Cheesecake til...

[Mrscat]

Hej på er.

Jag är ny här på sidan. Gravid i v. 8 och det är blandade känslor. Förstås jätteglad men ja... ni förstår nog vad jag menar.

Idag är det 5:te dagen jag är sjukskriven och hemma från jobbet. Förlamande trötthet, illamående, kräkningar, nedstämdhet, ont i magen osv. Det dåliga samvetet börjar komma och jag blir orolig både för babyn och för hur de kommer att reagera/säga på jobbet.

2 stycken på jobbet vet och det känns skönt. Jag hade tänkt att vänta med att berätta tills efter v. 12 men ska jag må så här blir jag tvungen. Hon som tar emot min sjukskrivning sa att är jag hemma imorgon också krävs ett läkarintyg. Fått en tid för läkarbesök först på torsdag.

Jag vill egentligen inte bli sjukskriven men som det är nu orkar jag ingenting. Det är så typiskt. I helgen hade jag en helt ny energi och jag tänkte att det var vändningen men i morse fick jag jätteont i magen och blev orolig för missfall men fick tag på vårdguiden som sa att så länge jag inte blöder behöver jag inte vara orolig. Bara till att vila.

Jag har såååå dåligt samvete gentemot jobbet. Blir stressad över att jag är borta osv. Undervisar på kulturskola i sång, kör och piano och jag älskar verkligen mitt jobb. Det är så tråkigt att vara hemma

Nu till min fråga. Jag har insett att jag behöver prata med min chef. Hon är nu själv sjukskriven månaden ut och vi har en Vice chef. Jag vet inte hur länge det här håller i sig. Kanske blir jag hemma hela veckan ut... kanske kan jag jobba redan imorgon. Det bara bubblar i mig och jag vill helst att han ska veta nu. Jag är också överkänslig och har lätt för gråt så jag är rädd att jag bara skulle böla om jag ringde honom.

Är det OK att skicka ett mail till honom och förklara hela situationen. Jag har mycket enklare att uttrycka mig i skrift och så har det alltid varit. Annars vet jag inte när jag kan berätta eftersom jag inte vet när jag är tillbaka. Hon som tar emot sjukskrivningar sa att han hade fråga efter mig idag... "om det var något speciellt"... hon sa förstås inte som det var. Men det gör att jag får ännu mer bråttom....

Vad tycker ni? Ska jag maila?

Tacksam för många svar.
Mrscat

[C.M.B]

Hej på dig!
Jag förstår att det känns jobbigt men det är inget fel med att börja gråta då man talar med chefen. Jag tror att det skulle uppskattas mer om du försökte ringa och berätta och berätta också hur du känner, att du har dåligt samvete men han måste ju också förstå att detta inte är något som du kan göra något åt...

Alla är vi olika och reagerar därför också olika på graviditet, just du verkar ha det jobbigt med illamående och detta måste du berätta för chefen.

Men du skall inte ha dåligt samvete (lättare sagt än gjort, jag vet) för jobbet.. det är omtumlande att bli gravid och det är inte bra för varken dig eller din bebis om du stressar för mycket över jobbet...

Blev lite långt nu, men kortfattat mitt råd (som bara är mina egna åsikter):
Försök att ringa chefen och berätta (Du kommer att må så mycket bättre då det är gjort) och om du inte klarar av att prata för att du gråter så kan du då skicka ett mail där du förklarar att du inte kan prata i telefonen och berättar om din situation via mailen istället då..

Lycka till och berätta gärna hur det går! Du skall se att allt nog ordnar sig till det bästa i slutändan Kram

[elle78]

Hej Mrscat,
Jag mailade min chef för att jag precis som du har lätt till tårar och lättare att uttrycka mig i skrift. Det var en sån lättnad när de var gjort och fick svar av chefen som skrev grattis och det var inga konstigheter.
Lycka till

[naellie]

Skicka ett mail du. Säg att du vill hålla det hemligt, men berätta hur du mår. Chefer brukar vara väldigt förstående om de bara får en förklaring till varför man är hemma. Och det är väldigt få som blir upprörda om man säger att man väntar barn. Det är ju ingen hemlighet att många mår vansinnigt dåligt under delar av sin graviditet.

Jag tänker tala om för min chef dag ett, så han ska veta om nått händer eller om jag mår dåligt. Sen har han tystnadsplikt så jag förväntar mig att han håller tyst.

Sen ska du inte ha dåligt samvete för jobbet. Du är gravid, du ska ha barn, du ska bli mamma. Njut och var glad. Jobbet är kvar när du kommer tillbaka ska du se

Lycka till!

