Status bland f...

[AnnaCarolina]

Hejsan alla!

Med sorg i hjärtat får jag gå med i denna gruppen istället för att stanna i min marsgrupp på väg att bli mamma. Jag åkte in akut till sjukhuset igår pga smärtor i magen och blödningar. Där konstaterades det missfall, fostret har varit dött i ca tre veckor Just nu sitter man och vågar inte tänka, jag är så rädd för allt. Jag skulle gått in i vecka 13 på måndag så jag var på målsnöret att ha mindre risk för missfall, men jag kom inte ända fram. Rädslan finns där hela tiden nu, jag blöder och har ont nu. Fick smärtstillande, men dom kan enbart ta bort den fysiska smärtan, men resten då? När ska jag våga försöka igen? Det är så många frågor som kör runder i huvudet på mig nu. Jag är tom i hela kroppen och har inte ork just nu att ens gråta. Blir det någonsin bättre och kommer jag få missfall igen? Jag hade velat se in i framtiden just nu, men även bakåt. Vad var det som gick snett, var det något jag gjorde?

Just nu är man som ett tomt skal som inte vet vad jag ska ta vägen.

[C.M.B]

Jag beklagar sorgen! För det är en stor sorg att få missfall... Jag fick själv ett tidigt missfall i januari 2010. Det är redan länge sedan men jag tänker ofta på det (det blir dock bättre med tiden trots att man aldrig glömmer helt) Har inte lyckats bli gravid på nytt efter det men vi försöker hela tiden nu (det tog dock ett bra tag innan jag vågade försöka på nytt och sedan blev det strul med mitt förhållande i samband med missfallet). Rädslan finns såklart kvar men också förhoppningar. Jag ser ljust på framtiden och vet att det kommer en dag ännu då man sitter med sin bebis i famnen och njuter..

Det går nog vägen för dig med snart!! Man måste våga hoppas och det sista du skall göra är att skylla på dig själv!! Nu vet jag ju inte hur du levt, men ett missfall är (för det mesta) inte kvinnans "fel", utan något tragiskt som sker. Jag vet att det låter som tomma ord och att det inte tröstar dig just nu men jag hoppas att du kommer att börja må bättre med tiden..

Kan tipsa om att gå och prata med en psykolog eller någon annan utomstående, det hjälpte mig i allafall..

Sköt om dig och försök att se framåt <3

[Boll]

Hej!!

Jag hade missfall den 30 augusti och var i vecka 10+6 och skulle oxå haft en liten i mars. Som det såg ut på vul så hade den lilla nog dött i vecka 6-7 någonting. Så vet precis hur du känner det. Just nu väntar vi in en mens så vi kan sätta gång igen.

[naellie]

Det gör mig ont. Stor kram på dig. Det är en sorg, och en sorg som måste bearbetas. Du har förlorat ett litet embry och en hel värld av längtan och förhoppningar. Det var med största sannolikhet ingenting du gjorde- ibland vill naturen bara inte få till det. Slumpen kan göra at tni får mf igen, slumpen kan göra att nästa gång är det er tur. Det är bara ni som kan känna efter när ni är redo igen. Vi hade ett år mellan våra två första försök. När vi väl blev gravida fick vi mf igen. Sen blev vi gravida första äl efter vårt andra mf...det är så olika....men kramkram!!!!!

[Mango]

Jag förstår att du har det riktigt tufft nu!
Jag fick själv missfall i vecka tolv, det upptäcktes genom att jag fick blödingar.
De som tog hand om mig och hjälpte mig på sjukhuset genom missfallet var otroligt duktiga! Till mig sa de att var tredje konstaterad graviditet slutar i missfall. Så i stort sett alla som har mer än 2 barn har varit med om ett missfall.
Jag belv förvånad över hur vanligt det är, och när jag började prata om vårt missfall så kom det fram att många jag känner gått genom samma sak.

För mig kändes det lite bättre att veta att vi inte var ensama om det som hänt, för mig var det lättare att kunna ta genom missfallet genom att få prata med andra om det.

Vi fick missfall i maj, och jag tycker det fortfarande är jobbigt, jag saknar verkligen att vara gravid. Men tiden har också gjort att vi har lärt oss att leva med det som hänt.