BLOGGPAUS

Jossan79 · av **Jossan79** 22 mar 2011, 23:50

Hejsan allihopa....
Är helt ny här,så jag kan inte allas förkortningar :oops:

MF förstår jag är missfall,men MA?

Ivf så har jag däremot ett problem och jag undrar om det är fler som varit med om detta,kanske skulle starta en ny tråd ist?
Jag och min man har 3 barn i skolåldern.I somras bestämde vi oss för att skaffa en liten bebbe....jag blev gravid på andra försöket & vi skulle få en Maj bebis

.... tyvärr fick jag missfall i vecka 8 :cry:

Min man tröstade med orden att de är bara att försöka igen,klart det kommer att bli bäbis,Självklart tyckte även han att missfallet var jätte tråkigt,men att vi skulle försöka bli gravida igen.
Första försöket blev inget och som jag grät :cry:

Sen mitt i allt så berättar han att han nog ångrat sig och inte alls vill ha ett till barn....
Jag blev arg ledsen & besviken,jag bara grät & grät....men efter ett tag stötte jag undan det & låtsades som ingenting....på dagarna.....nätterna är värre,jag gråter mycket när alla i familjen sover,jag är så ledsen över missfallet,jag skulle ju faktiskt vara en riktig liten tjockis nu

Min kropp skriker....och jag känner mig så besviken på min man,det känns som att jag blivit lurad 2 gånger.Först iom missfallet & sen av att han helt plötsligt inte vill.....någon mer som varit med om detta?

E Maria · av **E Maria** 23 mar 2011, 21:08

Vi skulle också haft en maj-bebis. 5 Maj, och det närmar sig, och vi har inte lyckats igen. Din situation låter jobbig.

Det var ju jag som startade denna tråden, och det var ju ett tag sen nu, men jag har fortfarande inte kommit över missfallet. Men det är på rätt väg. Det började kännas bättre efter att jag slutade gråta i smyg. Jag ville inte visa min sambo hur ledsen jag var, jag skämdes faktiskt för det. Jag trodde att alla tyckte att jag borde ha kommit över det.

Har inte varit i din situation, men jag tror det är bra om du pratar med din man om hur du känner. Säg som det är, att du känner dig lurad, att du är besviken... Eller har du gjort det? Känner ju igen det där med att gråta för sig själv. Som min sambo sa: "Vårt hem är ju din trygga borg, här kan du vara som du vill, inte ska du behöva gråta i bilen." Sen förstår jag att det inte är lika lätt när du har barn och så...

MA är när fostret inte utvecklats, eller dör, men att det ligger kvar i livmodern för att kroppen inte stötte ut det. Så var det för mig. På VUL i v. 10 såg man inget foster ens. Livmodern växte och allt annat var som det skulle, men det fanns bara en tom hinnsäck. Kroppen tror fortfarande att allt är som det ska,

Efter två veckor på ny koll kunde han se ett skrumpet litet foster som han gissade har tillbakabildats, att det dog i v 5-6 men sedan har tillbakabildats. Många MF är nog egenltigen MA, men man vet inte om det. Gör man inget VUL så kan man ju inte veta hur länge fostret varit dött innan man får missfall... Sen fick man ju hjälpa mig på traven med tabletter, så fick tillslut missfall i v. 12, när jag precis skulle in i v. 13.

Hoppas det går bra för er och att ni kan komma fram till ett gemensamt beslut..

Jossan79 · av **Jossan79** 24 mar 2011, 02:45

Ok så ni har inte lyckats bli gravida igen?
Jag & min man har levt ihop länge,vi träffades tidigt,jag var 17 han 20 och jag blev gravid redan året efter.När jag var 23 fick vi vårt 3:e barn.Barnen är nu 13,12 & 9 år....vi har länge pratat om att skaffa en till.Enda sedan 2004,jag har varit gravid 3 gånger nu mellan 2004 & 2010.
2004 blev jag oplanerat gravid & jag ville men inte han så jag gjorde abort :cry:

Mitt livs största misstag antagligen,för han sa senare....senare kan vi skaffa barn men inte nu...."sen" kom nu runt 2006/2007 "lycklig" såklart

Men jag märkte att han inte var så speciellt "road" av det....jag kände att han igentligen inte ville den här gången hellre....så det slutade som 2004 :cry:

Och sen som sagt i somras så sa han just dom där orden som jag bara väntat å väntat på

Och åh vad jag njöt när jag blev gravid

Jag var helt överlycklig,jag hade sådan harmoni i kroppen,det kändes som att äntligen fick jag "plåster på såret"....inget barn kan ersätta något annat,men det kändes som att "nu",nu lever jag igen

Jag hann till och med köpa en liten napphållare och en snutte trasa med giraffer på,lite väl tidigt kanske,men jag var sååå lycklig

Men så en morgon vaknade jag och märkte att jag hade blödningar :cry:

Jag hanterade det ganska så bra,mycket eftersom jag visste att vi skulle försöka igen.....trodde jag

Men ack vad jag bedrog mig....

