din sambo att hitta vikariat.

Det låter alltså som att du kommer kunna få ut en del föräldrapenning om du får fortsätta och om din sambo då samtidigt har iaf ett vikariat så kommer ni ju ändå ha lite inkomster. Sedan tycker jag ändå att det låter som ni har en del stöd och stöttning runt er.

Vilket beslut ni än fattar, så lycka till!

[L8i]

som jag poängterade sist så är givetvis kärlek det viktigaste och allt brukar lösa sig till slut! nej det är klart man inte behöver köpa allt nytt, det gör inte vi heller även om vi haft råd, MEN man vill väl ändå kunna köpa det man vill ha? nytt eller gammalt..
hos oss är Julian alltid nummer 1, men jag kan säga att jag är väldigt glad att vi har det bra ekonomiskt. eftersom Julian är prematur bodde både jag o sambon på sjukhus med honom, då helt utan löner i över en månad, det tog ca 3 månader innan vi fick pengar för det av FK. ganska skönt att vi hade pengar sparade då! när vi kom hem kunde vi köpa alla grejer snabbt o lätt till honom också, vilket jag tyckte underlättade den jobbiga situationen lite.
man ska inte utgå från det värsta, allt kommer säkert gå jättebra, men det är inte fel att vara lite medveten
tänk om det varit just en person utan inkomst, beroende av socialbidrag ov som blivit drabbad av detta..

oavsett så lycka till