Sol, magsjuka,...

E Maria · av **E Maria** 13 dec 2011, 14:05

Ta en sak i taget. Undersök vad du har för möjligheter. Räkna på hur mycket pengar du kan få ut vid husförsäljning. Har du kanske några sparade pengar? Se vad som finns för jobb där du kan jobba hemifrån... Du behöver inte berätta om din graviditet ännu på bra länge om den går att dölja. Även om det känns lite svinaktigt så sök jobb... Kan du få bostadsbidrag om du skaffar dig ett nytt boende? Ja, allt sånt där... Räkna på det och under tiden får du tid att tänka, och din man inser att du faktiskt inte vill längre...

Hur gamla är dina andra barn?

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 14:29

Värt att tänka på... De är 1 och 2år...

E Maria · av **E Maria** 13 dec 2011, 17:00

Snacka om tätt mellan barnen =) Mysigt.

Lycka till med allt! Glöm inte att du ska göra det som känns bäst för dig och barnen.

Skoogstrollet · av **Skoogstrollet** 13 dec 2011, 18:26

Jag har nog inte så många råd att ge dig, men skickar dig gärna några styrkekramar för det är tufft att orka med både barn och en tuff familjesituation.

Om ni väljer att separera och barnen bara bor hos dig så har du ju rätt till underhåll. Sambon betalar ca 1300 för sin 10-årige son per månad, men jag tror att det är inkomstbaserat.

Sedan tror jag du har nytta av att få lufta din situation någonstans. Jag skulle rekommendera att du tar kontakt med den kurator eller psykolog som är kopplad till bvc.
Jag har själv haft nytta av vår psykolog i samband med en av sambons senaste panikångestattacker med tendens till självskadebeteende. Hon har hjälpt mig att reda ut olika aspekter av situaionen och jag kan känna igen det här att man i vissa situationer helst bara vill komma därifrån illa kvickt, men inte vet hur det ska gå ihop. Nu har vi väl visserligen kommit en bra bit på väg och har en bättre relation igen delvis med hjälp av den familjerådgivning vi gått på, men i vissa stunder när han är tillbaks i sin egen lilla värld med datorspelande och jag får sköta resten så tvivlar jag ju. Så familjerådgivning kan också hjälpa. Ni kanske inte löser hans otrohet, men kan kanske åtminstone skiljas på en vänskaplig basis så småningom, vilket gagnar barnen. I dagsläget har du all rätt att vara ledsen, sur och förbannad.

Riccardo127 · av **Riccardo127** 13 dec 2011, 18:52

Usch! Jag lider med dig!

Jag har själv varit gift i 6,5 år och min man var aldrig hemma och han var otrogen ´+ en massa annat. Jag kan bara ge dig ett råd om en man väljer att vara otrogen mot sin kvinna ett flertals gånger kommer han att göra det igen. Alla människor har en gräns och när man korsat den gränsen som t.ex. otrohet och misshandel, då kommer det att upprepas om man inte första gången det hände visat var skåpet ska stå. Det är så det funkar. Deklart att det finns vissa som inte upprepar såna saker men det är väldigt sällan. Det är du som väljer om det ska fortsätta eller om det ska upphöra. Det spelar ingen roll vad föräldrarna elr vännerna säger vad man ska göra för att man själv måste inse när det ska ta slut.

Jag ser också att du oroar dig mycket för ekonomin. Om du bestämmer dig för att lämna din man elr pojkvän då gör du en adress ändring på honom och sen söker du bostadsbirag att du är ensamstående med 2 barn och 1 till på väg. Det tjänar man på. Om det är kris då ringer man helt enkelt sin stadsdelsförvaltning och förklarar sin situation och för ekonomisk bistånd så länge du är gravid och så länge du är mammaledig sen när ditt barn är ett år så ser du till att fixa ett arbete så att du kan ta hand om dig och dina barn. Det hjälper inte att sitta och vara med en skithög som saknar empati och medkänsla för sin fru och barn. Det visar bara att han inte vet vad han har. Det är kanske jobbigt att höra men det ja säger är sanningen. När det händer sånt här i en relation så är det bästa medicinen att umgås och få stöd av sin mamma och pappa elr syskon. Familjen sviker en aldrig! Jag hoppas att allt går bra dför dig och att du väljer rätt för dina barns skull. Lycka till!

CeciBon · av **CeciBon** 23 feb 2012, 09:55

Oj, oj, oj.
Hur har det gått?
Du får koncentrera dig på ditt kommande barn, och KRÄVA att din man ersätter dig ekonomiskt tills dess att du kan jobba själv.

Jag vet hur lockande det är att tänka "Det är vi för alltid" och lägga sitt eget liv/karriär/ekonomi på is. Men det är livsfarligt, vilket du nu har märkt.

Om du vänder det här till något positivt, dvs att DU tar tag i DITT liv, så visar du dina barn vad egenansvar innebär och du kommer vara deras superkvinna och förebild för alltid.

Stor varning för offer rollen! Kan tänke mig att den är lockande.
Men försök att vara konstruktiv och framåtblickande istället!

Du klarar det! Kram!