Grym fredag!

McDunder · av **McDunder** 02 dec 2011, 18:21

En av de värsta dagarna i mitt liv idag. Jag och min sambo har länge längtat efter barn, och för ett tag sedan fick vi reda på att vi var gravida, men så idag så började jag blöda och fick som mensvärk, läste på om missfall och de stämde rätt bra tycker jag. Har gråtit hela dagen, antar att de som var är borta. Men de värsta är ovissheten. Att de ska vara så svårt att få veta säkert. Har pratat med två barnmorskor och en sjuksköterska. Alla säger bara att man ska avvakta, och om de blir värre ska man kontakta dem igen. De har inte blivit värre, så jag har inte kunnat åka in för att få svar... vet inte vad jag ska göra nu...håller på att bli tokig

Tacksam för svar..

Marran84 · av **Marran84** 02 dec 2011, 19:24

Jag är med om samma sak just nu......
Började i går kväll med blodiga flytningar och mens värk.
Under kvällen avtog det och i morse var det "som vanligt" igen.
men fram emot lunch började jag få blodiga flytningar och mens värk igen

Ringde Sjukvårdsrådgivningen då MVC inte hade någon telefontid......
SSK bad min avvakta då det är så tidigt i graviditeten och skulle de förvärras så skulle jag ringa igen

Jag har tänkt att ringa till MVC på Måndag och få prata med BM
Är själv så orolig att ännu ett missfall är på gång

Jag är mest troligt i vecka 5-6 nu och har haft 2 missfall sen tidigare så jag hoppas verkligen att det går vägen denna gång

McDunder · av **McDunder** 02 dec 2011, 21:14

Ja visst är de jobbigt att inte veta. De här är min första graviditet, eller snarare var min första

Men man har ju läst solskenshistorier på många olika sidor här så de kan ju gå vägen. Men man vågar ju heller inte hoppas för mycket, med risk för att bli än mer besviken.

Jag håller tummarna att de går bra för dig den här gången.

Jag ska slå en signal på måndag jag med. Även fast de är superjobbigt att få beskedet om missfall så behöver man ändå veta, så man slipper dras mellan hopp och förtvivlan hela dagarna.

Marran84 · av **Marran84** 02 dec 2011, 21:25

Men jag tvivlar på att de kan vara missfall, även om jag är orolig för det....... Det känns annorlunda nu än vid dom tidigare missfallen....

Dom 2 missfallen jag har haft så började det med blödningar, sen fick jag mer och ont i magen och blödningarna tilltog, typ som kraftig mensblödning.......
Efter ett par timmar senare var det "över"

Men vi får hålla alla tummar och tår att allt går vägen för oss

Vi får höras av under helgen och på måndag hur det går med liven vi bär på

Frökenlind · av **Frökenlind** 02 dec 2011, 22:05

usch sänder över en massa kramar till er. det värsta är liksom ovissheten kan jag förstå. att man vill veta hur fasiken det är. men som ni skriver så har jag också hört solskenshistorier där man börjat blöda men att ändå fostret fortsätter vara kvar och leva därinne.

massa kramar

angel74 · av **angel74** 02 dec 2011, 23:00

hej

jag blödde ganska mycket under min graviditet från v 5 och framåt till ca v10, sen fick jag en större blödning i v 14 och trodde det skulle vara kört , men det var det inte utan allt såg bra ut och idag har vi våran lilla son

det finns helt klart solskenshistorier och jag hoppas att ni kommer vara två av dem

kram

McDunder · av **McDunder** 03 dec 2011, 11:49

Ni anar inte hur stärkande det är att höra era berättelser

Jag hoppas innerligt att så är fallet även för mig. Men kroppen säger tyvärr något annat. Trots de har man ju kvar en liten gnutta hopp tills man är bevisad motsatsen.

anglund · av **anglund** 05 dec 2011, 00:27

jag o sambon har försökt sen början av november, gjorde inget test men vi blev gravida. vi blev otroligt glada!
men förrigår kom en blödning och igår fick vi missfall... :cry:

sitter nu med feber och ska boka en gyn undersökning, min första dessutom.. lycka till alla därute!

McDunder · av **McDunder** 05 dec 2011, 17:15

anglund skrev:jag o sambon har försökt sen början av november, gjorde inget test men vi blev gravida. vi blev otroligt glada!
men förrigår kom en blödning och igår fick vi missfall... sitter nu med feber och ska boka en gyn undersökning, min första dessutom.. lycka till alla därute!

Förstår precis hur du känner dig. De är så jobbigt. Jag hade bara blickat framåt, knappt tänkt att något sådant kunnat hända. Och när de då händer faller allt samman. Jag och min sambo hade planerat så mycket framåt och vi skulle berätta för våra släktingar i helgen (då jag fyller 30 år) på ett litet skojigt sätt. Allt sånt är bara smärtsamt att tänka på nu. Men man får försöka tänka positivt, de var antagligen något fel på just de ägget. Det var helt enkelt inte meningen att de skulle bli nåt denna gång. Men de gör de ju inte mindre smärtsamt att förlora de lilla pyret. Bättre lycka nästa gång...