SLITEN LITEN M...

[Sirzan]

Vet inte riktigt hur jag ska börja men allt känns så tungt. Jag och min sambo har snart varit tillsammans i 4 år. Flyttade ihop ganska så fort och trivdes toppen. Köpte hus för 1 ½ år sen ungefär och blev gravid nästan samtidigt. Kändes fortfarande toppen. Min sambo har alltid och har väldigt många intressen och ska göra väldigt mycket vilken inte var så stora problem på den tiden när de bara var vi.

Våran dotter föddes för snart 7 månader sen och jag var väldigt sliten efter förlossningen både fysiskt och psykiskt. Inser nu i efterhand att jag skulle bromsat mer men de gjorde jag aldrig. De var mycket saker vi skulle iväg på, svärfars 60 års kalas när tösen var 2 veckor. Vilken jag fick stå ute för mig själv nästan hela kvällen för de spelade så hög musik så Amanda kunde inte vara inne.
Sen skulle vi ju fara till hans svärmors stuga och vara där. Visst jag ville de men de var ju lite kämpigt det med. Kände mig inte alls speciellt bekväm att amma inför folk men där finns de inte så många andra alternativ. Var på svärmor sitter och tittar på. Sen var de ju såklart rallyn och folkrace m.m

Sen så började ju sambon att jobba efter 4 veckor. Sen dess känns de som jag fått dragit nästan hela lasset själv. För när han kommer hem från jobbet är han ju trött så klart. Visst jag förstår de. Men jag är oxå trött. Men i stället får jag ta hand om barn, städning, tvätt och matlagning. Snart tror jag att han kan göra avdrag för hushållsnära tjänster.

En sak till vi skulle väntat med inser jag nu är vårat garagebygge. Sambon har under hösten byggt garage för han måste ju ha ett sånt så han kan meka. Självklart tycker jag att vi ska ha de. För han är inte hel annars och då är de ju inte den mannen jag blev kär i. Men så här i efterhand så skulle vi väntat tills den här våren som kommer. För all ledig tid han har haft har han varit där ute och jag känt mig mer ensam när han är hemma än när han jobbar.

Efter detta halvår börjar krafterna att ta slut känner mig mer som en barnflicka/hushållsarbetare än sambo. Det har börjat gå så långt att vi knappt pratar med varandra om annat än Amanda så klart, hans jobb och hans motorintresse.
Sexlivet vet jag inte vart de har gått. De händer någon gång i månaden inte för att jag har någon lust utan mer för att jag ställer upp för hans skull. Har tappat självförtroendet rejält efter graviditeten och förlossningen. Dels för att jag har bristningar på halva kroppen, sprack mycket och där efter känns inte puppan som den brukar och efter jag slutat amma så känns brösten som taxöron. Ligger man på rygg känns dom inte ens.
Upptäckte för någon dag sedan att min sambo suttit uppe på natten och tittat på en p-rulle och roat sig. Egentligen så stör dig mig inte så mycket. Men nu när självkänslan tryter så känner jag mig väldigt kränkt.

Det är väldigt svårt för mig att prata med honom om allt detta för han blir så oerhört sårad. Han säger då att han är en sån dåligt pappa och inte gör något rätt. Då slutar de alltid med att jag tar tillbaka det mesta av vad jag sagt och vi fortsätter i samma hjulspår.
Jag vill inte att de ska ta slut mellan oss för jag tycker om honom och jag tror att jag älskar honom fortfarande men just nu är de svårt. Ville bara få skriva av mig någonstans där varken han eller jag blir dömda. Kanske de blir bättre bara jag får ur mig lite har inte direkt någon tjejkompis som jag kan sitta och "gnälla" hos.

Tack till er som orkar läsa och för att jag fick lätta mitt hjärta.

[tuss2]

usch ja det är inte lätt alla gånger......

jag skickar styrkekramar till dig och pma om du behöver prata av dig ... kram

[Sirzan]

Tack så mycket. Jag inser väl att jag måste ta de här med honom. Hur ledsna vi än blir. För just nu går de ju ut över hela familjen han och dottern. Skulle vara vilja lägga mig i soffan och dega med de går ju inte med lilltösen som vill leka med mer.

[MariaTheres]

Vad jobbigt.. Det är exakt det där jag är rädd för ska hända när vår lilla plutt kommer.. När vi bråkar eller om jag tar upp någonting som är "för jobbigt" så blir han ofta sårad och jag tar tillbaka allt. Kan du inte försöka prata med honom om en sak i taget? Det som känns viktigast just nu, och verkligen förklara hur du känner och ser på saken och att du tar upp det bara för att ert förhållande ska få en chans att fungera.

Det är störigt dock att det jämt är vi som måste ta tag i sådana här saker...

[Sirzan]

Ja de var ett bra tips att försöka ta en sak i taget. Men de kan kanske bli svårt att hålla sig saklig när de är så mycket som ligger och puttrar. Funkar de inte att prata hemma får vi väl gå och prata med någon familjeterapeut kanske. Tillsaken hör ju att min sambo aldrig pratar om sånt han tycker är jobbigt. Så de går ju knappt bråka med honom.
Ja de är otroligt fasten de märker att något är på tok fel så låssas de inte om de för då kanske de försvinner och blir bra igen.

[MariaTheres]

Ja.. Och istället blir det fler saker som samlas på hög och de gamla problemen blir otroligt mycket större än vad de behöver vara..!
Har du frågat honom om ni ska gå och prata med en terapeut? Vad säger han i sådana fall?

[Idap86]

Vad tråkigt att höra, men tyvärr är det nog något som drabbar många nyblivna föräldrar. Med det menar jag absolut inte att det är ett litet problem.
Ni skulle nog behöva någon form av samtalshjälp för att kunna komma ur detta. För precis som du berättar så hamnar ni i samma gamla hjulspår hela tiden.
Lycka till! Jag hoppas verkligen att det löser sig för er.
Kraam

[Sirzan]

Har inte pratat med honom om de. Men de är nog så att vi skulle behöva lite samtals hjälp så vi får i gång att prata med varandra. Oftast blir de bara när bägaren rinnen över annars och då blir de så konstigt så jag vet inte om vi bara säger saker för att såra varandra då. Tack för stödet

[cillalåda]

Tror att ni kan behöva hjälp och stöd utifrån. En terapeut kan vara en jättebra ide´. Kanske han har massor av tankar o funderingar också vilket gör att han gömmer sig i sina intressen? O sen får dåligt samvete när ni tar upp problemen på tu man hand? Tror att man lätt glömmer sig själv o varandra när en ny familjemedlem dimper ner. Man ser det tyvärr hela tiden runt omkring sig. Jättekram till dig...hoppas allt löser sig!!

[Sirzan]

Vi pratade i går kväll mest om att jag känner mig slut och att jag vill få lite avlastning och så. Känns mycket bättre hoppas på att vi kan få till att vi pratar mer med varandra när de är något. Sambon får oftast dåligt samvete när han vill sticka iväg och göra något själv. Vi pratade om de oxå. Sa de att får jag mer avlastning och lite egen tid jag med så kommer de funka bättre när han vill sticka iväg själv. Tack så oerhört av stödet. Kände mig redan bättre och stärkt när jag fått lätt mitt hjärta här.