Jag pratade med honom lite grann idag,men han vill inte ,jag märker att det är bestämt nej,han är bara väldigt len i orden.Men som sagt det är verkligen nej.Men jag har berättat hur jag känner & jag höll mig från att gråta.
Napphållare & snutte trasan är kastad & imorgon (idag kl är över midnatt) ska jag rensa bort alla andra bebis saker som jag har här hemma....
Det blir liksom inte bättre av att ha saker som påminner om det.

När vi väntade barn nr 1 hade han cancer så det var ingen trevlig graviditet,barn nr 2 kom till när barn nr 1 bara var 6 månader och jag hade väldiga problem med rygg & bäcken och mådde illa i 9 månader plus att min man inte mådde spec bra efter cancern,barn nr 3 minns jag inte,för jag blev väldigt sjuk 2003 & blev medvetslös & fick syrebrist och av det tappade jag minnet 2 år bakåt i tiden....

Jag har alltid haft en "önskan" inom mig att få vara "lyckligt" gravid,utan trassel,inte som barn nr 1 & 2.....
Jag vill ha den drömmen....och jag trodde att denna gång skulle jag få uppnå den....men det blev som dom 2 tidigare gångerna,enda skillnaden är att denna gång lämnade barnet mig & inte jag barnet

E Maria · av **E Maria** 24 mar 2011, 09:17

Nej, vi har inte lyckats igen, det känns surt. Vi försökte direkt när jag slutat blöda. Första gången gjorde det inte så mycket att det inte tog sig, för man hade ju hört det där att det är bra att vänta en mens. Men det har inte tagit sig efter det heller. En månad gjorde vi ett uppehåll för jag fick ett jobb med chans till tillsvidare-anställning och för att öka mina chanser på det så pusade vi. Men det kändes inte bra, vill man ha barn så vill man. Och ett barn var ju välkommeet i Maj, så varför pausa nu.. tänkte jag... Så vi körde på igen. Men det vill sig inte.

Har ägglosning typ i övermorgon eller nåt, så nu hoppas jag på + i april, då det skulle bli en fin julklapp.

Jag förstår att situationen måste vara grymt jobbig för dig. Och man kan ju tänka att varför ska han få bestämma, men det är ju svårt att kompromissa om ett barn, man kan ju inte skaffa barn ett litet tag... Så vill han inte så vill han ju inte. Och det är ju jättetrist för dig som längtar. Det är ju dock viktigt att ni pratar ut om detta och att han berättar varför han inte vill och så så att du kan förstå, och acceptera det. Annrs kanske det kommer ligga som en spänning mellan er hela tiden och du går runt och är besviken på honom. Det vore ju synd om det går ut över förhållandet. Särskilt som ni vart ett par så länge och redan har tre fina barn tillsammans.

Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga, men jag är den första att förstå din barnlängtan. Jag vill gärna ha 4 barn, sambon tycker att det nog räcker med 2. Och jag känner mig redan snuvad på 2 barn som jag vill ha men kanske inte får.. Han har sagt att kanske 3, om de 2 första har samma kön. =P Jag får väl hoppas på det

Till saken hör att han är 42, snart 43 år, så jag känner ju att det är hög tid att det tar sig om vi ska hinna med 3 stycken innan han känner sig för gammal...

Är din man frisk nu? Från cancern?

Jossan79 · av **Jossan79** 05 apr 2011, 19:41

Hej igen

Jag glömde tydligen helt bort att svara :roll:

Han är helt frisk från cancern

Allt gick jätte bra!
Vi har pratat igenom allt nu....ordentligt....och oj vad dum jag känner mig :oops:

Varför han sa Nej,nej,nej var för att han inte ville att jag skulle bli besviken nu när det inte blir något,någon gång.Vi har ju försökt länge nu.Flera månader utan resultat.
Han sa såhär:
-Men du då,fattar du inte att jag egentligen vill,jag är ju inte precis försiktig,jag vill ju bara inte att du ska bli så besviken när inget händer :lol:

.....han hade tänkt sig att jag så småningom skulle bli gravid & han skulle då säga "Men självklart vill jag ju ha barn".
Shit vad man kan missuppfatta varandra :wink:

.....
Han vart jätte ledsen när jag berättade hur jag hade tagit det & hur ledsen jag varit när inte han sett på....Det visade sig att alla sakerna som jag slängt hade han hämtat från soptunnan & gömt undan hahahaha....hm hur det kan bli

Hur går det för er? Inget plus än?

