Cheesecake til...

llotta29 · av **llotta29** 18 jan 2012, 08:04

Hej i måndags + jag och är i v 6 ungefär, inte direkt planerat men min man visste förutsättningarna då vi har 1 barn gemensanmt på 3 år och hon krävdes ingen direkt ansträngning för att få. Jag berättade för min man som fick ett smärre hjärtslag och sa: jag är fortfarande chockad från första barnet, vi har inte tid, det sista han sa var vi har inte plats ( bor i ett hus på 200 kvadrat) men efter en stunds pratande så trodde jag i allafall att vi skulle fundera en stund, men igår kväll när jag kom hem från jobbet så sa han har du ringt och bokat tid för abort, kan säga att jag blev helt tom, jag vill så gärna behålla det. Hur gör man nu???

RavenRoxx · av **RavenRoxx** 18 jan 2012, 08:52

Men herre gud! Så kan han ju inte säga!? Jag skulle blivit vansinnig...
Jag tycker du ska försöka få honom att tänka på saken, ge honom lite tid, för om du vill behålla barnet kan du ju inte ge upp utan "strid"!

Lycka till!

kristallklarvinter · av **kristallklarvinter** 18 jan 2012, 08:58

Kvinnor får ju några dagar ibland vecka/veckor som man hinner känna och tänka att "det kanske är något" medan männen får chockbeskedet med en gång på bordet. Om det inte var planerat. Hoppas att lite tid ger honom en tankeställare..

llotta29 · av **llotta29** 18 jan 2012, 09:32

Jo chockartat var det för båda, vi fick veta samma dag, hoppas att han ändrar uppfattningen

llotta29 · av **llotta29** 18 jan 2012, 11:16

Glömde skriva det viktigaste, jag hade bestämt mig efter vårt samtal i måndagskväll att jag inte skulle nämna något mer eller prata mer om det så han kunde tänka i lugn och ro, när jag kom hem efter jobbet igår kväll så frågar han : har du bokat tid för abort idag??? jag kan lämna dig där och hämta dig efter om du vill, jag bara tittade med stora tårfyllda ögon och lämnade rummet, f*n va orättvist det känns, finns det någon bra sida på nätet där han kan läsa på om kvinnors känslor???

Stina · av **Stina** 18 jan 2012, 11:23

Hej Lotta! Åh, lider med dig!
Det är inte alls kul när den ena inte vill.
Hur har tiden med ett första barn varit?

Danem · av **Danem** 18 jan 2012, 12:18

Vad svarade du när han frågade om du bokat tid?
Har han tidigare sagt att han inte vill ha fler barn?

Jag tycker att ni ska sätta er ner och prata ikväll och att du förklarar dina känslor lugnt och stilla och han har chansen att få vädra sina känslor.
Fråga vad han menar med att ni inte har tid? Om du tycker att det finns tid (och plats) för en till så berätta på vilket sätt osv.

llotta29 · av **llotta29** 18 jan 2012, 14:16

Jag sa aldrig något tillbaka mer än nej, sen gick jag därifrån, tycker bara att det är konstigt att det bara är ena parten som bestämmer över det hela, samtidigt har vi sagt att vi kanske ska skaffa en till, kanske inte presis just nu dock, men saker händer ju, man kanske kan ändra uppfattning eller bli vuxen jag vet inte. Vår lilla tjej på 3 år var en super bebis och sov i princip hela första året hela nätter o.s.v nu när hon var 2,5 år fick hon trots ålder, det är det han nog minns mest tror jag. Sorgligt värre

småtta · av **småtta** 18 jan 2012, 15:31

Vet du vad, följ DITT hjärta. Jag har gjort 4 aborter och har två barn. Allt med samma kille. Efter första aborten sa jag aldrig mer, men när jag blev gravid igen hotate min kille att lämna mej. samma som första gången. Gjorde en abort igen och mådde skit varenda dag. Det enda jag kunde tänka på va barn. Blev gravid igen och min kille lämnade mej, jag tänkte mej en framtid som ensamstående mamma men min kille kom tillbaka efter några veckor. Jag var lyckligast i hela världen, och han var en underbar pappa. När vår dotter var 11 månader blev jag gravid igen. Tyckte att det var lite tidigt, men va utom mej av lycka. Dock inte min kille som fick spel och hotade att lämna mej igen... Och jag gör det jag absolut inte ville ABORT... Blev gravid igen ett år senare och då vägrade jag ta bort det. Han hatade mej och ville inte ens va i samma rum som jag. Det resulterade i en dotter till som snart är sju månader. Hans ilska la sej efter några veckor och jag tycker att vi är en normal och lycklig familj. Skulle satt in en spiral för två veckor sedan och vad händer, ingen mens. Det som inte får hända har hänt igen. Gjorde en abort i fredags. Den enda aborten som jag själv har velat göra.
Vill bara att du ska veta att en abort sätter sina spår. Det är något jag ångrar och tänker på varje dag, den sista aborten ville jag göra och du ska veta att känslorna är helt annorlunda den här gången. Ingen ångest. Så mitt råd till dej är följ DITT hjärta. Gör inget som du inte vill för det är DU som ska leva med det.
Önskar att jag berättat för min mor innan jag gjorde de där aborterna för jag vet att hon skulle stöttat mej och då hade jag aldrig gjort det.
Prata med din man och ta det beslutet som känns MEST rätt.

Tatyana · av **Tatyana** 18 jan 2012, 15:35

Det är en svår sits, men det som du skriver, ska bara en part bestämma, det måste ju gälla åt båda hållen. Om du behåller barnet fast han inte vill så bestämmer ju bara du. Då tar du beslutet åt er båda.

Jag kan bara tala för mig själv, och jag skulle inte behålla ett barn om min partner var starkt emot det. Det är ett ansvar man har för livet. Om man behåller då så bestämmer man att någon annan ska bli förälder mot sin vilja. Ett barn är ett ansvar för livet. Om man tar det beslutet ska man nog även vara beredd på att förlora sin partner.