SLITEN LITEN M...

[lääängtar]

Vi försöker få 20 månader mellan:)

[Elvi]

Vet att det är längesen som någon kommenterat i denna tråden men kanske någon av er ser detta?

Är väldigt nyfiken på hur det gått för alla er som ville ha MYCKET tätt mellan barnen.

Vi har verkligen tätt tycker jag, har nu två tjejer, ena 2 och ett halvt och andra fyller snart 1 år. Så väntar vi vårt tredje till januari. Så de blir tripp trapp trull, med tre barn på tre år.
Och kan säga det är verkligen inte jobbit med 2 blöjbarn samtidigt. Det är kanske lite andra saker man ibland tycker är jobbit.

[Mullemamman]

Vet att det är längesen som någon kommenterat i denna tråden men kanske någon av er ser detta?

Är väldigt nyfiken på hur det gått för alla er som ville ha MYCKET tätt mellan barnen.

Vi har verkligen tätt tycker jag, har nu två tjejer, ena 2 och ett halvt och andra fyller snart 1 år. Så väntar vi vårt tredje till januari. Så de blir tripp trapp trull, med tre barn på tre år.
Och kan säga det är verkligen inte jobbit med 2 blöjbarn samtidigt. Det är kanske lite andra saker man ibland tycker är jobbit.

Är lite i samma läge som du fast vi väntar redan vårt fjärde nu i november
Håller med dig om att det inte är jobbigt med 2 blöjbarn, det hela går på rutin numera så nog finns det definitivt annat som jag tycker är jobbigare.. (som till exempel att bli ifrågasatt om varför mina barn inte går på förskola.. väldigt tröttsamt att bli tvungen att motivera det och "försvara" att barnen har det bra och inte ÄR efter i sin utveckling.. Varför är det ingen som ifrågasätter motsatsen..?)

[lääängtar]

Vi får 20 månader mellan våra småttingar:) Inte jättetätt men ganska. Tog sig på första försöket:)

[HelloKitty]

Börjar bli sugen på en trea nu har 16 mån mellan första. Men vi får se när vi börjar baka

[Elvi]

Mullemamman: Ja lustigt det där med att folk undrar när barnen ska börja i dagis/förskola. Det har många också frågat mig. Som om man inte skulle få stanna hemma med barnen. När jag berättade att jag jätte gärna är hemma med dem, fick jag frågan om jag inte tänkt på om storasyster ville gå på dagis då? så skulle jag få det lättare hemma med lillasyster, varför i all världen stiga upp och skjutsa ena barnet ti dagis när man ändå e hemma. Jag förstår om det passar några familjer, men inte mig. Och ser det inte som något fel att vara hemma med barnen. Då är jag ändå utbildad pedagog.

Nåja.... blev långt det där

[Mullemamman]

Elvi:
Antar att förskola är den nya normen då närapå 90% av barnen går på förskola.. Därför kan många föräldrar inte tänka sig en tillvaro utan förskolan och att en utbildad pedagog/förskola alltid skulle vara det bästa för barnet är ett argument både BVC och många andra "institutioner" gärna skriker ut... dessvärre..

Själv anser jag att en förskola aldrig kan ge mitt barn samma närvaro och kärlek som jag själv. Nog har förskolan sina fördelar men så även hemmalivet med föräldrarna. Det KOMMER att komma en dag då mina föräldradagar är slut och då barnen oundvikligen måste gå på förskola då jag måste ut i arbetslivet men tills dess har de det väldigt, väldigt bra hemma med mig

[loveine]

