Rumble of the ...

Mrs.L · av **Mrs.L** 01 sep 2011, 08:55

Grubbelsmurf: Nej, jag har hållt på att slänga ur mig sånt ibland, så jag förstår ju egentligen att folk frågar, men eftersom jag vet hur tungt det är att vänta och längta så biter jag mig i tungan och är tyst.

Det som stör mig så mycket är när dom som för ett år sen avrådde oss hela tiden från att skaffa barn, nu när vi är gifta inte gör annat än tjatar om det? Tänk att en ring och ett papper kan göra så mycket?

Hehe ja jag får öva lite, eller förhoppningsvis inte hoppas mer på att inte behöva få den frågan mer!

Molly10 · av **Molly10** 01 sep 2011, 21:19

Tack för alla svar! Jag är så sugen på att fräsa ifrån jag med nästa gång någon frågar ...samtidigt vet jag att min sambo inte vill att någon ska veta ...inte försen vi vet vad som är fel, så jag får nog hålla mig lite till för hans skull.

Usch, jag känner mig egoistisk också ...fast jag egentligen inte är sån annars. Jag vill att det ska vara bara min tur nu (inom vår familj). Jag vill inte dela uppmärksamheten med min brors sambo om vi nu skulle bli gravida samtidigt. Det är min tur att ha stor mage och folk frågar hur jag mår och ger min bebis uppmärksamhet ..Jag hör själv hur knäppt det låter, men så känner jag just nu. Å vad jag hoppas att utredningen kommer igång, för det ska bli skönt att få prata av sig med en kurator också

Mrs.L · av **Mrs.L** 02 sep 2011, 07:37

Molly10, i så fall är vi lika knäppa båda två! Du är inte ensam på nåt sätt! När det väl blir vår tur vill jag att alla ska bli så glada för vår skull (som man sett dom bli för alla andra) och inte reagera typ "Jaha, ni också, kul".

godishanna · av **godishanna** 02 sep 2011, 10:37

Vi är tre kompisar som hängt ihop i många år. För ett par år sedan blev en av oss gravid vilket tyvärr slutade i utomkvedshavandeskap och en obehaglig operation. Hon och hennes sambo har försökt få barn sen dess. I år fick jag och den tredje kompisen barn med några månaders mellanrum vilket så klart är helt underbart. Men hos vår andra vän blir det inget. Hon är väldigt förtjust i våra små och glad för vår skull (en fin vän) men jag känner henne så väl att jag märker att hon gråter inombords. Min man och hennes sambo umgås en del och han säger att hon blir förtvivlad varje gång mensen kommer. Han vill söka hjälp men hon vågar inte. Så svårt att veta hur man ska vara en bra vän, vill ju stötta henne men inte samtidigt låt bli att vara lycklig över min son. Vi har ett gemensamt intresse så jag ska försöka se till att vi kommer iväg bara hon och jag utan barn en dag och bara vara vi...

vnmotjej87 · av **vnmotjej87** 05 okt 2011, 12:15

hej jag och min sambo har försökt i 7 månader att bli gravida och har inte lyckats. alla i min omgivning får barn även min morbror och han fru som fyller 45 år. man vill vara glada men hjärtat skriker av smärta varje gång man läser på fb eller hör på stan att nån man känner ska få barn.. man gratulerar men man känner sig falsk, man hade ju önskat det var man själv som fick säga nått sånt.

jag har vänner som har barn och de nästan kräver jag ska hålla deras små barn och köra vagnen och hjälpa till, visst är det rolig men när man kommer hem så faller alla tårar. ibland önskar jag att folk som har så lätt att få tänker lite på hur det måste kännas att inte kunna få eller har svårt att få barn. i morgon kommer jag se på tv drömmen om ett barn på tv 3 tror att folk kanske tänker sig för. man kan hoppas.

ibland känner jag mig som en lipsill och dålig vän bara för jag känner så här men mina vänner vet hur det ligger till men det verkar inte som de bryr sig.

håller tummarna för er tjejer
kram

WaitingForMyAngel · av **WaitingForMyAngel** 22 feb 2012, 10:31

Alla är så olika, så det är jättesvårt att veta. Berättar man inte får de veta tillslut ändå och kan ta illa upp, säger man det i världens lyckorus så kan det kännas som en kniv i hjärtat.
För vissa känns det säkert skönt att få ta del av andra pars vardag med barn, för andra är det hemskt.

Jag tillhör den som inte kan vara glad för någon längre tyvärr. :cry:

Jag vill inte veta, stänger dem nästan ute. För ser jag mer nära vänner med barn/babymagar och allt prat om dem så lägger jag mig sakta ner o dör. Mina ben viker sig.
Som när min sambo berättade att vårt kompispar ska ha barn, nu i april. När han sa det, förra året så rasade allt. Jag grät som aldrig förr och nu kan jag inte släppa det. Varje månad tänker jag på hur magen växer, sakerna de köper och fixar med.
För mig hade det varit bättre att inte få reda på det!

Känner mig så elak, vill ju vara glad för deras skull. Men jag kan faktiskt inte!

