Grym fredag!

[Dessan]

Hej. Vi är i akut behov av hjälp. För sex veckor sedan födde jag min andra son utan problem. Förlossningen gick snabbt och smidigt och vi mådde bra allihopa. Så nu har jag och min man 2 söner på snart 18månader och en på sex veckor. Det är en stor omställning för oss alla men det funkar bra med barnen. De äter och sover och det finns inte så mycket tendenser till avundsjuka. Så vi har det riktigt bra på det planet.

Probmlemet ligger mellan mig och min man. Vissa dagar mår jag skit, jag vaknar och är arg och ledsen och förblir så hela dagen. Trots att jag anstränger mig och försöker vara glad och på bra humör. Jag kan leka med barnen och har en bra relation till dem. men jag kan inte prata med min man. Vissa dagar känner jag att jag inte duger till någonting, kan inget, vågar inget utan är rädd och orolig för allt. När jag nämner det för min man (som tjatar på mig att jag måste berätta vad som är fel och vad jag tänker på) Så snäser han bara åt mig och säger att jag måste söka hjälp! Är det så stora fel på mig att jag måste söka hjälp? Vissa dagar mår jag ju jätte bra och känner mig glad. vissa inte.. Det känns som att det är hormoner som spökar och det känns som att det skulle kunna vara PMS. Eller?

Vi bara tjatar och gnatar på varandra och har hamnat i en riktigt ond cirkel. Det känns som att allt jag gör är fel och min man känner samma sak. Vad gör vi? Vi pratar och diskuterar detta varje kväll men kommer inte fram till något... Jag vet inte hur länge jag orkar ha det såhär... Känns som att älsta sonen känner av spänningarna mellan oss....

Hoppas ni kan komma med lite tips och råd på hur vi ska göra...
Tack på förhand..

[les fleurs]

Men snälla du, varför är det så farligt att söka hjälp? Många människor behöver hjälp i olika situationer i livet och det är väl inget att skämmas för. Snarare är det väl ett problem om man försöker vara stark fast man inte klarar det.
Om du känner som du beskriver så tycker jag absolut att du ska söka någon form av hjälp så att du kan må bättre.

Lycka till och hoppas du mår bättre snart!

[Pollypop]

Hej, jag skulle också rekomendera dig att söka hjälp på något sätt. Det är inget fult, det är helt enkelt så att det ibland är precis vad man behöver för att kunna må bra igen. Jag tycker att det låter som att du kan lida av någon form av förlossnindsdepresion. Och det kan man inte komma över på egen hand.

Baby blues är när man sen när barnen är större och man packar undan alla sakerna känner sig ledsen och nere över att man (om man nu bestämt det) inte ska skaffa fler barn och känner att man kommer sakna allt. Ungefär som "åååh, ja kommer aldrig mer få känna bebislukt från ett barn som är mitt". Dålig på att förklara det där förlåt!

Därför tror jag som jag skrev ovanför att du kan lida av någon form av förlossningsdepresion.

Lycka till nu och ta hand om dig och familjen!