Absolut, det är nog "för-" och "nackdelar" både med att ha tätt och långt mellan barnen. Själv är jag nästan i din situation Nelia (kommer nog ihåg dig från 2007?! ) Jag har en son på drygt 3,5 år och nu börjar vi fundera över syskon, vilket betyder att det kommer bli minst 4,5 år emellan barnen. Det är långt! Egentligen hade jag på sätt och vis velat ha tätt mellan barnen, det var bara knappt två år mellan mig och min syster och vi har alltid haft så himla roligt! Men det har inte passat riktigt, utan det är väl först nu och egentligen hade jag pga att jag ganska nyss börjat nytt jobb även velat vänta lite till. Men då blir det ju sååå långt mellan barnen och det känns inte bra av två anledningar. För det första känns det som om de inte kommer kunna leka så bra, och för de andra blir jag ju som någon annan uttryckt här småbarnsförälder så länge... det är ju först nu man kan börja tänka göra mer saker tillsammans på något sätt och jag kan satsa lite mer på jobb och karriär. För- och nackdelar som sagt.
Men jag kan säga så här, när jag var gravid och mammaledig ville jag absolut ha tätt mellan barnen och man var ju så inne i den världen att man inte tänkte på mycket annat. Nu när man jobbat några år och kommit ifrån småbarnsstadiet blir det mindre viktigt och jag tänker mer på andra saker.
Det var faktiskt min sambo som sa ifrån att nu är det ändå snart dags med ett syskon om det inte ska bli jättelångt mellan barnen. Och när jag tänkt efter och det väl är bestämt att det börjar bli dags så blir jag plötsligt sådär bebisgalen igen och har inte tålamod att vänta... så vi får väl se om vi försöker redan efter tant röd kommit...

[Nelia]

Absolut, det är nog "för-" och "nackdelar" både med att ha tätt och långt mellan barnen. Själv är jag nästan i din situation Nelia (kommer nog ihåg dig från 2007?! ) Jag har en son på drygt 3,5 år och nu börjar vi fundera över syskon, vilket betyder att det kommer bli minst 4,5 år emellan barnen. Det är långt! Egentligen hade jag på sätt och vis velat ha tätt mellan barnen, det var bara knappt två år mellan mig och min syster och vi har alltid haft så himla roligt! Men det har inte passat riktigt, utan det är väl först nu och egentligen hade jag pga att jag ganska nyss börjat nytt jobb även velat vänta lite till. Men då blir det ju sååå långt mellan barnen och det känns inte bra av två anledningar. För det första känns det som om de inte kommer kunna leka så bra, och för de andra blir jag ju som någon annan uttryckt här småbarnsförälder så länge... det är ju först nu man kan börja tänka göra mer saker tillsammans på något sätt och jag kan satsa lite mer på jobb och karriär. För- och nackdelar som sagt.
Men jag kan säga så här, när jag var gravid och mammaledig ville jag absolut ha tätt mellan barnen och man var ju så inne i den världen att man inte tänkte på mycket annat. Nu när man jobbat några år och kommit ifrån småbarnsstadiet blir det mindre viktigt och jag tänker mer på andra saker.
Det var faktiskt min sambo som sa ifrån att nu är det ändå snart dags med ett syskon om det inte ska bli jättelångt mellan barnen. Och när jag tänkt efter och det väl är bestämt att det börjar bli dags så blir jag plötsligt sådär bebisgalen igen och har inte tålamod att vänta... så vi får väl se om vi försöker redan efter tant röd kommit...

Nej men guuuuud!! Heeeeej Loveine! Nog kommer jag ihåg dig allt! Hur mår du? Vad kul att ni funderar på en till. Min sambo ville egentligen inte ha fler barn, jag har tjatat ganska länge, och när sonen väl blev 3 år så var det som att kliva över en tröskel, allt blev så mycket lättare att till och med sambon började mjukna lite i våra förhandlingar. Sen, precis i samma veva, så råkade vi slarva lite (tidigare än vi hade tänkt) och det tog sig direkt Jag är jätteglad att vi har väntat såpass länge ändå för jag hade aldrig orkat med att vara gravid och ha Joel som han var innan han blev 3 år, han klarar ju sig själv nu, leker mycket själv hemma, både ensam och med kompisar, även ute kan han vara själv eller med kompisarna, jag behöver inte hålla på och passa, springa efter osv. Ännu bättre är att han förstår allt som händer och vi pratar mycket om bebis, läser bl.a. en jättebra bok om en liten bebis som heter Uno och som förklarar hur bebisar växer i magen och sedan föds när de är så stora att de inte får plats i mammas mage längre (anpassad för barn 3-6 år).

Sorry för OT i tråden Vi kanske kan skicka pm istället...