Grym fredag!

[mirakel]

Är en 40+ kvinna som har barn sen tidigare och min sambo har också barn sen innan. Nu har jag blivit oplanerat gravid, är i ca vecka 6 och är lycklig. Lyckan grusas av att min sambo inte vill ha fler barn. Vi älskar varann och han säger att han gärn askulle haft barn med mig om vi inte redan haft så många redan, vi har sex tillsammans men en har flyttat, en bor på heltid och de andra fyra på halvtid.
Jag är såpass gammal att jag vill bara göra abort om barnet inte är friskt, men min sambo känner skräck och panik inför detta och kan inte se någon glädje.
Jag är rädd att jag ångrar mig resten av livet om jag tar bort barnet men jag vill inte förlora min sambo.
Han är försiktig av sig och jag mer " allt ordnar sig" typen.
Jag har sett att det är många kloka tjejer här och om någon orkar läsa, kan ni ge några goda råd?!

[lejonella]

Ibland blir det inte som man tänkt sig...Men som jag spontant känner efter att ha läst ditt inlägg är att "det var meningen" att ni skulle bli gravida...Kan det vara så att han kan vänja sig vid tanken?? Fast det är klart, du är ju i v 6 och vill inte vänta för länge med en ev abort. Jag har själv gjort en abort, vilken inte var kul så jag förstår dig. Det finns en kärlek mellan er som du skriver om, och den kan du bygga på då ni tillsammans planerar för er framtid. Han kanske är chockad över beskedet?? Kanske kan han få iaf ngn vecka på sig att smälta detta?? Processen till acceptans har ju redan börjat i din kropp, men han som inte bär detta mirakel inom sig tar lite längre tid på sig, tror du inte?? Jag önskar er all lycka till i ert beslut, och besök gärna "oss äldre" på 40+ och 35+ trådarna....Kram!!

[Annis]

Hej Mirakel!

Det är svårt att ge råd i sådana här situationer, men jag skulle nog ha känt som dig, att vara rädd för att ångra sig resten av livet!! Att gå igenom en abort kan inte vara helt lätt, skulle nog själv inte klara det Det måste väl vara så att det är någon mening med detta barnet och din sambo är nog mest chockad för tillfället, men sedan kommer han säkert ångra sig för ett barn är ju det finaste man har

[mirakel]

Tack för era goda råd! Har besökt forumet i smyg innan och det verkar bra här.
Jag vill inte leva med skuldkänslor sedan. Jag har gjort abort tidigare men då har jag inte levt i en fin relation som nu utan det har inte funnits nåt annat alternativ än abort.
jag vill inget hellre än att han ska hålla om om och säga "nu gör vi detta tillsammans".

[Trisa]

mirakel, förstår din längtan!!! Fy fasen vilken jobbig situation - att man ska behöva välja mellan sin älskade och barnet!!!!
Jag har också gjort en abort för ca 11 år sedan och har begråtit detta i de flesta av åren efteråt.
Sen jag blev kristen för drygt 1 år sedan så har jag också fått otroligt stort respekt för Livet och skulle aldrig kunna göra en abort igen. Jag tror att jag i din situation skulle prata en himla massa med pappan och ge honom lite tid att smälta, reflektera och komma med alla reaktioner. Sen måste ju du fatta ditt beslut, förstås - vill du behålla barnet? Även om du i så fall skulle förlora din man?

Nä fy tusan vad svårt!!!! Men ni måste fatta varsitt och sedan gemensamt beslut hur ni ska göra... LYCKA TILL, jag ber en bön för er!

[TheaPhea]

om han inte ville ha fler barn kunde han ju ha använt gummi...

[Muminmamman]

Hej mirakel! Oj vilken svår situation för dig! Även om din sambo inte vill ha fler barn så känner jag ändå så starkt för också. Med vår uppnådda ålder så kommer känslan av sista chansen också, att det kanske är en gåva som var någon mening med...att förena er kärlek i ett litet gemensamt barn. Som du skrev har ni en hemma på heltid och så de andra ännu icke utflugna barnen på halvtid, då skulle det väl kunna gå!? Jag vet en familj som bor i ett radhus på 125 kvm med 8 barn. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och ekonomiskt så klarar man sig på mindre än man tror när man väl måste om det är en känslig bit kanske. Men nu kanske inget av detta bekymrar din sambo... Jag tänker som andra här att han kanske kan vänja sig in i tanken. Självklart vill du inte förlora honom heller när du nu lever i en bra relation. En del och särskilt en del män avskyr ju att "gå och prata" men om han inte känner så kanske ett besök hos psykologen på MVC tillsammans vore en hjälp. Att han får sätta fingret på sin skräck och rädsla och du får förklara din övertygelse och längtan, hur mycket det betyder för dig.
Hoppas så att det löser sig för er så det känns bra för båda...och jag hoppas så klart du liksom vi får fortsätta vara en lyckligt gravid 40+ mamma! Lycka till & kram!

[mirakel]

Jag är så otroligt glad nu!!! Min kära blivande man har sagt att han vill ha barn med mig och han tycker att jag är en så underbar person (kanske inte lika underbar när hormonerna börjar svämma över) så nu ska vi ha barn tillsammans!
Jag har bara tagit det lugnt, inte pressat honom utan han har fått tänka efter och begrundat detta. Detta är ju verkligen min sista chans så att ta bort detta underverk skulle kännas hemskt!
Theaphea: Jag använde piller men blev gravid i alla fall, sånt händer ibland...
Men jag kunde direkt tänka mig barn trots att det var oplanerat.
Tack alla ni gulliga här! Nu håller jag tummarna att allt går vägen.

[Ki27]

Åh va roligt, Lycka till med allt!!!!

[vivillhabebis]

Ojoj va superduperkul Grattis!