Cheesecake til...

morrolina · av **morrolina** 18 apr 2011, 20:53

Efter en hemsk dag på jobbet så kände jag mig lite ledsen när jag kom hem, vilket ledde till att jag började fundera på x:et (utomkvedsgraviditeten) som jag och min man genomled förra sommaren. Om det hade varit en normal graviditet så hade vi haft en liten bebis nu! Den tanken har jag aldrig tänkt tidigare och det är med stor sorg.

Nu har vi flyttat till ett nytt landsting och måste genomgå samma utredning igen för att förhoppningsvis få starta ivf. Det nya utredningen har redan tagit närmare fyra månader och nu är det strax dags för en remiss till ivf eller vad läkaren vill hitta på. Och vänta hur länge till då?

Sexlivet har inte varit särskilt aktivt efter x:et och när jag efter ett tag hade ett samtal med min man om det så visar det sig att han är orolig för ett nytt x. Att det är det som är anledningen. Han började till och med tala om att börja använda preventinmedel. För att det inte ska hända igen. Men han ser fram emot ivf. Jag förstår inte riktigt hans logik där eftersom ivf i sig kan leda till x. Men jag antar att det kan kännas lättare med fortplantning under kontrollerade former, vad vet jag.

Själv har jag nästan börjat ge upp tanken på barn. Det känns så otroligt långt borta för tillfället. Så jag har börjat tänka att det hade varit trevligt med en hund. Som ett substitut, men den skulle inte alls passa in i schemat som det ser ut nu, så det får nog vänta ett tag. Kanske senare.

Nu har vi försökt, mer eller mindre aktivt, att bli gravida i snart tre år. Kan det hända efter så lång tid? Att få uppleva lyckan av att vara gravid igen.

E Maria · av **E Maria** 18 apr 2011, 21:21

Jag lider med dig. Men kom ihåg att ingenting är omöjligt - bara mer eller mindre besvärligt.

Sen förstår jag dina tankar om hund. Jag fick missfall i oktober. Vi skulle ha en liten i Maj. Blev inte så, men nu väntar vi på vår hund som vi hämtar i Juli, förmodligen hade det inte blivit någon hund om vi inte fått missfall... Man känner att man behöver någon att ta hand om, någon att älska. Och det är inte konstigt. Men ni kanske mår jättebra av att skaffa en hund ändå när tiden är rätt! Hund och barn utesluter inte varandra.

Ta hand om varandra. Hoppas verkligen utredningen snart är klar så att ni får hjälp. Plötsligt händer det!

kram

morrolina · av **morrolina** 18 apr 2011, 21:25

Jo, det är bara det att i kväll känner jag att jag inte har något hopp. Det blir bättre i morgon.

Visst är det så att man vill ta hand om en liten! Vi hade planerat med både barn och hund. En snäll och barnvänlig hund och en förhoppningsvis hundvänlig bebis. Att vänta hund är nog rätt trevligt det med, även om att det inte går att jämföra med att vara gravid.

Hoppas att det går bättre för er i framtiden.