Håller hjärta och tummar för oss alla!

heidimariajohanna · av **heidimariajohanna** 22 feb 2012, 21:35

hej där..
det är vårt 7 försök nu... jag känner som ni orolig frustation när nån sägr att de är gravida ... man blir glad för deras skull men ledsen för att man själv inte lyckas... min sambo tycker det är jobbigt att höra mig klaga och bli ledsen varje gång mensen kommer.
nu är det bim om 8 dagar.. kännner inget och tror inte det tagit sig. fick en sån magkänsla igår bara .. .men men bara o bita ihop.
det är så jobbigta tt höra att man inte ska tnäka på det.. jag har varit ganska öppen med mina vänner att vi försöker ... alla fall till de närmaste.. kan ångra det lite idag för jag var helt säker på att det skulle lösa sig.. jag skulle vart gravid redan för länge sedan me nså är inte fallet.. jag vet inte vad felet är ..det är det som är jobbigt och det är många månader kvar tills vi får söka hjälp... dessutom vill inte sambon det han vill ju göra mig gravid på naturlig väg.. han blundar nog lite för att nåt kan vara fel..

6 av mina vänner är gravida nu.. de flesta tog det sig på försat ggn.. jobbigt som fan... vi skulel ju bli gravid tillsammans vara mamma lediga tillsammans. .
många säger att 7 månader inte är lång tid..kanske inte det när man jämför sig med andra MEN det räcker för att man ska vara orolig att nåt är fel.. jag tänker att hade det inte vart nåt fel så hade det redan tagit sig..

har börjat akupunktur idag... hoppas det hjälper mot stress , min onda mage och sänka mitt fsh värde.. hört att det ska hjälpa.. man greppar efter allt som kan hjälpa en... man vill ju så gärna . skönt att ha människor här på mb.. och prata med.. folk som sitter i samma båt..

:roll:

stor kram till alla er..

Hillen86 · av **Hillen86** 16 mar 2012, 11:45

Hej! Vet hur det känns. Jag och min sambo har snart försökt i 1 år och får inte till det. Jag har oregelbunden mens och har inte fått något utslag på äl stickor alls. Igår fick jag veta att min kusin är gravid. Hon och hennes sambo har försökt 2 månader och blev gravida. Jag sa grattis men det skar i mitt hjärta. Jag vart jätte ledsen när jag kom hem och har gråtit hela natten. Känner mig så förtvivlad. Min sambo ser på mig att jag inte mår bra av allt detta. Han är också ledsen för det hela och tycker att det är jobbigt men måste vara stark och trösta mig. Känns som det aldrig kommer att vara min tur. Vart hämtar ni er styrka ifrån?

Kramar

walstalinda · av **walstalinda** 16 mar 2012, 13:20

Sitter och läser era inlägg och minns tillbaka.. Trodde aldrig att det skulle lösa sig på naturlig väg. Startade utredning, visade inga fel. Trodde inte på det för efter ett år borde man ju ha blivit gravid eller hur? Inom ett år är ju 80% gravida kan man läsa överallt. Var HELT förstörd när min bästa vän blev gravid på första försöket! Orkade inte prata med henne och fick gå till en psykoterapeut och ja allt som hör till.

Ja och så plötsligt så händer det, 14 månader tog det och idag sitter jag här i V 14+3!

Hoppas att några av er kan se ljuset i tunneln för det kan faktiskt lösa sig, även om livet känns hopplöst.

Min psykoterapeut lärde mig en massa bra knep att hålla tankarna på rätt våglängd. Både i detta barnaönskande men även i mitt stressiga jobb.

Mina tips för att inte få en total mental break down.
(för er som vill höra dom, ni andra kan sluta läsa nu)
-Häng inte i BIM-trådarna, dom är bara missvisande.
-Försök intala er själva att det kan faktiskt ta 2 år innan man som frisk människa lyckas!
-Säg eller tänk ALDRIG att "ALLA är ju gravida förutom jag". Det stämmer faktiskt inte, räkna så får ni se.
-Tillåt er själva att vara ledsen när mensen kommer, eller när en bekant blir gravid, men var ledsen då och inte sen.
-Överanalysera inte, om ni har startat en utredning så lyssna på de duktiga människorna ni får träffa, har ni inte startat utredning så testa med ÄL test men strunta i allt annat. Det är bara onödigt. (jag rekomenderar Clearblues ÄL test med glad gubbe!) Tänk på punkt nr 2!
-Läs "solskenshistorer" istället för BIM-trådarna.
-och ni är inte ensamma! Jag lovar <3

KRAM PÅ ER!

heidimariajohanna · av **heidimariajohanna** 18 mar 2012, 22:19

walstadlinda.. åh tack för dina tips och ditt peppande!! har varit ledsen idag. precis haft äl i dagarna o idag sitter ajg här med en dålig magkänsla ändå.... altlid så innan bim man blir ledsen o orolig o känner inte igen mig själv alls=(...
tycker det är jobbigast när jag förändras o drar mig undan dagarna efter äl och fram till bim.. är så jäkla ledsen att misslyckas varenda månad.. inte såååå länge vi försökt men 8 månader är nog o jag har lite högt fsh värde (fick göra blodprov för annat) ....9.2 .. 10-11 är gränsen .. det stressar mig o att jag aldrig får älflytningar.. jag har regelbunden mens o äl o varför händer det inget..har fått höra att jag har dåliga hormon värden mm..

nån gång ska det väl vara vår tur se på er ni lyckades=) grattis till plusset fast du gått ett tag med ditt plus nu kramisar