E Maria · av **E Maria** 05 apr 2011, 21:30

Ja tänk så man kan missuppfatta varandra! Men vad bra att ni har pratat ut och löst allting. Ibland kan det nog vara så att man föreställer sig en sak på ett visst sätt och han kanske hade någon konstig bild av att du "bara skulle råka" bli gravid...

Jo! =) Jag fick + igår, trodde inte på det för det var så svagt. Så har testat idag också, 2 gånger, en gång på morognen och en på eftermiddagen, och har använt 4 tester... hehe.. Så nu tror jag på det. Känns underbart!!

Lycka till ni också nu!

Jossan79 · av **Jossan79** 13 apr 2011, 21:02

Åååh vad kul

Vad glad jag blir

Här blir det dock inget +plus+ ..... trodde nästan att det var något på G men det var bara mensen som var sen

Men vi får väl se när & om det blir något plus....känns konstigt att det inte blivit de än,är ju så himla länge sedan jag fick missfallet!
Funderar på om jag ska köpa ägglossningstest,men samtidigt så känns det väldigt fixerat då.....min andra hälft här hemma håller nog lite smygkoll på dagarna

För nu börjar det närma sig ÄL & han är väldigt på om jag säger så :lol:

Har du några symptom än? Lite nyfiken måste jag medge

E Maria · av **E Maria** 14 apr 2011, 11:47

Trist för er, men hoppas det kommer ett plus snart =)

Jag har inga symtom alls, så jag är lite orolig... Men vet att det är ju så tidigt än och att man inte nödvändigtvis måste må illa eller känna nåt. Det känns som förra gången, och då gick det ju som det gjorde och det är nog det som gör mig lite orolig. Men jag är lycklig och hoppas att detta ska gå bra denna gång.

Jossan79 · av **Jossan79** 24 apr 2011, 00:10

Hej igen

Hur har du det....förstår din oro,man blir lite nojig,jag vet att jag kommer def att vara de när det väl plussar....
Börjar bli lite nervig nu,alltså vi har absolut inte gjort ett dugg för att få ett ev plus denna gång,men i förrgår så började brösten (vårtorna :lol:

) göra j_kligt ont,snuddar man dom så bara bränner det och idag så började hela brösten spänna :shock:

.Alltså bara man kommer åt så känns det som spindelnät som drar ihop sig i tuttisarna

Och kontrollfreak som jag är så blir jag spak som attans....bara för att JAG SJÄLV inte "planerat" att plussa denna gång

.Men som sagt de behöver ju inte vara nå´t,men exakt såhär var det förra gången jag plussade,då tog jag gravtest endast för att snuttisarna spände så dant.
Hur är man skapt egentligen,först gråter man blod & vill aaaabsolut bli gravid och sen när man börjar känna tecken så blir man spak,antagligen bara för att man inte bestämt typ hahaha.
Men samtidigt så är det nog bara för att jag är lite rädd också.....dock har jag tänkt att INTE bli "gravid-gravid" med värsta baby lyckan omgående,utan ligga lite lågt tills de kritiska veckorna lagt sig,orkar inte bli sådär besviken igen

.... bättre att lugna sig lite & sen fira rejält när man passerat 12 eller nå´t ...... Men hur känns det nu då? Mår du prima eller börjar du märka något? Kram till dig

E Maria · av **E Maria** 24 apr 2011, 07:34

Vad spännande för er hehe. Du får uppdatera. När har du BIM?

Jag mår ju mest bra alltså. Har börjat gå upp och kissa en gång på natten, och är kanske lite mer hungrig än vanligt, eller i alla fall får jag en lite olustig känsla av av gå hungrig. Men annars känner jag ingenting, Hade lite ömma bröstvårtor ett tag, men nu är det som vanligt igen. En eller två gånger tror jag att jag har känt att det dragit lite i livmodern, men jag är inte säker. Det känns inte som att det är på riktigt det här... Har VUL i v. 10 så får ju snällt vänta för att se om allt är som det ska eller inte.