HEMMA IGEN!

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 10:05

Igår fick jag reda på att min kile har varit otrogen, och det är andra gången som jag kommer på honom, han lovade att aldrig göra något liknande igen, han lovade att aldrig svika mig och sa att jag kunde lite på honom... Men nu har det hänt igen.... Vi har två små barn och en tredje på väg....

Jag vet inte vad jag ska göra är så arg och ledsen, kan inte sluta gråta..

Jag har inga vänner kvar och ingen att vända mig till, sitter här alldeles ensam och vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag kan inte förstå hur man kan göra något som inte bara skadar mig utan våra barn blir ju lidande...

Jag har flera gånger försökt få honom att prata med mig och försöker ständigt förnya vår relation (något som han verkar helt ointresserad av)

Jag har offrat min "karriär" för hans, står nu artbetslös och utan pengar medans han har klättrat sig uppåt på jobbet...

Hur ska jag klara av att ta hand om mina barn, har inget jobb och kommer nog inte få ett nu när jag är gravid...

Känner mig så otroligt ensam uta gråta, vet inte alls vad jag ska ta mig till.....

HelloKitty · av **HelloKitty** 13 dec 2011, 10:56

urs vilken jobbig sits. ingen kan väl eg råda vad du skall göra för de är alltid lättare at sitta utanför och säga lämna aset, men det är ju inte så lätt.. det är det värsta som finns när den man litar på sviker än. stor kram!

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 10:58

Nej, precis man har jy själv försökt ge råd åt andra men det är ju som sagt inte det lättaste, men kände att jag var tvungen att skriva av mig och få lite respons... Tack så jättemycket...

HelloKitty · av **HelloKitty** 13 dec 2011, 11:04

kanske kan de va bra att åtminstonne ta en paus och visa att det inte är okej? min man har haft vissa problem som gjorde de omöjligt att leva med honom han ljög och massa för mig och jag förlät honom gång på gång. tillslut tog ja av mig ringarna och sa att nu räcker det jag klarar mig bättre själv än att bli sviken av dig. tror de va nödvändigt för att han skulle inse allvaret.

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 11:24

Ja det låter som en bra ide, jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna förlåta honom, tankar och bilder snurrar runt i huvudet hela tiden, kan inte tänka på något annat... Jag har burit hans barn och fött dom, ställt upp för honom, tagit hand om hans barn så att han ska kunna arbeta dygnet runt, gjort allt och det är såhär han tackar mig? Känner en sån ilska...

Stina · av **Stina** 13 dec 2011, 11:24

Hej frökenbus, fy så tråkigt! Finns det ingen du kan vända dig till?

Vitlilja · av **Vitlilja** 13 dec 2011, 11:31

Har du ingen familj du kan åka till? mamma, pappa, syskon? Bara så du kommer bort och kan rensa tankar lite.

E Maria · av **E Maria** 13 dec 2011, 13:29

Usch =( Är ju svårt att råda i en sådan här situation... Vet ju inte era förutsättningar.

Jag vet par som gått isär men hållit ihop inför barnen. dvs dom bor ihop men är inte tillsammans. De dejtar på var sitt håll, men håller det hemligt för barnen... Det är ju såklart enklare när man är överens och det inte finns någon ilska...

Om jag hade vart du vet jag inte vad jag hade gjort. Jag hade lämnat honom om jag hade haft möjlighet, men det är ju inte så enkelt alla gånger rent ekonomiskt.
Men på nåt sätt borde du markera att du inte tar mer skit. Annars märker ju han att det går bra att bete sig så.

Och det här att du offrat din karriär är inget att grubbla över nu. Du gjorde det som var rätt just då.. Och egentligen inget att ångra.. Man kan ju inte planera för att det ska gå åt pipan.. Man kan önska att det var annorlunda...

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 14:52

Jag har funderat på det med, jag skulle aldrig klara av att inte få se mina barn varje dag, men jag skulle nog inte heller klara av att bo kvar med honom...

Nu känns allt så jobbigt, vi har ett hus som vi måste sälja, saker som ska delas upp, vem ska ha barnen mest osv...

Jag tror inte ens att han har fattat att jag inte vill leva kvar med honom, han är nog säker på att jag kommer att förlåta honom, men nu känns det som jag aldrig kommer att kunna göra det! Det är ju inte bara mig detta drabbar utan våra små oskyldiga barn, det kanske han skulle tänkt på!!!

Kan fortfarande inte förstå...

frökenbus · av **frökenbus** 13 dec 2011, 14:55

Jag oroar mig inte så mycket över själva karriären utan mest för ekonomin, jag får lägsta ersättningen från försäkringskassa och i början av sommaren kommer vårt tredje barn, hur ska en arbetsgivare välja mig nu över andra när jag är gravid...