Rumble of the ...

[Kayna1977]

Hej J K!

Har personlig erfarenhet av det där. Hade arbetat på ett företag i cirka ett halvår, en bit från där jag bor. Företaget öppnade sedan en avdelning där jag bor och att jag skulle arbeta där istället var självklart. Jag kallades till intervju för en anställnig och allt var så positivt, de ville verkligen ha mig där eftersom jag har specialkunskaper som de har svårt att hitta någon annan stans.

Jag är som du, tycker det känns bäst att köra med öppna kort och vara ärlig. Jag berättade därför att jag var gravid. Intervjuaren var helt OK med det, arbetets natur skulle passa med att arbeta hemifrån om jag så önskade. De behövde verkligen någon som kunde det jag kan.

Två dagar senare fick jag veta att jag inte hade de kunskaper de behövde på den nya avdelningen och därför kunde de inte anställa mig.

Så jag vet vad jag kommer att göra om jag blir kallade på intervju i detta tillståndet igen... Never telling. Inte värt det. Bara för att jag är schysst betyder inte det att alla andra är det, tyvärr... Å andra sidan kan man vända på steken och fundera över om det är värt att arbeta med människor som har den typen av värderingar. Jag sörjer det inte, men klart att man blir arg.

Lycka till vad du än väljer!

[J.K.]

Kayna77: Tack för att du delar med dig

Du har säkert läst i Julimamma-tråden att jag på ett sätt tro mig hittat en lösning som jag har samvete att leva med. Å det är å berätta det efter att jag varit på VUL i vecka 7 för å få bekräftat att ärtan lever. Sist gick jag några veckor med dött embryo helt ovetande.. Skulle de då kommentera varför jag inte sagt något tidigare så visar jag bara till erfarenheter av tidigare missfall och att jag vill veta att där var något att berätta innan jag säger nått.

Å då har jag ju redan börjat jobba, så de kan ju inte kicka mig eller välja bort mig där å då. De kan ju eg inte göra så mkt åt situationen, men om de ska följa regler och lagar så kan de ju inte göra mkt åt situationen även om jag skulle berätta det innan jag börjar.

Jag har aldrig varit med i facket här i Norge, men har nu skickat in papper så jag går med i Handel och Kontor redan vid uppstart, ifall det skulle bli problem senare som jag inte klarar av på egen hand. När jag pratade med facket idag och bad om råd om hur jag skulle göra så sa hon att det var helt upp till mig, men att de inte får ta tillbaka erbjudandet om tjänsten pga graviditeten (men som du har fått erfara, de kan ju säga att det är av andra grunder). Men jag fick uppfattning av att hon tyckte det var lite väl tidigt att berätta nått när jag bara är i vecka 5, mkt kan ju ske..

[Snigel]

Jag tänkte också på att det är väl en provanställing som du börjar med? I så fall behöver ju inte arbetsgivaren ens ge ett skäl om de senare inte vill ge en anställning. (Då sitter man ju lika illa till igen- om inte värre, eftersom man då har undanhållit information).

Det är verkligen svårt att veta hur man ska göra! Jag förstår precis om du väljer att inte säga något för det är onekligen frestande oavsett vad man rent spontant tycker!

[J.K.]

Tänkte ge en liten uppdatering om hur det har gått hittills..

Jag blev uppringd och kallad till sista träffen med cheferna och det gick bra, jag blev erbjuden tjänsten och de ville att jag skulle börja jobba på måndag.

Men så berättade jag om graviditeten, och att jag inte visste om det när jag först kom i kontakt med dem, å att jag ville vara ärlig mot dem. Efter långa tysta minutrar så avslutades mötet och då hade de ändrat från "du börjar på måndag" till: "Du hör ifrån oss före måndag".

Jag kunde inte tro mina öron! Den närmsta chefen verkade vara ok med det, och sa att han satte pris på att jag berättade det, och att det i eg är en glad nyhet, men den kommer vid en dålig timing. Hans chef däremot, va den som sa att de ville prata mer innan de ger besked. Jag höll masken där å då men kom nog inte mer än ut av bygget förrän tårarna började komma. Åkte gråtandes genom hela stan tills jag kom hem igen.

När jag väl samlat mig lite så tog jag kontakt med hon som hade rekommenderat mig till den tjänsten (bemanningskonsulent) å hon pratade då fortfarande om kontrakt och praktiska ting på måndagen "som avtalat". Då frågade jag om hon nyligen hade pratat med de andra och fått höra nått om hur mötet hade avslutats idag och det hade hon ju såklart inte. Då kom tårarna igen och jag fick avsluta samtalet. Normalt är jag inte så känslig, men det känns som om de har tagit en stor glädje ifrån mig å det bara brast.

När jag sen tog kontakt med henne igen efter att hon hade blivit uppdaterad på huset (det var en intern tjänst på det företaget som hon jobbar på). Så var det ju så att de har tagit tillbaka erbjudandet om tjänsten och jag kommer att få höra från dem. Men hon sa att de hade stor respekt för att jag hade sagt som det var, att jag var den kandidat som de gärna ville se i den tjänsten. Å att de möjligen kunde se på en lösning med längre prövotid eller å ta allt som vikariat.

Till det sista har jag inga kommentarer, känner att det inte är nån mening å ta ställning till det innan jag faktiskt hört någon konkret från dem.

Känner mig för tillfället väldigt besviken. Lättad över att jag sa som det var, för det var det rätta å göra, men konsekvenserna av å säga det har nog inte helt sjunkit in. Innan jag låter känslorna ta över så ger jag dem en chans att göra rätt för sig, men jag ska inte sugar-coda det, det ser onekligen inte ljust ut.

[J.K.]

Ville bara lägga till att jag fick samtal från dem och jag fick tjänsten! Fick 6 månaders prövotid istället för 3 månader. Så jag börjar på måndag

[soffilina]

kul!! grattis!

[Snigel]

Oj, nu först läste jag ditt första inlägg om reaktionen du först fick... men vad himla skönt att dom var sansade och gav dej tjänsten! Det bådar ju verkligen gott, för om de klarar av detta snyggt så borde du kunna lita på dom framöver också.
Hoppas att du kommer trivas på jobbet!!