SÅ DÄR JA!

[karin_osc]

Måste bara skriva av mig lite. KÄnner bara ikväll - jag hatar min svärfar. Trodde inte jag skulle nå dit men tyvärr, idag var måttet rågat även för mig.

Gubben har bara kontakt med min man och nästan inget med sina två andra barn (de står inte ut med honom o hans inställning).

Han kom förbi ikväll, men vägrade som alltid att gå in i huset för han väntar på min man. Han stryker runt utanför tills man går ut till honom. Jag bad honom komma in men nej. Han skulle ha tag i min man, kan jag ringa honom NU? Visst, jag ringde, men fick ej tag på mannen. Eftersom jag har svår foglossning o det är kallt ute ber jag honom igen stiga in o vänta. Otåligt trampar han i hallen men går ej in för han vill ej. Jag sitter o ringer på en pall i hallen.

När jag inte får tag på min man går gubben ut. Det är rådjur som smyger vid huset, och vår katt är framme, och jag säger att jag hör rådjuren - de skäller o det knakar i snåren.
Då släpper gubbfan ut sin jakthund ur bilen av nån okänd orsak, i mörkret!!! Som genast flyger iväg efter vår katt och jag hör att katten skriker till o fräser o sen far de iväg. Jag haltar efter ut i terrängen i mörkret (är halvtidssjukskriven p g a foglosning o kan knappt gå), gubben ryter åt hunden som givetvis ej bryr sig. Hunden har dödat en katt en gång förut så jag blir mkt orolig.

DÅ kommer mannen hem med vår son. Han undrar vad som är på gång, svärfar har då fått tag på sin hund o står o lastar in den i bilen, medan jag försöker locka ner katten ur ett träd. Vår snälla lilla katt kommer ner o jag bär henne mot huset för att kolla henne. Mannen frågar var jag är? Då hör jag gubben säga:
"Äh, hon, hon for iväg ut i skogen efter kattfan." I föraktfull ton... Nånstans där känner jag - har varit ihop m min man i 15 år o stått ut med såna kommentarer från svärfar - att NU är det slut. Jag vill aldrig, aldrig se karln mer.

Jag svarar därför asförbannad: "Du jag fick tag i "kattfan" som du kallar den. Nu ska jag in o kolla så hon inte är skadad eftersom jag vet att din hund dödat en annan katt"
Gubben säger surt: "Det är säkert inte så jävla farligt, det var ju bara en kattunge han hade ihjäl. Han rår inte på en vuxen katt. Här är man visst inte välkommen, kanske bäst att jag o hunn inte kommer hit mer då"

Och jag tänker bara: Nej, kom inte hit mer... och går in...

[EmmaStina]

Oj dina svärföräldrar/förälder verkar vara snäppet värre än mina Och jag avskyr mina..haha! Fick höra idag av min sambo att hans föräldrar kommer på besök ikväll, första tanken..ÅÅÅNNNEEEJJJ!!! Och sen är det bara att ladda för att få höra allt jag gjort fel hittills och även vad sambon gjort fel och sen att höra på medan sonen gråter när han sitter i farmors knä, Ossian gråter varje gång och ändå envisas hon att hålla honom
Trodde jag var ensam om att inte tåla svärföräldrar

[karin_osc]

EmmaStina - du är inte ensam...
Just det du säger, att det första man känner om man ska träffa svärfar är nejnej, kom inte... stämmer på pricken, TYVÄRR...
vad får de ut av att sitta o tala om alla fel ? Kan inte svärföräldrar bara vara vanligt hövliga och fråga om vad deras barnbarn gör? Komma in o sätta sig o hälsa som vanligt folk...?

Min svärfar är totalt ointresserad av vad vi/hans barnbarn gör. Han har alltid varit "kung" i familjen men har ingen familj kvar i princip. Svärmor som var en hunsad hemmafru gick bort för tre år sen, o endast min man har nån vidare kontakt med sin far av tre syskon.
Svärfar pratar bara om sig själv o vad han o hans bror gör. Det är som att svärfars bror o dennes familj är viktigare än svärfars egen.

Min son är en väldigt kramig liten kille som alltid kramat alla - men eftersom farfar är som en arg ispinne så har min son aldrig velat/tordats krama honom. Men jag har aldrig talat illa om svärfar till min son, vill inte färga honom.
Men nu vet jag inte om jag orkar träffa sväfar alls. Han har betett sig förjäkligt, det är mkt mer som hänt än vad jag kan skriva här.
Just nu vill jag bryta helt. Men samtidigt känns det himla svårt, för min mans o sons skull.

Hur gör man...

[Gellis]

Sluta träffa gubben, min svärfar satt hela tiden och predikade hur vi skulle leva sen blev det värre och han gjorde några person angrepp och anklagade mig för olika saker. Min sambo fick nog så vi åkte hem till dom och så satte vi oss ner och pratade om hur vi känner med, och sa även att vi inte ville träffas mer om han skulle vara så. Nu ett år senare vågar han knappt då han märkte att vi menade allvar.

