Packåsnan men ...

C.M.B · av **C.M.B** 26 jan 2012, 09:09

Hejsan!
Jag känner att jag måste skriva av mig... Idag är det exakt 2 år sedan jag fick ett tidigt missfall... Jag har försökt och velat ha barn sedan jag var 18... Fyller 28 i år..

Jag och mitt ex försökte bli med barn i 5,5 år och detta var enda gången vi lyckades.. Vårt förhållande tog slut genast efter missfallet...

Nu är jag gift med en underbar man och vi vill ha barn och försöker (detta verkar dock också ta tid) jag har konstaterat PCO och vet att det finns hjälp att få och vi pratar om det som bäst.. Men just idag känner jag hur minnen från exakt 2 år tillbaka flyter upp till ytan.. när glömmer man något så traumatiskt?

Jag vaknade lycklig på morgonen, men mitt på dagen då jag gick på toa fick jag sååå ont i magen och då jag torkade mig så kom hela hinnesäcken ut... Såå traumatiskt att behöva se säcken där mitt lilla frö låg... sedan sprack säcken och jag kommer ihåg hur det rann vätska på mig och hur jag inte ville tvätta bort det, för jag förstod genast att det var allt jag hade kvar av mitt sååå efterlängtade barn...

Jag blödde inget alls men hade otroligt ont.. Till saken hör att jag var nästan 2 dygn från närmaste läkare och då jag äntligen kom fram så fick jag bekräftat ett missfall och man fick stöta ut rester med medicin då inget kom ut av sig själv... Jag blev sjukskriven efter detta i 2 veckor (räckte inte till) men sedan igen så räcker tydligen inte 2 år till för att glömma denna händelse :cry:

Tack för att jag får skriva av mig och dela min sorg med andra!

hallon75 · av **hallon75** 26 jan 2012, 09:20

Förstår att du känner dig ledsen :-(

Sänder en kram och hoppas att du snart får känna lyckan av en graviditet som går hela vägen..!

iikaveera · av **iikaveera** 26 jan 2012, 09:45

Jag beklagar sorgen, jag hade ett missfall i aprill -11 i vk 12. Jag hade väldigt ont av det länge och förstår dina känslor . Jag hade turen att bli gravid igen och väntar nu barn i maj -12. Fortfarande är jag rädd att jag skall mista det,och kan inte njuta fullt ut av graviditeten. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du också skall få uppleva en lycklig graviditet på nytt och få ett barn att älska!
Fortfarande känner jag sorg för barnet jag kunde ha haft. Speciellt svårt är det då man träffarnågon som fick barn då man själv hade beräknad tid.
Jag hade en kompis som för 3 år sedan fick en liten flicka efter flera misslyckade provrörsbefruktningar. Tjämpa på med vardagen,men ge inte upp dina drömmar de kan bli verklighet. Kram.