[Blomman83]

Jag blev också sjukskriven i början av graviditeten, först två veckor å sen två veckor till (utan att jag var tillbaka på jobb). De två första sjukskrivningsveckorna sa jag inget om varför jag var hemma men när det blev två veckor till så mailade jag chefen och berättade om vad som 'felade' mig. Här i Norge har inte arbetsgivaren med å göra VARFÖR man är sjukskriven, å kan inte tänka mig det är annorlunda i Sverige. Men det är väl ganska naturligt att man vill ge besked ändå. Jag har tidigare haft två missfall så jag ville inte berätta om graviditeten vidare tidigt (jobbar på kontor så det behövdes ingen ändring på arbetsuppgifter). Mailade chefen och kollegorna på avdelningen och bad dem hålla det för sig själva tills ja iaf passerat v 12 (tror ja mailade i v 10-11 nångång). Fick inga sura miner eller så tillbaka, bara grattis och att de hade börjat misstänka det med tanke på 4 veckors sjukskrivning på rad

[Gavlejenny86]

Hej! Tråkigt att du har det så jobbigt
Men jag tycker också att du ska ringa då det blir mer seriöst än att maila.
Lycka till! Ps. Finns här om du vill prata, hade också jobbigt i början av min graviditet.

/Jenny.

[stajners]

Grattis till magen!

Ha inte dåligt samvete! Kvinnor brukar förr eller senare bli gravida och det brukar chefer ha i sina beräkningar. Du kan ersättas av en annan under din ledighet. Och tänk på dej själv! Stressa inte för då mår du bara sämre. Visst kan du mejla, antar att du redan gjort detta. Men säg bara som det är, då lär de vara mer förstående över hur du mår. Så ta hand om dej och magen nu!

[Stina]

Grattis till din graviditet!
Tråkigt att höra att du mår så dåligt. Jag tycker också att du ska skicka ett mail till din chef.
Hur gick det? Det var några dagar sen du skrev.

[salsson]

Hej.
Låter precis som min historia som du skriver
Jag fick reda på att jag var gravid innan jul o blev tvungen att vara hemma på grund av illamående o trötthet.
Hade precis som du berättat för två av mina arbetskamrater, de som jag jobbar närmast.... Jag ville inte berätta något på jobbet förens kanske v 15-16... Men snart förstod jag att mitt illamående inte var på bättringsvägen utan snarare åt det sämre. Jag var hemma en vecka då sov jag i snitt 20 timmmar per dygn... Jag var helt knäckt o visste inte hur jag skulle bete mig.... Veckan efter var julveckan o då hade jag semester o det var tur.... Men sen var det ju dags att jobba. Jag hade hunnit vara till barnmorskan o hade turen att få en som har gått igenom ett kraftigt illamående själv o det var så skönt att äntligen få prata med ett "proffs" på området som hade full förståelse.
Jag blev tvungen att sjukskriva mig för det fanns inte en chans att jag skulle kunna arbeta i en ettårsbarngrupp med detta illamående....
Precis som du är jag känslig o tårarna kom bara jag tänkte på att jag skulle ringa chefen.... Jag vet att min chef kollar mailen ofta så jag skickade ett mail.... då jag förklarade alla symptom o hur det kändes o mitt dåliga samvete för att inte klara av att jobba o att jag kände mig som en svikare....
Jag hade vid den tiden varit hos en läkare och fått en medicin som skulle hjälpa.... men den fungerade som rena sömnmedlet för mig o det behövde jag ju verkligen inte nu när jag var så trött ändå.
Min chef var väldigt förstående och det var så skönt. Hon gratta mig o sa att jag skulle vara hemma så länge som det behövdes.
O jag har oxå haft mycket ont i magen o livrädd för missfall ( har haft två tidigare ) men sköterskan jag pratade med var nästan säker på att det var liggamenten jag hade ont av, skönt att få det beskedet men oron kvarstår.
Jag har nu varit sjukskriven nästan fyra veckor och har fått en ny medicin som hjälper mig mycket. Det har varit skönt att kunna ta det lungt när det behövs, men självklart tråkigt att gå hemma själv om dagarna.. På måndag börjar jag jobba 50 % o jag hoppas det funkar bra...

Vill att du ska veta att du är inte ensam där ute Kraftigt illamående är kanske inte det vanligaste men vi finns fler O det är ju sannerligen värt det i slutändan Och det går ju över någon gång iaf
Skicka mail till chefen din, inget fel med det

Lycka till !!!

[Car0line]

Hej hej!
Jag började må dåligt redan i v 4 o blev också sjukskriven, inget vidare roligt! Jag var rädd att berätta ifall det skulle hända något eftersom det var så tidigt men jag kände att det är bättre om alla vet om det då så man kan få stöd direkt o jag valde helt enkelt att tänka såhär: Jag väntar barn, inte missfall. Det hjälpte mig också att alla inom vården, på MVC o min husläkare, sa att ju sämre man mår i början desto "starkare" är graviditeten. Det är alltså mindre risk att det ska "gå fel". Jag berättade för chefen först, jag ringde, o för resten av personalen på nästkommande möte o jag var då i v 6....
Tidigt men det gick ju bra, jag ska föda vilken dag som helst!

Självklart kan du skicka ett mail. Jag hade dock förklarat varför jag skickade ett mail och sedan föreslå att höras på telefon inom några dagar.

Hoppas allt går bra och att du kommer fram till hur du vill göra!

Lycka till!