[EmmaStina]

Jaaaa...jag överleved än en gång
De kom in.. man kan tycka att de skulle fråga "hur är det med dig?" "hur är det med Ossian?" mm. Men icke.. utan det började med "vad kallt ni har det, borde inte Ossian ha mer kläder", "idag har jag gjort det och det och det", "oj.. vad starkt kaffe du har bryggt" bla bla bla...Gahhaa..kärring (förlåt, vill inte vara elak men blir galen)! Jag sitter där och ler och är artig, allt för min sambo och min son ska få träffa farmor och farfar. Men så fort svärmor tog Ossian började han stor gråta.. det skär i hjärtat på mig att se honom lida

Karin_osc: Vad tycker din sambo? Vill han umgås med sin pappa?

[Mullemamman]

EmmaStina: Varför måste svärmor prompt få hålla Ossian...? Fattar hon inte det själv kanske du helt enkelt måste säga till henne att hon nog ska vänta tills Ossian kommer fram till henne självmant, att han inte vill att hon håller honom just nu i alla fall. Stå på dig!

Styrkekram!

[karin_osc]

Jag sitter där och ler och är artig, allt för min sambo och min son ska få träffa farmor och farfar. Karin_osc: Vad tycker din sambo? Vill han umgås med sin pappa?

Känner igen det där PRECIS med att sitta o le artigt! Och nålsticken som hela tiden haglar! Kram EmmaStina, var stolt över dig själv att du håller dig lugn!
Fast man kokar inombords över alla dumma kommentarer som man låtsas inte höra, står man ut för att ens man o barn ska få träffa sin familj. Fast jag tycker inte heller att din svärmor prompt måste hålla Ossian, kan du inte slingra dig med att "han är inne i en mammaperiod och jag vill inte bråka med honom idag" eller nåt liknande...? Skitsvårt det där...

Min man har sagt att han i alla fall ska hålla sig hemma då han/vi vet att hans farsa ska dyka upp så jag slipper försöka prata med honom.
Min man säger också att "gubben är egen, det vet jag" så han förnekar inte att gubben beter sig dumt.
Men samtidigt så har svärfar bara min man att prata med av barnen, och vi är de enda som bor i närheten. Utan oss blir han helt isolerad. Svärfar har inga vänner alls vad jag vet, utan umgås endast lite med sin bror som har sommarstugan bredvid svärfar. Och min man tycker synd om sin farsa som sitter ensam jämt.
Därav att det hela är komplicerat. Som det brukar vara med svärföräldrar...

[EmmaStina]

Mullemamman och karin_osc: Jag försökte förklara för henne att ta det lite lugnt, låt han vänja sig lite och så men jag fick till svar att man ska inte vara mesig med dem. Då blir de bortskämda. Nu har jag börjat hålla han vaken tills 10 min innan de ska komma och då lägger jag honom. Så sover han förbi nästan hela besöket.

Det är nog bra, karin_osc om din man håller sig hemma om svärfar kommer på besök. Jag vet hur du har det Du kan inte ställa lite krav på svärfar, att vissa regler gäller hemma hos er. Typ att hunden ska vara kvar i bilen och så?! Jag förstår helt om det inte går, jag har försökt med mina men de bryr sig bara första gången sen är det "bort glömt".

[Mullemamman]

EmmaStina:
Tanten verkar ha allvarliga problem... men jag vet att det finns gott om personer ur den äldre generationen som tror att barn blir bortskämda av kärlek och närhet...
Fiffigt av dig det där med att hålla honom vaken till strax innan.. Dock kommer det ju inte att fungera hur länge som helst är jag rädd.. så du har nog en större konflikt att ta itu med där lite längre fram. Stå på dig är mitt råd då - DU vet allra bäst vad som är bra för Ossian eller inte, INTE hon! HON är inte Ossians mamma, så enkelt är det! Styrkekram!

[caiopeya]

hahahahaha jag vet inte om det gör situationen bättre me jag vet precis vilka ångestkänslor man får av famileträffar, svärmor, svärfar och svärsyskon!
min svärmor är militant sosse liksom resten av familjen, de gapas och kan inte alls accepteras annat utan sarkastiska elaka komentarer.
gubbens farsa pikar hela tiden mej och jag får bara svälja skiten och räkna dagarna då de bor 100+ mil från oss! han tycker jag är en dryg gnällig storstadsbo som tycker att det är jobbigt med tio pers på besök i vår fyra en månad efter vår första dotters födelse, ibland önska jag att jag får foten överkörd hellre än att resa med sjukt men sant!
eftersom gubbens syster fick barn några månader innan oss så fick jag aldrig glädja mej åt lillans framsteg utan typ: ja din dotter kryper redan men hennes kommer gå snabbt, mycket snabbare än din osv. varenda gånga jag glades åt något och la ut på FB så fick jag bara dråpiga komentarer om att hennes huvud var för tungt för att gå så jag borde inte låta henne osv osv etc etc. facebook är borta nu!!
detta sabbade verkligen mycket glädje för mej!
jul så ska vi resa en vecka dessa 100+ milen och jag har såååån ångest!
jag klarar inte av oödmjuka och väkiga människor, de trycker verkligen ner mej och jag ska bara hålla käften!

urk! nästa liv så ska jag va singel och åka till danmark XD