Rumble of the ...

[Molly10]

Jag och min sambo har försökt få vårat första barn i över 1½ år och har precis skickat in hälsoblanketter till fertilitetskliniken, så nu väntar vi på vår tur att få hjälp ...men hur orkar man vara glad för andra som blir gravida när man mest blir ledsen för sin egen skull. I vintras fick vi veta att min sambos syster var gravid med sitt 3:e barn. Jag blev mer ledsen för våran skull än glad för deras. Igår fick vi veta att min sambos lillebror ska ha sitt 2:a barn. Både jag och min sambo blev nästan ledsna och tänkte fy f_n inte dom också. Vi sa självklart inte det utan låtsades vara glada och gratulerade dom. Det känns jättedumt, för egentligen är det ju jätteroligt att de får barn, men när det inte går för oss så blir man bara ledsen. Jag vet inte om jag orkar med att hålla masken när vi är hos hans föräldrar och hans brors sambo kommer dit med sin runda mage och alla frågar hur hon mår och att det är så roligt att de ska få barn ...jag vet inte om jag kan låta bli att börja gråta, för det känns som jag kommer göra det

[grodan]

Jag har två änglar och vi planerar för ett tredje frö…
Min bror och hans tjej har precis fått domen att de har 5% chans att bli gravida och jag är så skraj för hur de kommer ta det om vi blir gravida igen…
Vi har haft det tufft med både graviditeterna och första åren då våra barn har extrem astma och allergier, andra graviditeten behövdes tolvultraljud för att hålla koll på lillkillen i magen. Vilket gör att ingen tror att vi kan önska oss en till…..
Nu när lilkillen är 2 och tjejen är 4 känns det som att vi äntligen vågar drömma om en till.
Men, hur säger jag det? För ett par veckor sedan grät min svägerska på min balkong för att hon vill ha barn. Jg vet att ingenting kan trösta henne utom en egen lite bebis.
Jag förväntar mig inte att de ska vara smärtfritt glada för våran skull, men jag vill ju inte att deras sorg ska göra att de älskar fröt mindre än de andra, förstår du hur jag menar?
De är några av de viktigaste personerna i mina barns liv, att min möljiga graviditet skulle göra de ledsna är kanske oundvikligt men dock plågsamt.
Jag vill ju helst att vi får en var samtidigt Men så kommer det inte bli. Antagligen.
Jag har inget bra svar på hur du ska kunna vara glad för deras skull när et är så smärtsamt för dig/er. Men kanske sitter de också precis som jag och funderar hur vågar jag säga det här? Hur kommer de ta det?
Jag försöker intala mig att min lycka inte gör deras olycka mer eller mindre smärtsam. Men vi får väl gråta tillsammans av lycka o olycka.

[grodan]

Hoppas verkligen att ni får det fröt ni önskar!
Tänkte på det, vet de andra om er situation? Styrkekramar!

[Molly10]

Min sambos bror och hans sambo vet att vi har försökt att bli med barn men inte lyckats, men jag vet inte om de vet att vi fortfarande försöker. Jag förstår att det är jobbigt för er att berätta också när ni vet hur de kommer reagera, men det är klart att ni ska berätta ändå. Det är ju inte erat fel att det inte går för dem och ni har ju inte haft det lätt heller. Förr eller senare så märks det ju ändå när magen växer. Eftersom ni vet så kan ni ju försöka säga det på ett bra sätt. De kommer ju bli ledsna ändå, men som du säger så får ni gråta ihop och ni kan ju trösta dom.

Jag skulle vilja berätta för alla på ett vis, men samtidigt vill vi inte ha mer press på oss och man känner sig lite otillräcklig ...eller hur man ska kalla det... när det inte går. Jag vet att min sambo skäms också för han känner att det är hans "plikt som man" att kunna göra mig gravid. Men det kan ju likagärna bero på mig eller så är det pressen som gör det ...det visar sig när vi börjar utredningen. Det kanske är lättare att berätta för alla sen när man vet vad det beror på och OM vi kan få barn.

[grodan]

Hopplöst vilken ände man än sitter på i det här repet, den som såras eller den som sårar.
Hoppas ni kommer igång med utredning snart då så ni får lite besked.
Håller fingrar o tår!

[Mrs.L]

Vad jag känner igen mig i dig Molly10! Tycker det ploppar upp magar och bebisar bland alla jag känner men här tycks det aldrig vilja bli nåt... Vi har inte försökt aktivt mer än en/två gång/er men heller inte använt skydd så noga innan.

Och speciellt när det är i släkten så det blir mer på... Och vi är nygifta så var och varannan dag får man frågan "Och när blir det barn?" och man vill bara skrika att gärna för ett bra tag sen! Man får försöka le, vara glada för deras skull och sen gå hem och göra sitt bästa för att lyckas själva?

[Sebsus]

Hej Grodan.
Förstår precis hur du känner dig. Jag och min sambo kan inte få barn på naturlig väg, min sambo har en sjukdom som har gjort att hans sädesleder har fötvinat, så det är 100% säkert att vi aldrig kommer få barn naturligt. Vi har varit igång med IVF nu i 3år. Har totalt gjort 2st försök som misslyckats. Och jag mår verkligen piss över att se alla runt omkring mig med gravid magar och försöka vara glad för nära och kära som blir gravida. Men man får ta en dag i taget och se framåt. Tänkte bara säga att det finns en tråd som heter alla som håller på med ivf (alla-som-haller-pa-med-ivf-26777.html). Där finns det underbara kvinnor som alla går igenom utredningar eller håller på med IVf, jag tycker du ska vara med i den gruppen och få stöd från oss, vi har alla där mycket gemensamt och kan lära oss från varandra.
Jag hoppas att både du och jag plussar snart!

[Grubbelsmurf]

Mrs.L : Nästa gång du får frågan när det blir barn eller något i den stilen testa att svara.. vi gör så gott vi kan Är de smarta nog så håller de tyst sen

[Mrs.L]

Haha Grubbelsmurf, det var det bästa jag hört på länge Kanske borde prova den Om jag törs, snäll flicka som man är, haha!

[Grubbelsmurf]

Mrs.L : Det är en vän till mig som gav mig det rådet när jag tröttnade på att höra om när vi skulle få barn. De som säger det förstår inte vad det kan göra ont och sätta press mm. Och du kan ju alltid säga det med ett leende på läpparna det kanske till och med biter mer då

Och du även snälla flickor måste få bli irriterade och fräsa ifrån