Packåsnan men ...

[Emma&Tobias]

Liten fråga vi fick i uppgift att tänka på när vi gick föräldrarförberedelse kursen.
Vi blev ombedda att sätta upp ett mål som ligger lite längre bort än att bli förlöst enbart.
För att ge styrka dom sista krystvärkarna så man inte "slappnar av" för tidigt!

Allt jag kan säga är att jag längtar så efter att få se vårat barn i pappans armar.
när allt är över och barnet är rent och tort-och jag själv varit och duschat.
så vill jag se vårat älskade barn ligga insvept i sin filt i pappas trygga och stolta famn!
Detta är den tanke som jag hoppas ska ge mig dom sista krafterna under den största dagen av vårat liv-när vi äntligen får träffa våran förstfödda!

Tanken är att man ska delge sin partner sin tanke så när/om krafter och förtroende sviktar ska ditt stöd kunna peppa dig över och förbi mållinjen.

Vad är eran tanke?

[Mamma till Astrid]

När vårt första barn föddes, och maken precis fick se henne , gav han mig en sån stolt och speciell blick och sa "det är en flicka"... Det ögonblicket längtar jag efter! Sen lyfte barnmorskan upp Astrid och la henne vid mitt bröst pch det var nog det största jag varit med om!

[Mjstiger]

Min make kommer bli och är världens stolstaste far. Jag vet att detta barn är efterlängtat och att detta barn är planerat. Pussar och kramar denna mage varje dag och pratar med våran bebbe... Underbar känsla.

jag har inga förväntningar hur det blir det kommer spontant när min man tar bebisen i hans famn. Jag litar fullkomligt på min man jag vet att han är lycklig. Ögonblicket är något som man ska spontant på och låta det bara ske och förväntningar vid sånt här skede kan kanske bli besvikelse om man "målar upp en bild" drömma kan man alltid och göra men ett "Kodakmoment" ska bara ske inga förväntningar. Föreberda sig kan man altid göra men just i detta tillfälle så tycker jag det får bara ske.

[Emma&Tobias]

Tror kanske jag skrev det lite illa- Det handlar inte om förväntningar utan målet.
att man INTE ska sikta på att krysta en sista gång för att få det klart utan man ska se det några steg längre. som en maratonlöpare visualiserar målet 20 meter längre fram för att inte tappa fokus för tidigt.
-sen kan det handla om första gången du doppar barnet i badkar hemma eller första gången du får bli "fri" o ta ditt första glas alkohol.
För mig känns det mest o starkast att se min sambo och mitt barn tillsammans (pga svårigheter i egna familjen)
vist längtar jag till sommaren och allt vad den medför i år!!
Men allra mest vill jag se en familj ta form.-min familj!!
Detta är en ÖVNING från kursen och en trevlig tanke bara.

[Danem]

Smart faktiskt! Ska jag försöka komma ihåg till nästa

Under förlossningen tänkte jag inte så mycket framåt utan koncentrerade mig på att andas - gunga - slappna av.
Eller jo jag tänkte att vi skulle bli föräldrar inom en snar framtid och blev lite nervös
När barnmorskan sa till mig att jag var fullt öppen och att jag fick trycka på när värkarna kom blev jag jävligt rädd helt plötsligt och funderade på om jag skulle vråla efter KS men jag bökade mig till rätt ställning och började krysta..

Under tiden tänkte jag inte så mycket faktiskt utan koncentrerade mig på att trycka rätt och inväntade nästa värk osv.
Hela graviditeten tänkte jag alltid framåt däremot, tänkte inte på förlossningen som ett slut utan som början på det nya livet

Gud vad jag svamlar nu tror jag, det jag försöker få fram är att det är nog bra att ha en sån mental bild så man inte känner att det aldrig kommer att ta slut utan att man ser ett ljus i tunneln så att säga.

Jag fick härliga flashbacks när jag läste din tanke Emma&Tobias, åh vad härligt
Eran lilla bebis kan komma när som helst nu, vad roligt!